Numenius phaeopus
"Pu hu hu hu hu hu": så låter det läte man oftast hör, en drill där tonerna kommer lite hackigt.
Alla läten och ljud för småspov →Utbredningskarta över var Småspov har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Småspoven är en vadarfågel och en mindre släkting till storspoven. Den är betydligt mindre och har kortare näbb. Carl Linnaeus beskrev arten år 1758 och gav den namnet Numenius phaeopus. I Sverige häckar den på myrar och fuktiga fjällhedar, från norra Värmland upp till Torne lappmark.1,3,6
Småspoven är en flyttfågel. De svenska fåglarna drar söderut mot Afrika efter häckningen, och de första ger sig av redan i slutet av juni. I Sverige bedöms arten som livskraftig, och av våra spovar är den den enda som inte står på rödlistan.1,2,3
Vingspannet hos en småspov mäter 76–89 centimeter, och vikten ligger mellan 270 och 493 gram. Från näbbspets till stjärtspets är fågeln 37–45 centimeter.4,6
Ovansidan är mest gråbrun och undersidan vitaktig. Längst ut på vingen sitter handpennorna, de yttersta stora vingfjädrarna, och de är mörkare än resten av vingen.3,4,8
Titta på huvudet. Mitt på hjässan går en ljus strimma, och på var sida om den löper ett mörkt band. Banden gör att det ljusa strecket ovanför ögat syns tydligt. Tygeln, området mellan näbben och ögat, är också tydligt tecknad.2,3,4
Näbben är 6–9 centimeter lång och krökt nedåt. Den är först rak och böjer sedan av nära spetsen, så att det blir en märkbar knyck.4,6,7,8
Benen är ganska långa, men när fågeln flyger sticker de inte ut bakom stjärten. Ovanifrån syns då ett vitt fält format som ett V, som går från stjärten upp längs ryggen. Den underart som häckar i Sverige har vit rygg och vit övergump (partiet närmast ovanför stjärten).3,6,8
Det typiska för småspoven är lågfjällen i skogslandet. Där häckar den på myrmark och fuktiga fjällhedar ända upp i videzonen, fjällens bälte av videbuskar. Mossar och ängar hör också till häckmarkerna. Längre ner, i Norrlands inland, finns den mer glest på myrar och stora kalhyggen. Från söder till norr når utbredningen från norra Värmland till Torne lappmark.1,2
Arten började lämna fjällen och sprida sig ut i skogslandet i början av 1900-talet. I Rautasområdet sydost om Abisko inventerades en yta på 268 kvadratkilometer både 1978 och 2001. Antalet småspovar som noterades ökade då från 8 till 68.1,2
Det svenska beståndet uppskattas till omkring 18 400 fortplantningsdugliga fåglar, någonstans mellan 14 200 och 22 800. Vid rödlistningen 2025 klassades arten som livskraftig (LC), och det fanns inga tecken på att beståndet förändrats nämnvärt. Händelser utanför Sverige påverkar den till viss del negativt. Småspoven är fridlyst enligt artskyddsförordningen. Den räknas också som vilt och är fredad.1
Fåglarna som kommer tillbaka på våren flyger högt och gör bara korta uppehåll i södra Sverige. Den flytten pågår från slutet av april in i maj. Mot Afrika, i sydvästlig riktning, drar de redan från slutet av juni och fram till september. Längs vägen håller sig arten till kusterna och uppehåller sig på mjuka havsbottnar.1,2,6
Utanför Sverige häckar arten i norra Europa och Asien, framför allt i Sibirien. Den underart vi har i Sverige kallas europeisk småspov. Den häckar från Norge österut till Tajmyrhalvön och övervintrar i Afrika och i södra och sydöstra Asien. På Island, Irland och i Storbritannien häckar en annan underart. Island hyser ungefär en tredjedel av alla häckande småspovar i världen. Beståndet där går kraftigt tillbaka, och den främsta orsaken är exploatering.4,6
Sett till hela världen räknas arten som livskraftig. Klimatförändringar, förstörda livsmiljöer och fågelinfluensa hör till hoten mot den.6
Småspoven använder många slags marker, bland annat fjällhedar, fjällgräsmarker, kärr, blandmyrar, mossar, palsmyrar och högmossar. Den finns också vid stränder och vid små vatten som inte torkar ut.1
Den äter både växter och djur. Djurfödan består av daggmaskar, havsborstmaskar, insekter och kräftdjur, och växtfödan av bär och andra växtdelar. På häckplatserna äter den bland annat kråkbär, och före flytten blir bären viktiga. Under flytten och på vintern äter den kräftdjur och blötdjur. Små krabbor tar den från ytan, medan andra ryggradslösa djur letas fram med näbben nere i mjuk lera.1,2,6
Boet är inget mer än en fördjupning i en tuva. Kullen består av tre till fem ägg, och fyra är det vanliga. Äggen är olivgröna eller brungula med fläckar. De mäter ungefär 58 gånger 41 millimeter och väger runt 50 gram.2,4,7
Hanen och honan ruvar båda, i omkring 27 dagar, och båda försvarar boet. Ungarna är täckta av gulsvart dun. Näbben är kort, medan benen är grå, fjälliga och kraftiga. Efter ungefär fyra veckor klarar de sig på egen hand.2,4,6
Arten lägger en kull om året, och de flesta fåglar häckar första gången när de är två år gamla. En småspov lever normalt i ungefär elva år. Den äldsta som man känner till blev 24 år, en månad och 25 dagar.7
Storspoven är klart större än småspoven. Vingspannet når omkring en meter och kroppslängden 50–55 centimeter, och näbben är längre än småspovens.2,3,5
Hos storspoven har honan ofta en märkbart längre näbb än hanen. Titta också på huvudet. Småspoven har en ljus strimma mitt på hjässan och en tydligt tecknad tygel.3,5
När fåglarna flyger syns småspovens mörkare handpennor på vingens ovansida. Båda arterna har vitt som går från stjärten upp på ryggen.2,3,8
Platsen kan också ge en ledtråd. Småspoven är typisk för lågfjällen, och där saknas storspoven. Storspoven häckar i stället på hedar, ängar, öppna myrar och jordbruksmark i större delen av övriga landet. I Sverige är den klassad som starkt hotad.1,3,5
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Småspov är en vadarfågel i familjen snäppor som häckar i norra delar av Europa och Asien. Vintertid flyttar den till kuster i Afrika, södra Asien och Australien. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Tidigare behandlades amerikansk småspov som underart till småspoven, men urskiljs numera oftare som egen art, sedan 2020 även av svenska BirdLife Sverige.
En småspov är ungefär 37–45 cm lång och väger 355–522 gram.
Småspov har ett vingspann på ungefär 76–89 cm.
Småspov väger ungefär 355–522 gram.
Flest observationer av småspov rapporteras i maj, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Småspov bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var småspov har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
