Översikt
Rördrommen är en stor och satt häger som håller till i täta vassar vid sjöar. Den är svår att få syn på, eftersom den strimmiga, gul-brun-svarta dräkten smälter in bland vassens strån. De flesta känner i stället igen den på hanens dova tutande på våren, som ibland hörs mer än fem kilometer bort.1,8
I Sverige häckar rördrommen i södra och mellersta delarna av landet. Den räknas som nära hotad (NT) på den svenska rödlistan, men beståndet ökar. Arten är fridlyst. Sett över hela världen bedöms den som livskraftig.1,6
Förr hade fågeln flera andra namn på svenska, bland dem träskoxe, myroxe och rördrum.4
Utseende
Rördrommen blir 69–81 centimeter lång och har ett vingspann på 100–130 centimeter. Den är alltså något mindre än en gråhäger. Dräkten är spräcklig i gult, rostbrunt och svart, och näbben och fötterna är grönaktigt gula.2
Hjässan och nacken är svarta. Ovanför ögat går ett gulbeige streck och från näbben ner längs halsen ett brunsvart mustaschstreck. Bröstet och buken är gulbeige med bruna längsgående streck, och vingarna är ljust rostbruna med oregelbunden vattring. Ungfåglarna ser ut ungefär som de vuxna, bara lite blekare och med otydligare teckning.6
Hanar och honor är lika till utseendet, men hanen är större och tyngre. En gammal hane väger på våren 1,5–2 kilo och en hona omkring ett kilo. Vinglängden skiljer sig så mycket mellan könen att måtten inte överlappar.1
Fötterna är ovanligt stora. Rördrommen har det största fotspannet av alla Europas fåglar, och hos hanen mäter det 18–21 centimeter med klorna medräknade. Innertån är längre än yttertån, vilket inte är fallet hos hägrar som gråhäger. Det är till hjälp om man vill avgöra vem som lämnat spår i snön på vårvintern.1
I flykten har rördrommen breda, rundade vingar och kan påminna om en rovfågel eller en uggla. Den ser framtung ut och fötterna hänger efter. Halsen sträcks ut när fågeln lyfter men dras in när den väl har fått fart. Den flyger sällan, utom när den matar sina ungar.2,6
Utbredning och förekomst i Sverige
Rördrommen häckar i södra och mellersta Sverige, norrut till Värmland, södra Dalarna och södra Hälsingland. Det mesta av beståndet finns i Mellansverige, framför allt i Uppland, Södermanland och Östergötland. Kärnområdet är slättsjöarna kring Vänern, i Östergötland, Närke och runt Mälaren. Arten finns också i Skåne och Småland, och en liten population har länge funnits på Gotland. Utbredningen ser ut att flytta norrut, och fåglar hittas allt oftare i södra Dalarna och Gästrikland.1
Rördrommen är en gammal svensk häckfågel. Under andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet var den ändå sällsynt eller saknades helt. På 1920- och 1930-talen började den komma tillbaka, och från 1943 blev den plötsligt talrikare. Sedan dess har den häckat här varje år.1
Vid riksinventeringen år 2000 räknades omkring 650 tutande hanar. Det var mer än dubbelt så många som 1979 och mer än tre gånger så många som vid den första inventeringen 1969. Flest fanns det i Vänern (92 hanar), Mälaren (90), Tåkern (43) och Hjälmaren (27). År 2009 rapporterades drygt 700 hanar med revir. I den senaste rödlistningen från 2025 uppskattas antalet vuxna fåglar i landet till ungefär 1 500.1
Antalet kan svänga kraftigt mellan åren. Rördrommen tål inte stränga isvintrar i Västeuropa, där den övervintrar, och en enda hård vinter kan ta livet av 30–50 procent av beståndet. Därefter återhämtar sig beståndet snabbt. Den senaste stora nedgången kom 1996, efter den kalla vintern 1995/96. Enskilda sjöar kan påverkas mycket, och i Sörfjärden sjönk antalet hanar från 23 år 2008 till 9 år 2011.1,3
