Larus fuscus
Silltrutens läte liknar gråtrutens. Det brukar återges som "gah" eller "glau". Det skrattande skriet är samma sorts ljud som gråtrutens men låter märkbart mörkare.
Alla läten och ljud för silltrut →Utbredningskarta över var Silltrut har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Silltruten är en trut med svart eller mörk rygg och gula ben. Den hör till familjen måsfåglar, och det vetenskapliga namnet Larus fuscus betyder ungefär mörk mås.4,5
Två underarter häckar i Sverige. Östersjötruten finns längs östkusten och nordsjösilltruten längs västkusten. En tredje underart, atlantsilltruten, häckar längre västerut i Europa.1,4
Silltruten är fridlyst i Sverige. På den svenska rödlistan från 2025 klassas arten som Nära hotad, främst för att östersjötruten har minskat kraftigt. Sett över hela världen räknas arten som livskraftig.1,4
En vuxen silltrut är vit med svart rygg och svart ovansida på vingarna. Benen är gula och näbben är gul med en röd fläck. Fågeln blir omkring 55 centimeter lång och har ett vingspann på ungefär 120 centimeter.1,5,6,10
Färgerna påminner om en gammal havstrut, men silltruten är tydligt mindre och smäckrare. Vingarna är smala och spetsiga, och i förhållande till kroppen längre än havstrutens.1,6
Underarterna skiljer sig lite åt i färg. Västkustens nordsjösilltrutar har en något ljusare, gråsvart ovansida, medan östersjötruten är sammetssvart.1
På sommaren är huvud och bröst rent vita. Under vinterhalvåret är de streckade.6
Unga silltrutar ser helt annorlunda ut. De är brunspräckliga, vattrade i svart, vitt, grått och beige. Den vuxna dräkten får fågeln först under sitt tredje eller fjärde levnadsår.1,4,5
Nordsjösilltruten häckar i kolonier på skär och småöar från Bohuslän till norra Halland, lokalt i södra Halland och i nordvästra och sydvästra Skåne. Den häckar också i några insjöar i Västsverige, flest i Vänern.1,3
Östersjötruten häckar från östra Skåne upp till Norrbotten, på Öland och Gotland och lokalt runt Mälaren. De flesta häckar på öar och skär, men en del häckar på tak i större samhällen. I Stockholm har arten blivit mycket vanlig. Där har fler än 30 häckplatser dokumenterats, och 2006 fanns minst 100 takhäckningar.1,2,6,7
År 2010 beräknades det svenska beståndet till cirka 19 000 par. I slutet av 1970-talet var det 29 000 par. Minskningen beror främst på att östersjötruten har gått tillbaka kraftigt, medan nordsjösilltruten på lång sikt har varit stabil. På 1970-talet fanns omkring 17 000 par östersjötrut, och i dag är det knappt 5 000 par kvar. Samtidigt har tyngdpunkten flyttat norrut. På 1970-talet fanns två tredjedelar av beståndet längs Götalands och Svealands kuster, nu häckar ungefär lika många i Norrland som i södra Sverige.1,2
Nordsjösilltruten har ett relativt stabilt bestånd på totalt omkring 10 000 par och klassas som livskraftig. Östersjötruten klassas som Nära hotad. År 2005 fanns det cirka 22 000 par östersjötrutar i hela världen, och ungefär 40 procent av dem häckade i Sverige.1,2,3
Utanför Sverige häckar östersjötruten i norra Norge, vid insjöar i södra och mellersta Finland, i ryska Karelen och längs Finlands och Estlands kuster. Nordsjösilltruten finns också i södra Norge och Danmark. Atlantsilltruten häckar på Island, Färöarna, i England, Portugal, nordvästra Spanien och längs Frankrikes nordvästra kuster.1
Östersjötruten flyttar långt. Från juli till början av oktober drar den mot syd och sydost till östra Medelhavsländerna, Svarta havet och framför allt sjöarna i Riftdalen i Östafrika. Vissa fortsätter västerut genom Kongobäckenet ut till Atlantkusten. Hela resan kan bli över 700 mil. Föräldrarna lämnar Sverige före ungarna, och fåglarna kommer tillbaka till häckplatserna i april och maj.1,6
