Cygnus olor
På engelska heter knölsvanen mute swan, stumma svanen, men riktigt tyst är den inte. Däremot är den oftast ganska fåordig och låter mindre än både sångsvanen och den mindre sångsvanen.
Alla läten och ljud för knölsvan →Utbredningskarta över var Knölsvan har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Knölsvanen (Cygnus olor) är den stora vita svanen med orange näbb som finns vid sjöar och längs kusterna. Artnamnet olor är latin och betyder helt enkelt svan. I äldre tider kallades den tam svan, medan sångsvanen fick heta vild svan. De två är de enda svanarter som häckar i Sverige.2,3
En vuxen hane räknas till de tyngsta fåglar som alls kan flyga. Knölsvanen är fredad i Sverige och klassas som livskraftig på rödlistan. Det svenska beståndet växer.1,3
Knölsvanen mäter 140–160 cm från näbb till stjärt, och med utfällda vingar blir den 200–240 cm bred. Hanarna väger i genomsnitt mellan 10,6 och 11,87 kilo, honorna mellan 8,5 och 9,67 kilo. Den vuxna fågeln är helt vit, med ett litet huvud på en lång hals.2,6
Det lättaste kännetecknet är näbben. Den är orange och har en svart knöl uppe vid pannan, där näbben börjar. Hanens knöl är större än honans. Svart finns också runt näsborrarna, längst ut på näbbspetsen och som en triangelformad fläck från näbbroten in mot ögat. Runt ögat sitter en svart ring, och benen är mörkt gråsvarta med simhud mellan tårna.3,6,8
När knölsvanen simmar i lugn och ro bär den ofta halsen böjd i ett S, och stjärten är lång och pekar snett uppåt. I luften sträcker den i stället halsen rakt fram och slår med långsamma, jämna vingslag.3,8
Ungarna är gråbruna och har en mörk, gråsvart näbb. Efter hand ljusnar de och blir gradvis vita. Det finns också en ljus variant, kallad den polska formen, där de vuxna har skärrosa ben och ungarna är mattvita redan från början.3,6
I södra Sverige häckar knölsvanen allmänt, i sjöar på slätten och i små vatten. Norrut följer den kusterna ända till Västerbotten, medan gränsen inåt landet går vid Dalarna och Hälsingland.1,2
Den trivs bäst i näringsrika sjöar, men finns också i vassjöar, dammar och grävda eller reglerade vatten. Vid havet håller den till på grunda bottnar och stränder, bland annat i flador. Arten räknas som typisk för vikar och sund och för smala vikar i Östersjön.1,2
Antalet vuxna fåglar som häckar i Sverige uppskattas till omkring 19 200, och beståndet ökar. Hela världens bestånd beräknas till 308 000–348 000 vuxna fåglar, och även det ökar.1,3
Längs norrlandskusten är knölsvanen oftast flyttfågel, men i södra Sverige finns den kvar hela året. De som flyttar ger sig av när vattnet fryser till på hösten och övervintrar i öppet vatten vid de sydsvenska kusterna eller i Danmark.2,3
Stannfåglar är knölsvanarna i regel också i Storbritannien och Irland samt i nordvästra och centrala Europa. Längre österut flyttar de däremot: från Ryssland, Ukraina och Ungern går flyttningen till Svarta havet.6
Knölsvanen lever nästan bara på växter. Den äter framför allt vattenväxter, till exempel näckrosor och alger, och går ibland upp och betar gräs på strandängar, åkrar och ängar. Ibland slinker också lite vatteninsekter, fisk och grodor med.1,2,6,8
Maten hämtar den från botten genom att sticka ner huvudet och tippa framåt. Med sin långa hals når den ner till ungefär en och en halv meters djup, så den behöver grunt vatten.3,8
Knölsvanen håller hårt på sitt revir och kan gå till anfall mot människor som kommer för nära. Parets uppvaktning är synkroniserad. Halsarna flätas ihop, ofta i form av ett hjärta, sedan de först bugat sig mot varandra med vingarna lyfta.3,8
Samma par kommer tillbaka till samma häckplats år efter år. Boet är stort och byggt av vass. Det ligger i tät vass, där det kan flyta helt eller delvis, eller på stränder och låga, gräsbevuxna skär och öar. Knölsvanen börjar häcka när den är fyra år och lägger en kull per år.2,3,7
Kullen består av 5–9 stora, gröngrå ägg, och varje ägg väger mellan 294 och 396 gram. Ruvningen tar ungefär 34–38 dagar, och båda föräldrarna ruvar och tar sedan hand om ungarna tillsammans. Ungarna kläcks mellan maj och juli.2,3,6
De små dunungarna åker ofta på föräldrarnas rygg, där de får värme och skydd och slipper slita i onödan. Det dröjer länge innan de kan flyga, ungefär 120–150 dagar efter kläckningen.7,8
Sångsvanen är ungefär lika stor som knölsvanen men ser smalare ut, och den är vitare i dräkten. Den håller oftare halsen rak än knölsvanen. Sångsvanens näbb är gul vid roten och svart längre ut, saknar knöl och är lång och kilformad, så att huvudet får en spetsig profil. Det gula sträcker sig fram under näsborrarna. Knölsvanen har i stället orange näbb med svart knöl, och stjärten är längre och mer uppåtriktad.2,3,4
Den mindre sångsvanen är minst av alla svanar, 115–150 cm lång. Jämfört med sångsvanen har den kortare hals och en mindre, rundare kropp. Näbben är gul och svart, men det svarta tar alltid mest plats. I Sverige ses den i mindre antal på genomresa i början av april och slutet av oktober, mest i sydöstra delen av landet.5
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Knölsvan är en stor andfågel, inom släktet Cygnus, som främst förekommer i Europas och Asiens tempererade områden så långt österut som Kina. Knölsvan har introducerats till ett flertal områden runt om i världen, bland annat Nordamerika och Australien. Som adult har den ett vingspann på drygt två meter, en kraftig kropp, lång böjlig hals, litet huvud, vit fjäderdräkt och orange näbb med svart knöl på ovansidan av näbbroten. Med sin snittvikt på 12 kilo hör den till de tyngsta fåglarna som kan flyga. I flykten hörs ett artspecifikt vingbrus. Den bygger ett stort bo av vass som placeras mer eller mindre direkt på marken, i olika biotoper, men alltid i närheten av större vattensamlingar eller vid havet. Båda föräldrarna hjälps åt att ruva de fem till nio äggen och senare ta hand om ungarna. De är starkt revirhävdande. De lever av vattenväxter som de når genom att "beta" från sjöbottnen. Knölsvanen är inte hotad och kategoriseras av IUCN som livskraftig.
En knölsvan är ungefär 140–160 cm lång och väger 7600–14300 gram.
Knölsvan har ett vingspann på ungefär 200–240 cm.
Knölsvan väger ungefär 7600–14300 gram.
Flest observationer av knölsvan rapporteras i mars, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Knölsvan bedöms som vanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var knölsvan har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
