Egretta garzetta
Silkeshägern är för det mesta tystlåten. Den har ingen sång.
Alla läten och ljud för silkeshäger →Utbredningskarta över var Silkeshäger har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Silkeshägern är en liten, helt vit häger med svart näbb, svarta ben och gula tår. Under häckningstiden får den långa, fina plymer på nacke, rygg och bröst.7,12
I Sverige är silkeshägern en tillfällig gäst som inte häckar här. Den är fridlyst enligt artskyddsförordningen. Den räknas också som vilt, vilket betyder att den är fredad. Eftersom den inte fortplantar sig i landet bedöms den inte i den svenska rödlistan. Sett över hela världen klassas arten som livskraftig, och världsbeståndet uppskattas till mellan 430 000 och 2,1 miljoner individer.1,7,10
Silkeshägern är 55–65 centimeter lång, har ett vingspann på 88–106 centimeter och väger 350–550 gram. Den är liten och nätt, med en lång och tunn svart näbb. Irisen är gul.7,10,2
Titta gärna på huvudet. Mungipan slutar rakt under ögat. Huden mellan näbb och öga, som kallas tygel, är blågrå och blir rödaktig under parningstiden. Benen är svarta och tårna gula, och de gula fötterna syns ofta tydligt när fågeln går i vattnet.2,7
I häckningsdräkt har den två långa, smala nackfjädrar på omkring 15 centimeter som bildar en tofs. Även bröstet får förlängda fjädrar, och på ryggen växer flera skulderfjädrar ut till ungefär 20 centimeter med långa, lösa strålar. Utanför häckningen ser dräkten likadan ut, men skulderfjädrarna är kortare.10,7
Unga silkeshägrar liknar de vuxna utanför häckningstiden men har grönsvarta ben och mattare gula fötter. De kan också ha en del gråaktiga eller brunaktiga fjädrar.10
I flykten sitter vingarna mitt på kroppen. Vingspannet är ungefär som en skrattmås, och benen sticker inte ut särskilt långt bakom stjärten. Vingslagen är snabba, i ungefär samma takt som hos en dvärgmås.2
Den underart som når Sverige, Egretta garzetta garzetta, finns i Europa, Afrika och större delen av Asien utom den sydöstra delen. De nordeuropeiska fåglarna flyttar, de flesta till Afrika, men en del stannar kvar i södra Europa över vintern.10,1
Omkring 22 700 par häckar i Europa. Bestånden är stabila eller ökar i Spanien, Frankrike och Italien, medan de minskar i Grekland. I början av 2000-talet började arten häcka igen i Frankrike, Nederländerna, Irland och Storbritannien. I England häckade den första gången 1996, i Dorset, och där hade den brittiska häckningsbeståndet vuxit till omkring 1 100 par åren 2013–2017.10,11,12
Under 1800-talet slog handeln med fjädrar hårt mot bestånden. Bara under de tre första månaderna 1885 såldes 750 000 hägerskinn i London. Handeln var en av orsakerna till att den brittiska fågelskyddsorganisationen RSPB bildades 1889.10
I den officiella svenska fågellistan har silkeshägern status som tillfällig gäst. Den behöver inte längre rapporteras till den nationella Raritetskommittén, utan fynden granskas av de regionala rapportkommittéerna.3
Före 2013 hade det gjorts 162 fynd av silkeshäger i Sverige. Under tioårsperioden före 2013 var det ofta runt tio fynd om året, men både 2012 och 2013 blev det bara ett. Fyndet 2013 var troligen en och samma fågel som sågs i Skåne, Blekinge och Småland under tio dagar i juni.4
I Skåne dyker den upp sällsynt mellan april och oktober, främst på våren. Ett exempel längre norrut är en silkeshäger vid Hammarmaden i Kvismaren i Närke 11–16 juni 2022. Den som ser en silkeshäger gör klokt i att fotografera fågeln eller spela in den, eftersom det gör det lättare för kommittén att bedöma fyndet.2,5
I en bedömning från 2016 räknades silkeshägern till de elva fågelarter som kan komma att etablera sig som häckfåglar i Sverige fram till år 2050.6
Silkeshägern lever vid grunda våtmarker, både vid kusten och inne i landet. Den håller till vid stränder längs sjöar, floder, kanaler och dammar, i laguner och kärr och på översvämmad mark, helst där det är öppet. Vid kusten syns den på lerslätter och sandstränder, och den trivs också på salta strandängar och i vassar.7,10,12
Födan är mest fisk, men den tar även grodor, små kräldjur, små däggdjur och fåglar, kräftdjur, blötdjur, insekter, spindlar och maskar.10
På grunt vatten smyger den efter bytet. Ofta springer den med vingarna lyfta, eller skakar fötterna för att skrämma fram småfisk. De gula fötterna används just till det. Ibland står den i stället helt stilla och väntar. Den passar också på när skarvar rör upp fisk. På land går eller springer den efter byten, och den rör sig gärna bland betande boskap och tar djur som korna stör upp.10,11
Silkeshägrar häckar i kolonier, i träd, buskar eller vass. I Europa delar de ofta koloni med rallhäger, kohäger, natthäger och bronsibis, och ibland med gråhäger. Boet är en plattform av kvistar, och paret försvarar bara en liten yta på tre till fyra meter runt boet.10,12
Honan lägger vanligen tre till fem ovala ägg med ett blekt, blågrönt skal. Båda föräldrarna ruvar, i 21–25 dagar, och ungarna kan flyga efter 40–45 dagar. Paret får en kull om året. De flesta häckar första gången när de är två år gamla.10,11
En silkeshäger lever normalt omkring fem år. Den äldsta ringmärkta fågeln blev 13 år och ett halvt.11
Ägretthägern är också helt vit men mycket större, lika stor som en gråhäger, med lång hals och gänglig kroppsform. Den är 85–100 centimeter lång mot silkeshägerns 55–65. Näbben är grov och ofta gul, men blir mest svart under häckningstiden. Tygeln är gulgrön, mungipan slutar bakom ögat, tårna är svartbruna och låren gulaktiga. Ägretthägern har aldrig nackplym.2,7,8
I flykten sitter ägretthägerns vingar ganska långt fram på kroppen. Vingarna och benen är långa, och vingslagen är långsamma och värdiga som hos gråhägern. Ägretthägern häckar i Sverige, bland annat vid Kalmarsund, på Gotland och i Östergötland. I Skåne finns den året om och är tämligen vanlig under vår och höst.2,3,8
Kohägern är ungefär lika stor som silkeshägern, 42–52 centimeter, men kraftig och kort för att vara en häger, med kort hals och kort, grov näbb. Vuxna fåglar är vita med gul näbb. I häckningsdräkt får de ljust rödbrun eller orange färg på bröst, hjässa och rygg. Unga kohägrar är vita och har svart näbb, men kroppsformen och den korta näbben skiljer dem från silkeshägern. I Sverige är kohägern en raritet med 24 fynd.9,3
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Silkeshäger är en liten vit häger. Den förekommer i Gamla världen och har många likheter med snöhägern som förekommer i Nya världen. Efter att länge ha jagats för sina fjädrars skull har silkeshägern återhämtat sig och beståndet anses vara livskraftigt.
En silkeshäger är ungefär 55–65 cm lång och väger 450 gram.
Silkeshäger har ett vingspann på ungefär 88–106 cm.
Silkeshäger väger ungefär 450 gram.
Flest observationer av silkeshäger rapporteras i maj, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Silkeshäger bedöms som mycket sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var silkeshäger har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