De unga östersjötrutarna återvänder mycket sällan till häckningsområdena under sitt andra och tredje kalenderår. Förmodligen stannar de flesta året runt i Afrika och Medelhavsområdet. Nordsjösilltruten flyttar betydligt kortare och övervintrar främst längs kusterna i västra Europa och nordvästra Afrika.1
Silltruten häckar oftast i kolonier på skär och små öar vid kusten. Den föredrar låga ytterskär utan skog, med mer gräs och örter än på de öar där gråtrut och havstrut häckar. I Östersjön häckar den gärna på kobbar med mattor av kråkris och en. I kolonier där gråtrut också häckar lägger gråtruten oftast boet nära vattnet, medan silltruten väljer lägre och mer bevuxna partier längre upp från stranden.1
Kolonierna ser olika ut i öst och väst. Östersjötrutens kolonier är i regel mindre än gråtrutens, och kolonier med fler än 100 par är ovanliga. I Bohuslän är nordsjösilltrutens kolonier oftast större än gråtrutens, och kolonier med över 100 par är inte ovanliga.1
Häckningen börjar sent, någon gång mellan första veckan i maj och månadsskiftet maj/juni. Det är en till en och en halv månad senare än gråtruten. Boet byggs av torrt gräs och mossa. Kullen består oftast av tre fläckiga ägg, och ju senare häckningen börjar, desto mindre blir kullen.1,5,10
Hanen och honan turas om att ruva i 25 till 29 dygn. Ungarna lämnar boet tidigt efter kläckningen (de är så kallade borymmare) och blir flygga när de är närmare 40 dygn gamla. Silltruten häckar själv första gången oftast vid fyra års ålder.1
Silltruten äter till mycket stor del fisk och fiskavfall, och i Östersjön framför allt sill och skarpsill. Där skiljer den sig tydligt från gråtruten. Den äter också musslor, små kräftdjur och avfall, och lokalt kan daggmaskar och insekter vara viktig föda. Östersjöns silltrutar besöker nästan aldrig soptippar. Silltruten följer båtar betydligt oftare än gråtruten gör.1,5
Varför östersjötruten har minskat så kraftigt är inte säkert känt, och troligen samverkar flera orsaker. I Finska viken dör 70 procent av ungarna av sjukdom och har höga halter av PCB i levern, och bara 5 procent av ungarna blir flygga. Rovdjur tar ägg och ungar, och gråtrutar har setts ta ungar på Gotland. Eftersom silltruten häckar sent störs den av bad, fiske och friluftsliv.1,7
Havstruten har samma svartvita färger men är betydligt större och har grövre näbb. Den har gråskära ben i alla åldrar, medan en vuxen silltrut har gula ben.5,9
Gråtruten har grå rygg och grå vingovansida, och benen är oftast blekt skära, ibland gulaktiga. Den är betydligt större och kraftigare än silltruten, med bredare vingar, kraftigare näbb och ljusare ögon.5,8
Unga silltrutar och unga gråtrutar är båda brunspräckliga och lätta att blanda ihop. Den unga silltruten har mer enfärgat mörka fjädrar längst in på vingen, närmast kroppen, utan gråtrutens tvärband.5,8,10
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Silltrut är en palearktisk häckfågel i familjen måsfåglar som tillhör det så kallade gråtrutskomplexet. Den är en smäcker trut med smala och spetsiga vingar, och den adulta fågeln har gula ben och svart eller grå mantel beroende på underart. De silltrutar med grå mantel som inte med säkerhet går att art-, eller underartsbestämma, kallas tillsammans för "ljusmantlade silltrutar".
En silltrut är ungefär 52–60 cm lång och väger 830.9 gram.
Silltrut har ett vingspann på ungefär 120 cm.
Silltrut väger ungefär 830.9 gram.
Flest observationer av silltrut rapporteras i maj, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Silltrut bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var silltrut har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
