Översikt
Havstruten är världens största trut. Det vetenskapliga namnet Larus marinus betyder ungefär "måsen som hör till havet", och namnet passar, eftersom arten bara finns kring Nordatlanten.2,3,7
I Sverige är havstruten en bofast häckfågel. Den har minskat kraftigt de senaste årtiondena och står sedan 2025 som Starkt hotad (EN) på den svenska rödlistan. Den är allätare och tar både levande byten och avfall.1,2
Utseende
En vuxen havstrut mäter 64–78 centimeter från näbb till stjärt och har en vingbredd på omkring 170 centimeter. Den väger ungefär 1,8 kilo. Den är en stor och kraftig trut med grov näbb, och när den sitter still ser den ofta hopsjunken ut.2,3,8
Ryggen och ovansidan av vingarna är nästan svarta, medan huvud, bröst, undersida, stjärt och övergump är helt vita. Längst ut i vingspetsarna syns stora vita fläckar. Näbben är gul med en röd fläck, ögat är gult och omgivet av en röd ring, och benen är skära eller köttfärgade.2,3,7
Unga havstrutar ser helt annorlunda ut. Första året är fjäderdräkten tydligt vattrad i svart och vitt, näbben är svart och ögat brunt. Stjärten är vit med ett sicksackmönster och ett brutet mörkt band nära spetsen. Dräkten ljusnar sedan steg för steg under tre till fyra år. Vid den andra vintern har huvudet blivit ljusare och näbben har fått en ljusrosa bas.3,7
Utbredning och förekomst i Sverige
I Sverige häckar havstruten på skär längs kusten, från Bohuslän upp till Norrbotten. Ofta bor paren var för sig, men framför allt på Västkusten finns också glesa kolonier. Ett mindre antal häckar vid stora insjöar i ett område som sträcker sig från sydvästra Småland till norra Vänern, och på enstaka platser i resten av södra och mellersta Sverige.1
Arten hör hemma vid havsstränder, i brackvatten och ute till havs. Den håller till på klippor och hällar, på sten-, grus- och sandstränder och vid sjöstränder, men också i tätorter och industriområden.1
Havstruten är en kortflyttare som stannar i norra Europa. Svenska fåglar flyttar söderut först när isen lägger sig, och de håller sig då där vattnet är öppet. I Östersjön stannar de oftast nära iskanten under vintern. En del av de havstrutar som övervintrar i Storbritannien kommer från Norge och Sverige.2,4,6,7
Under 1900-talet ökade havstruten i Sverige, kanske mest för att det fanns gott om mat på soptippar och kring trålfisket. I dag är de flesta soptippar borta och trålfisket har minskat kraftigt, något som rimligen har påverkat arten. Mellan 1970 och början av 2020-talet sjönk beståndet från omkring 20 000 till 6 500 par.2,4
Antalet vuxna, häckande fåglar i Sverige uppskattas till 13 200 (mellan 10 400 och 15 800). Beståndet har minskat med ungefär 62,5 procent på 30 år. Fram till 2015 räknades havstruten som livskraftig. År 2020 blev den Sårbar (VU) och år 2025 Starkt hotad (EN). Arten minskar också i länderna runt Sverige. Jakt och störningar från människor påverkar den negativt.1
Havstruten är fridlyst i Sverige och skyddas av EU:s fågeldirektiv. Den räknas också som vilt, och det betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktlagstiftningen.1
I Europa häckar arten från nordvästligaste Ryssland, längs Skandinaviens och Östersjöns kuster och ner till nordvästra Frankrike, Storbritannien och Irland. Den häckar också på Island, Färöarna och södra Grönland. På vintern finns den längs Europas nordliga kuster, från Östersjön ner till södra Portugal. Sett till hela världen räknas arten som livskraftig, och den totala populationen ligger mellan 500 000 och knappt en miljon fåglar.3,7
Ekologi och häckning
Havstruten lever i par och häckar första gången när den är fyra eller fem år gammal. Paren bildas i mars eller april, och ofta möts de igen vid förra årets boplats. Boet ligger vanligen på en klippö i den yttre skärgården. Det byggs av rötter, tång och grästuvor och fodras med finare gräs.3,7
Äggen läggs i april och maj. Oftast blir det två eller tre ägg, högst fem, och varje ägg väger i genomsnitt 117 gram. Båda föräldrarna ruvar i 26–28 dagar. Ungarna har dun när de kläcks och blir flygga efter ungefär 50–60 dagar. Paret får en kull per år, och ungarna stannar hos föräldrarna i omkring sex månader.2,3,6,7
Havstruten tar det som finns. Den äter levande och död fisk, fiskrens, ägg och ungar av andra fåglar, kadaver och avfall. Den fångar också skaldjur, kräftdjur och ibland små däggdjur, och den tävlar gärna med andra trutar om maten.2,3,8
Den dödar även friska vuxna fåglar som väger upp till minst 750 gram. Havstruten har inte rovfåglarnas klor och näbb. I stället jagar den med råstyrka, aggressivitet och uthållighet.3,7
Havsörn och kungsörn är de enda fåglar som regelbundet tar friska vuxna havstrutar, och i Norge tar även berguven vuxna fåglar. Ägg och ungar tas av kråkfåglar, katter, råttor och andra trutar. Den äldsta kända ringmärkta havstruten blev 26 år och 8 månader.6,7
Förväxlingsarter
Silltruten är den art som mest liknar havstruten. Den är tydligt mindre, 52–60 centimeter lång, och väger omkring 1,1 kilo. Den är smäckrare och har smalare näbb, smala och spetsiga vingar och gula ben. Ryggen är aldrig lika mörk som havstrutens, och havstruten ser svartare ut även på håll.2,5,7,8
På vintern kan silltruten ha ljusa ben. Då får man gå på storleken för att skilja arterna åt.2
Unga fåglar är svårare att skilja åt. Unga silltrutar har helt mörka vingpennor. Unga havstrutar har tydligt svartvit vattring och ser inte gråsmutsiga ut som unga gråtrutar.3,5