Alca torda
Tordmulen är en ganska tyst alka. När den väl hörs är det ett djupt, knarrande "urrr", ett läte som också kan beskrivas som ett knarrigt grymtande.
Alla läten och ljud för tordmule →Utbredningskarta över var Tordmule har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Tordmulen är en alka, en svartvit havsfågel som i Sverige häckar i kolonier på klippor och steniga skär långt ut i skärgården. Den är svart på huvudet och ovansidan och vit under, och den har en kraftig, hög och trubbig svart näbb med vita streck.1,2,8
Arten finns i Sverige året runt och klassas som livskraftig i den svenska rödlistan. Beståndet ökar. Tordmulen är fridlyst i Sverige.1
Tordmulens närmaste släkting är den utdöda garfågeln.6
Tordmulen är 38–43 centimeter lång och har ett vingspann på 60–69 centimeter. Den väger ungefär 500–900 gram. Hanar och honor har samma dräkt, men hanen är större.2,6
På sommaren är huvudet, halsen, ryggen och fötterna svarta, medan bröstet och buken är vita. Näbben är det lättaste kännetecknet. Den är svart, hög och hoptryckt från sidorna, med trubbig spets. Ett vitt streck går tvärs över båda näbbhalvorna, och en smal vit linje går mellan ögat och näbben.2,6
I vinterdräkten blir hakan, strupen och kinden bakom ögat vita, och den vita linjen i ansiktet syns sämre. Näbben ser då också smalare ut, med mindre tydliga fåror.2,6
Stjärten är tydligt längre än hos andra alkor. Under häckningstiden är tordmulen gul inne i svalget.6
I Sverige häckar tordmulen i klippbranter och på steniga skär i ytterskärgårdarna, främst i Östersjön från Gotland och norra Småland upp till Ångermanland, och i Bottenhavet. Den häckar också på Hallands Väderö i Skåne och med några få par i Bohuslän.1,2
Länge fanns de flesta svenska tordmular i ett par stora kolonier, framför allt på Karlsöarna utanför Gotland och på Bonden i Ångermanland. I dag finns stora kolonier i flera andra landskap. På Stora Karlsö räknades 12 000 par 2014–2015. Artens vetenskapliga namn torda kommer från det gotländska dialektordet "törd".1,6
Beståndet har vuxit kraftigt. Vid rödlistningen 2015 hade det ökat med 150–250 procent under de senaste 30 åren, och arten har bedömts som livskraftig i varje svensk rödlista sedan 2000. Mink har en stor negativ effekt på arten, och fiske och miljögifter påverkar den också negativt.1
Tordmulen är en havsfågel och hamnar bara undantagsvis i inlandet. I Västmanland finns till exempel bara tre fynd, alla från vinterhalvåret: en fågel vid Markamossen i Kil i februari 2003 och två i Rytterne i november 2022.4
Utanför Sverige förekommer arten längs norra Atlantens kuster. Världsbeståndet uppskattas till mellan 838 000 och drygt 1,6 miljoner vuxna fåglar, och över 90 procent av dem häckar i Europa. Island har 60–70 procent av världsbeståndet. Globalt bedöms arten som livskraftig.2,4,6
Europeiska tordmular stannar ofta nära häckplatserna och övervintrar ute till havs. Fåglar från flera bestånd samlas i Nordsjön, och en del når så långt söderut som västra Medelhavet.6
Tordmulen häckar i kolonier vid klippor. Ägget läggs på en klippavsats, i en klippspringa eller bland stenblock som är svåra att ta sig fram till. Ofta ligger det minst tio centimeter in i en springa. Paren använder gärna samma plats år efter år och bygger i regel inget bo.2,3,6
Honan lägger ett enda ägg per säsong. Det är stort, upp till 86 millimeter långt, gråvitt och mörkfläckigt. Äggen läggs från början av maj till mitten av juni.2,3
Båda föräldrarna ruvar och byter av varandra flera gånger om dagen. Ruvningen tar ungefär 35 dagar. Någon av föräldrarna är alltid kvar vid boet. Ungen matas oftast med en fisk i taget, flitigast i gryningen, och honan matar oftare än hanen.6
När ungen är 17–23 dagar gammal hoppar den ner från klippan, och hanen följer med den ut till havs.6
Paret håller ihop livet ut. Tordmular häckar första gången när de är 3–5 år. En tordmule lever i genomsnitt omkring 13 år, men en fågel som ringmärktes i Storbritannien 1967 blev minst 41 år.6
Födan är fisk, havslevande kräftdjur och maskar, främst tobis, sillfiskar och nors. Tordmulen hämtar ofta maten flera kilometer från häckplatsen. Den dyker med vingarna halvt hopfällda, oftast ner till 25 meters djup och som mest till 120 meter.3,6
Vuxna tordmular kan tas av havstrut, pilgrimsfalk, korp, kråka och kaja, och måsar och korpar tar ägg. Oljeutsläpp, fiskenät där fåglarna fastnar och överfiske på de fiskar de äter hotar också arten.6
Sillgrisslan är den art som liknar tordmulen mest, och de två kan häcka på samma ställen. Stora Karlsö har till exempel båda arterna. Sillgrisslan är ungefär lika stor, 38–46 centimeter, och är också mörk ovan och vit under.8,9
Enklast skiljer man dem på näbben. Tordmulens näbb är hög, tjock och trubbig med vita streck, medan sillgrisslans är lång, smal och spetsig. Tordmulens huvud är också mörkare, eftersom sillgrisslan är mer brunsvart. En del sillgrisslor, så kallade ringvior, har en vit ring runt ögat och ett vitt streck bakåt över kinden.6,8,9
Häckplatsen kan också ge en ledtråd. Tordmulen lägger gärna sitt ägg i en springa bland klippor och block, medan sillgrisslan häckar på öppna hyllor.6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Tordmule är en fågel i familjen alkor som placeras som ensam nu levande art inom släktet Alca. Fågeln förekommer utmed norra Atlantens kuster, dels i nordöstra Nordamerika, dels från Island, Storbritannien och Frankrike österut till Vita havet.
En tordmule är ungefär 38–43 cm lång och väger 525–705 gram.
Tordmule har ett vingspann på ungefär 60–69 cm.
Tordmule väger ungefär 525–705 gram.
Flest observationer av tordmule rapporteras i oktober, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Tordmule bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var tordmule har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