De flesta svenska rördrommar flyttar om nätterna i september till november och övervintrar i Västeuropa, mellan Danmark och Spanien. De kommer tillbaka i mars och april. Enstaka fåglar övervintrar varje år i Skåne, och under milda vintrar kan någon stanna ända uppe i Mälardalen.1,3
På sikt är det största hotet att vassområdena krymper när våtmarker torrläggs och odlas upp. Förr sköts också många rördrommar under flyttningen. Av de svenskringmärkta fåglar som hittades på 1950-, 60- och 70-talen hade nästan hälften skjutits på kontinenten. Numera är arten fridlyst i många länder, till exempel i Frankrike sedan 1975.1
Det hjälper rördrommen när våtmarker restaureras och när tillräckligt stora ytor med gammal vass lämnas orörda vid vasskörd. När Hornborgasjön hade restaurerats hördes elva tutande hanar där år 2000. Senare har grågäss betat ner mycket av vassen, och bara ett fåtal rördrommar har hörts i sjön.1
Utanför Sverige finns rördrommen spridd över Europa och Nordafrika och vidare österut genom Asien. Den är vanligare i östra Europa, med goda bestånd bland annat i Ukraina, Polen och Rumänien. År 2004 uppskattades Europas bestånd till 34 000–54 000 par. Arten har ökat i alla länder runt Östersjön utom Tyskland och Estland men minskar på många håll i västra och centrala Europa. Hela världens bestånd uppskattas till 110 000–340 000 fåglar.1,6
Ekologi och häckning
Rördrommen häckar vid slättsjöar med stora, täta bestånd av bladvass och gott om fisk, grodor och vatteninsekter. Ett revir omfattar oftast 20–40 hektar. Minst 2–10 hektar av det är vass, och resten är starrängar, kanaler och öppet vatten. Det finns sällan mer än en hane per kilometer vassbevuxen strand. Brun kärrhök häckar ofta i samma vassar.1
Maten består framför allt av fisk och grodor. Rördrommen fiskar gärna där vegetationen är glesare, vid kanaler eller i ytterkanten av vassen, och rör sig tyst genom vassen i vattenbrynet.1,2,8
En hane kan ha flera honor, och ibland ligger deras bon nära varandra i samma revir. Hanen hjälper inte till med ruvning eller matning. Honan bygger ett enkelt, plattformsliknande bo av vass, starr och gräs, ungefär 30 centimeter brett, på marken inne i den täta vassen.1,2,4,6
I Mälardalen börjar honorna lägga ägg i slutet av april. En kull har 4–6 grågröna ägg. De kläcks efter 26 dygn, men inte samtidigt utan ett i taget. Ungarna matas med fisk. Redan när de är två veckor gamla kan de lämna boet och gömma sig i vassen om de blir störda. Vid åtta veckors ålder kan de flyga, och i augusti börjar ungfåglarna ge sig av åt olika håll. Rördrommen kan häcka när den är ett år gammal.1,2,4
Duvhök, pilgrimsfalk, berguv, kråka, korp, räv, grävling, mård och mink äter rördrommar. Mink finns vid de flesta häckningssjöar och kan döda ungar. Brun kärrhök kan intressera sig för små ungar men brukar jagas bort av honan.1
Förväxlingsarter
Dvärgrördrommen är en mycket mindre släkting. Den blir 27–36 centimeter lång och väger 60–150 gram. Hanen har svart rygg och hjässa och svarta vingar med stora vita fält. Honan har brunare rygg och mer brungula vingfält. I Sverige är dvärgrördrom en mycket sällsynt gäst med ungefär ett dussin fynd.9
Gråhägern är något större än rördrommen. I flykten håller rördrommen benen bakåtsträckta som hägrarna gör, men den ser mer framtung ut och har breda, rundade vingar. På håll kan den därför likna en rovfågel eller en uggla, men då avslöjar fötterna som hänger efter vilken fågel det är. Om man bara har spår i snön att gå på visar tårna skillnaden, eftersom rördrommens innertå är längre än yttertån, till skillnad från hägrarnas.1,2,4,6