Fiskmås
Larus canus
Fiskmås observationskarta
Utbredningskarta över var Fiskmås har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
1+
10+
50+
100+
500+
1000+
Observationstrend
Senaste dygnet
Larus canus
Utbredningskarta över var Fiskmås har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
Senaste dygnet
Fiskmåsen är den mås de flesta av oss har sett hundratals gånger utan att sätta namn på den: en medelstor grå och vit fågel vid bryggan, sjön eller uppe på en lyktstolpe. Det vetenskapliga namnet Larus canus betyder helt enkelt grå mås, och mer beskrivande än så behöver det inte bli.2
Måtten ligger på 40 till 46 centimeter från näbbspets till stjärtspets, med ett vingspann på 100 till 115 centimeter. Vikten brukar hamna mellan knappt 400 och knappt 600 gram, alltså en fågel som väger ungefär som ett halvt paket mjöl. En vanlig genomsnittssiffra som anges för längden är 42 centimeter.1,2
Arten häckar vid vatten i hela Sverige, ända upp i fjällvärlden, och det svenska beståndet uppskattas till mellan 100 000 och 200 000 par. Globalt är fiskmåsen kategoriserad som livskraftig av IUCN. I Sverige listades den som nära hotad 2020, men fördes 2025 tillbaka till livskraftig, och beståndet bedöms som stabilt.1
En vuxen fiskmås i sommardräkt är grå på ryggen och på vingarnas ovansida, medan bröst, stjärt och området kring gumpen, både över och under, är vita. De yttersta handpennorna, alltså de långa vingpennorna längst ut i vingspetsen, är svarta med en stor vit fläck som fågelskådare kallar slant. Benen är ljust gulgröna och näbben gul. Näbben är klen och slank, ögonen svarta.1,2
På vintern ändras utseendet en del. Huvudet blir gråstreckat, som om fågeln fått ett smutsigt duggregn över nacken och hjässan, och näbben blir grönare närmast näbbroten. Ett svart streck skiljer då av den gula näbbspetsen. Det är samma fågel, men den ser genast mattare ut.1
Unga fiskmåsar är betydligt svårare att känna igen. De börjar helt spräckliga i brunt och vitt, med brungrå fläckig teckning på ovansidan och en vattrad gråvit undersida med ett brett gråbrunt bröstband. Ben och näbb är rosa, förutom näbbspetsen som är svart. Sedan byts fjädrarna successivt mot grått och vitt, och först under tredje vintern har fågeln den färdiga vuxna dräkten. Ser du alltså en brokig mås som inte liknar bilden i boken kan det mycket väl vara en ung fiskmås.1,2
Många söker sig till fiskmåsen just för lätet, och det är också så man oftast får kontakt med arten. Det vanligaste ljudet är ett gnälligt, gällt tvåstavigt rop som brukar skrivas gia eller ki-ia. Tänk dig ett ljust, klagande jamande som stiger i tonhöjd på slutet, ungefär som en gnällig fråga. Det upprepas gärna flera gånger medan fågeln flyger förbi eller sitter på en stolpe.1,2
Blir fågeln orolig, till exempel om du kommer för nära ett bo, byter den till ett ihärdigt gli-u gli-u gli-u som mals på i det oändliga tills du gått vidare. Det ljudet betyder helt enkelt att någon vaktar något i närheten.1
Ett läte för sig är revirkallet, som också kallas långrop. Det är den ramsa fågeln drar när den markerar sitt område. Den brukar återges som ke ke ke kliiih-a, kliiih-a, kej-a kej-a kej-a kej-a kej-a ke ke, alltså några korta inledande stötar, ett par utdragna toner och sedan en rad snabbare stavelser som ebbar ut. Utöver detta hörs ett skrockande kak-kak-kak.1,2
Det bästa knepet för att skilja fiskmås från gråtrut på håll är tonläget. Alla fiskmåsens läten är ljusare och mer ljusröstade än gråtrutens motsvarigheter. Gråtruten har flera klagande eller skrockande rop, ett hundlikt wauff när den varnar sina ungar och ett högt ekande gä-gä-gäh på våren. Fiskmåsens välkända gnälliga gia ligger ljusare än allt det där.1,3,6
Fiskmåsen har en vidsträckt utbredning i Sverige och finns i praktiken över hela landet, både vid kusterna och långt inne i landet. Den häckar vid vatten och går ända upp i fjällvärlden. Beståndet uppskattas till mellan 100 000 och 200 000 par.1,2
