Chroicocephalus ridibundus
Skrattmåsen hörs mycket, och allra mest i häckningskolonierna. Det välkända lätet är ett skränigt och skrattande "kreeäää, kreeäää", som också brukar skrivas "krii-arr" eller "kree-ar".
Alla läten och ljud för skrattmås →Utbredningskarta över var Skrattmås har observerats i Sverige.
Skrattmås är en fågel som tillhör familjen måsfåglar.
Senaste dygnet
Skrattmåsen är en liten mås som finns över nästan hela Sverige. Den häckar i kolonier vid sjöar och kuster och söker gärna föda på åkrar, soptippar och i städer. På sommaren känns den lätt igen på det mörka, chokladbruna huvudet. På vintern är huvudet vitt med ett par mörka fläckar.1,2
Arten har minskat kraftigt i Sverige sedan 1980 och klassas i dag som nära hotad på den svenska rödlistan. Globalt räknas den som livskraftig, och världsbeståndet uppskattas till 2 till 3 miljoner par. Skrattmåsen är fridlyst i Sverige, och det har den varit sedan 1929.1,4,9
Skrattmåsen är mellan 35 och 39 centimeter lång, har ett vingspann på 86 till 99 centimeter och väger runt 250 gram. Hanar och honor är nästan omöjliga att skilja åt på dräkten.4,9
I häckningsdräkt har den vuxna fågeln ett chokladbrunt huvud. Huvudet är alltså inte svart, även om det kan se svart ut på håll och även om arten heter black-headed gull på engelska. Näbben och benen är röda. Ryggen och vingarna är ljusgrå, medan halsen, undersidan och stjärten är vita. Handpennorna, alltså de yttersta långa vingpennorna, har svarta spetsar.2,9,11
I flykten syns ett bra kännetecken. Vingens framkant är vit på ovansidan, från handleden ända ut mot spetsen. På undersidan är handpennorna mörkgrå till svarta, bortsett från de yttersta, som är ljusa.4
Den bruna huvan bärs ungefär från mars till juli. Vissa fåglar har fått den redan i februari. Utanför häckningstiden är huvudet vitt, och det enda mörka som syns är två fläckar, den ena vid ögat och den andra vid örat. Vintertid är näbben ljusare röd närmast huvudet och svart längst ut.2,4,9
Den unga skrattmåsen har gul näbb med svart spets, gulorange ben och ett svart band över stjärtspetsen. Strax efter att den lämnat boet är fjäderdräkten brunfläckig på större delen av kroppen, och från nacken ner på ryggen går en mörkt rödbrun kil. Till första vintern har ryggen blivit grå och huvudet fått samma teckning som hos en vuxen fågel i vinterdräkt. Stjärtbandet finns då kvar, liksom svartaktiga armpennor och ett brunt band vid handleden på inre vingen. Sommaren därpå bär den ettåriga fågeln en ofullständig brun huva, som kan vara stor eller liten beroende på individ. Den vuxna dräkten är komplett efter två år.4,9
Skrattmåsen häckar i hela Sverige utom i fjällkedjan och de fjällnära delarna av Jämtland och Lappland. I Norrlands inland är den fåtalig.1,2,4
Arten har vandrat in till Skandinavien under de senaste tre århundradena. Vid 1700-talets början saknades den helt som svensk häckfågel, och så sent som på 1880-talet fanns häckande par bara i Skåne och på Öland och Gotland. Hornborgasjön och Tåkern fick sina första häckande skrattmåsar omkring 1895. I norra Bohuslän gick den på 1800-talet under namnet "tyskmåge", eftersom den då var långt talrikare vid den tyska kusten än vid den svenska.4
Det svenska beståndet var som störst omkring 1970, med ungefär 270 000 par. Sedan dess har det gått kraftigt nedåt. Under de senaste 24 åren har beståndet minskat med uppskattningsvis 27,5 procent, även om nedgången har bromsat in på senare tid. Skrattmåsen är rödlistad som nära hotad sedan 2020, och minskningen ligger nära gränsen för kategorin sårbar. I Skåne har beståndet minskat med 85 procent sedan mitten av 1970-talet, och år 2013 fanns där omkring 3 000 par.1,3,4
Andra arter har en stor negativ inverkan på skrattmåsen. Försurning, jakt, utdikning av våtmarker och störningar från människor påverkar den också negativt. När minken blir färre gynnas skrattmåsen tydligt.1
