Översikt
Gräsanden är en stor och kraftig and, den största och tyngsta av simänderna. De flesta känner igen hanen på hans gröna huvud, och honans kvackande är det ljud många tänker på när de hör ordet and.2,3,7
Arten finns i hela Sverige och lever här året runt. I 2025 års svenska rödlista bedöms den som livskraftig, och samma bedömning har den fått i varje rödlista sedan 2000.1
Gräsanden är fridlyst enligt artskyddsförordningen. Den räknas också som vilt, alltså fredad, men den kan vara jaktbar enligt jaktlagstiftningen.1
Gräsanden och myskanden är stamformer till våra tamankor.2
Utseende
Gräsanden är 55–60 centimeter lång och har ett vingspann på 81–95 centimeter. Den har ett tydligt huvud, en lång och kraftig näbb och en kort stjärt. Vikten ligger mellan ungefär 0,7 och 1,6 kilo.2,7
Hanen i praktdräkt har mörkgrönt huvud och hals med lätt skimmer och ett smalt vitt band runt halsen. Bröstet är kastanjebrunt med en lila ton, kroppen grå och bakpartiet svart. De yttre stjärtpennorna är beigevita. Den här dräkten har han från oktober till maj.2,3
Honan är brunfläckig ovanpå och ljusbrun undertill. Näbben är orange med mörkgrå ovansida. Ungfåglarna liknar vuxna honor.2
En tid på året bär hanen en så kallad eklipsdräkt och är då lik honan. Han känns igen på att näbben är enfärgat mattgul, bröstet mörkare rödbrunt och huvudet mer kontrastrikt tecknat.2
I alla dräkter har gräsanden en mörkblå, skimrande fläck på vingen, vingspegeln. Den kantas först av ett svart och sedan av ett vitt band. Benen är gula eller rödgula.2
Dunungarna är gula på undersidan och i ansiktet och svarta på ryggen.7
Utbredning och förekomst i Sverige
Gräsanden finns i hela landet, från ytterskärgården upp till fjällens björkskog. Den är vanligast i södra Sverige, och ju längre mot nordväst man kommer, desto glesare blir den.1
Den häckar vid alla sorters vatten och våtmarker. Det kan vara små, nästan igenvuxna dammar, stora sjöar, vattendrag och skärgård. Vid kusten finns den på strandängar och i grunda vikar, och i fjällen och norrut vid myrar och jokkar. Den finns också i jordbrukslandskap och i städer.1,3
Gräsanden har blivit en allt vanligare stadsfågel i takt med att våtmarker dikas ut. Utdikning är också en av de saker som påverkar arten negativt.1,2
Sverige hade omkring 200 000 par år 2018. Fågelinventeringarna visar ett stabilt bestånd under de senaste tjugo åren, och det finns inga tecken på någon större förändring.1,4
Många gräsänder stannar i Sverige över vintern. Andra flyttar till Central- och Västeuropa.3
Varje år föds omkring 400 000 gräsänder upp i Sverige för att släppas ut inför jakten. Den som jagar gräsand måste ha jaktkort och markägarens tillstånd.2
I världen häckar gräsanden i ett brett bälte över Eurasien och Nordamerika. Världsbeståndet uppskattas till 17–19 miljoner vuxna fåglar. Det minskar, men arten räknas inte som hotad.2
Ekologi och häckning
Paren bildas i oktober–november och håller ihop tills honan börjar lägga ägg på våren. Sedan lämnar hanen henne och slår sig ihop med andra hanar i väntan på ruggningen, alltså fjäderbytet, som börjar i juni.7
Häckningen pågår från mars till juli. Honan bygger boet och gör ofta en grop i marken en bra bit från stranden. Gräsanden är inte kräsen med boplatsen. Den kan häcka på tak, i gamla kråkbon, i uppsatta bokorgar eller i en tuva på en liten ö.1,2,3
En kull är i genomsnitt 9–13 gråvita ägg utan fläckar. Honan ruvar i 21–28 dagar, och ungarna kan flyga efter 50–60 dagar. Gräsanden får en kull om året och häckar första gången när den är ett år gammal.2,6
Honan kan ha upp till 13 ungar. När de har kläckts är det hon ensam som vaktar dem och lär dem klara sig.8
Gräsanden äter både djur och växter. Den tar snäckor, insekter som skalbaggar, flugor och trollsländor, samt kräftdjur och daggmaskar. Den äter också frön, säd och vattenväxter. Växtfödan är extra viktig på hösten och vintern.2,3
En gräsand lever i genomsnitt ungefär tre år, men i det vilda har enskilda fåglar blivit över 26 år.2,7
Gräsanden kan få ungar med flera andra arter. Kända korsningar i Sverige är med kricka, svartand, stjärtand, skedand, snatterand och bläsand. I städer korsar den sig ofta med tamänder.1,2
Förväxlingsarter
En snatterandhona kan likna en gräsandhona. Snatteranden är lite mindre, 46–56 centimeter lång. Titta på vingspegeln: snatterandens är vit, medan gräsandens är blå med svarta och vita kanter. Hos unga snatteränder är den vita fläcken ofta liten eller saknas helt.5
Snatterandhonan har en obruten mörk rand längs näbbens ovansida med orange kanter och en ljus buk. Snatterandhanen är fint gråvattrad och har ett matt gråbrunt huvud. Han saknar alltså gräsandhanens gröna huvud.5