Merparten av de svenska fiskmåsarna är flyttfåglar. På hösten drar de flesta söderut, till Danmark eller vidare längs Holland och Frankrike. En del stannar kvar utmed de södra kusterna, och många övervintrar i svenska vatten där det finns öppet vatten och tillräckligt med mat. Det är därför du kan möta fiskmås i en isfri hamn mitt i januari.1,2
Arten har rört sig upp och ner på den svenska rödlistan. 2020 var den kategoriserad som nära hotad, men 2025 fördes den tillbaka till livskraftig och populationen bedöms nu som stabil. Lokalt kan den ändå hamna i konflikt med människor. I Markaryds kommun omfattas fiskmås av ett beslut om skyddsjakt tillsammans med havstrut, gråtrut och skrattmås, ett beslut som BirdLife Sverige har överklagat.1,7
Häckningen kommer i gång i början till mitten av maj. Boplatsen varierar mer än man kanske tror. Fiskmåsen lägger gärna sitt bo på klipphyllor, avsatser och i klippskrevor, men också direkt på marken nära vatten, i gamla kråkbon och uppe på skorstenar.1,2
Kullen består vanligen av tre ägg, olivbruna med mörkbruna fläckar. Ruvningen tar ungefär tre veckor, närmare bestämt mellan 23 och 28 dygn. Ungarna är flygfärdiga efter omkring 35 dygn, alltså drygt fem veckor efter kläckningen.1,2
På matsedeln står det mesta. Fisk och fiskavfall är en viktig del, men fiskmåsen tar också musslor, kräftdjur, daggmask och andra maskar, insekter som flygmyror, bär och säd. Hushållsavfall och annat skräp går lika bra. Den anpassningsbarheten är förklaringen till att arten trivs både på en klippskär långt ut i skärgården och på en parkeringsplats utanför en matbutik.1,2
Gråtruten är en av de arter som fiskmåsen kan förväxlas med. Den är betydligt större, 55 till 67 centimeter lång med ett vingspann på 140 till 155 centimeter och en vikt kring 1 200 gram, mot fiskmåsens 40 till 46 centimeter och 394 till 586 gram. Gråtruten har grov gul näbb med en orangeröd fläck på underkäken, skära ben och ljusare ögon. Fiskmåsen är i jämförelse slankare, har smalare näbb, rundare huvud och en spänstigare, snabbare flykt. Gråtruten behöver fyra år på sig innan den fått sin vuxna dräkt, medan fiskmåsen är klar under tredje vintern.1,2,3,6
Skrattmåsen är åt andra hållet, mindre än fiskmåsen med en längd på 35 till 39 centimeter, ett vingspann på 86 till 99 centimeter och en vikt kring 250 gram. Sommartid är den lätt: chokladbrunt huvud och röd näbb. På vintern faller det bruna huvudet bort och blir vitt med bara ett suddigt mörkt band ovanför ögat och en svart prick bakom ögat, och den teckningen är då den bästa ledtråden. Lätet är också annorlunda, ett skränigt krii-arr eller kreeäää som verkligen låter skrattande.1,2,4,5
Den knivigaste är kortnäbbad mås. Den är något mindre än fiskmåsen, har som namnet säger en relativt kort näbb och är mörkare grå på rygg och vingovansida. Här får man ofta gå på helhetsintrycket och en riktigt bra titt på näbben innan man bestämmer sig.1
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Fiskmås är en fågel som tillhör familjen måsfåglar som häckar över stora delar av Europa och Asien och merparten är flyttfåglar. Den påminner om gråtruten men är betydligt mindre och slankare. Som adult i sommardräkt har den grå ovansida och är i övrigt vit, med gul näbb och ben, och svarta vingspetsar med vita slantar. Juvenilen är spräcklig och denna dräkt ruggas sedan i omgångar tills den anlägger adult dräkt under sitt tredje levnadsår.
I Qvittr
Lyssna på hur fiskmås låter i ljudspelaren ovan. Där kan du höra sång, läte och flyktläte.
En fiskmås är ungefär 40–46 cm lång och väger 394–586 gram.
Fiskmås har ett vingspann på ungefär 100–115 cm.
Fiskmås väger ungefär 394–586 gram.
Flest observationer av fiskmås rapporteras i april, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Fiskmås bedöms som vanlig i Sverige, sett till hur ofta arten rapporteras jämfört med andra fåglar.
På kartan ovan ser du var fiskmås har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