De flesta svenska skrattmåsar lämnar landet i slutet av juli eller början av augusti och drar söderut. En del kommer ända ner till Medelhavet. I Europa och Nordafrika övervintrar arten bland annat vid Medelhavet och Svarta havet, längs Nordvästafrikas kust, i Biscayabukten och kring Storbritannien och Nordsjön.2,4
Skrattmåsen är fridlyst, men den räknas även som vilt. Enligt jaktförordningen får jakträttshavare jaga den och förstöra dess bon året runt för att förhindra skada eller annan olägenhet. BirdLife Sverige rekommenderar ändå att man tar hjälp av kunniga ornitologer när det uppstår konflikter, eftersom skyddsjakt ofta inte löser problemet.1,8
Den häckar både i inlandet, vid sjöar och vattendrag, och vid kusten, där den finns i havsvikar och ute på öar och skär. Näringsrika sjöar och träsk med mycket vass är särskilt viktiga. Den kan även häcka i anlagda vatten och på mossiga tak, till exempel på ett magasin i Kristinehamns hamn. Boet ligger på marken och byggs av vass. Säv används också som boplats.1,2,8,9
Fåglarna häckar tillsammans i kolonier. En koloni kan bestå av ett enda par eller av flera tusen, och i undantagsfall av över 10 000 par. Storleken kan skifta mycket från år till år. En koloni med 500 par ett år kan vara i det närmaste tom året därpå. Skrattmåsar försvarar sina bon häftigt, och det har betydelse även för andra fåglar. Smådopping, skäggdopping, vadare och änder häckar gärna i eller intill kolonierna eftersom måsarna håller undan rovdjur.4,7,9
Boet byggs i april. Honan lägger vanligen tre ägg någon gång mellan slutet av april och början av juni, och båda föräldrarna ruvar i 22 till 24 dygn. När ungarna har kläckts bär föräldrarna bort äggskalen, vilket gör det svårare för rovdjur att hitta boet. Ungarna matas under juni och kan flyga efter fem till sex veckor. Paret får en kull per år.2,4,9,10,11
En enda gång med rovdjur i kolonin kan räcka för att hela häckningen misslyckas, till exempel när en gråhäger eller en räv äter upp ungarna. De vuxna fåglarna tas i sin tur ofta av pilgrimsfalk, duvhök och sparvhök och ibland av kråkor.4,7
Skrattmåsen är inte kräsen. Den äter insekter, maskar, fisk, kräftdjur, frön, as och avfall. På sommaren följer den i flockar efter traktorer som plöjer, för att ta smådjur ur den uppvända jorden. Den håller sig inte ute till havs utan ses sällan långt från kusten.4,9,11
En skrattmås börjar häcka när den är två år gammal. Normalt lever den ungefär elva år efter att ha nått häckningsåldern, men den äldsta kända vilda skrattmåsen blev över 32 år.10
Fiskmåsen är en förväxlingsart. Hos den vuxna fiskmåsen är huvudet rent vitt, näbben gul och benen gulgröna. Skrattmåsen har i stället röd näbb och röda ben, och vintertid har den mörka fläckar vid ögat och örat.2,3,9
Svarthuvad mås är en sällsynt häckfågel i Sverige. År 2019 häckade sju par, i två kolonier i Blekinge och ett par vid Hornborgasjön. Jämfört med skrattmåsen har den en påtagligt ljusare dräkt, kraftigare näbb och större kropp. Sommarhuvan är kolsvart, medan skrattmåsens är brun. Den röda näbben har ett svart band och ljus spets. I vinterdräkt har huvan krympt till några gråsvarta fläckar bakom ögat som når upp på bakhuvudet. Arten kan korsa sig med skrattmåsen.1,5
Dvärgmåsen är betydligt mindre, bara 24 till 28 centimeter lång. Ungfåglarna känns igen på ett kraftigt svart W-mönster över vingarnas ovansida. Den vuxna fågeln bär på sommaren en helt svart huva, och benen är då röda och näbben rödbrun. Vintertid har dvärgmåsen samma svarta öronfläck som skrattmåsen, men näbben är svart och hjässan gråsvart.6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
En skrattmås är ungefär 35–39 cm lång och väger 240–348 gram.
Skrattmås har ett vingspann på ungefär 86–99 cm.
Skrattmås väger ungefär 240–348 gram.
Flest observationer av skrattmås rapporteras i april, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Skrattmås bedöms som vanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var skrattmås har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
