Översikt
Svart rödstjärt är en liten tätting på ungefär 14,5 centimeter som väger mellan 14 och 20 gram. Den räknades förr till trastarna, men DNA-studier har flyttat den till flugsnapparfamiljen. Hos oss är det en fågel man möter i industriområden, hamnar och vid större byggarbetsplatser, och den känns lättast igen på den roströda stjärten.1,2
Arten kom till Sverige i samband med industrialismen. Den första konstaterade häckningen skedde vid Lidköping i slutet av 1880-talet och strax därefter i Skåne, där de nybyggda sockerbruken blev viktiga häckningsplatser. År 1960 uppskattades det svenska beståndet till 60 par och i början av 1970-talet till 100 till 200 par. I dag beräknas antalet till omkring 600 par, med ett osäkerhetsintervall på 430 till 790 par.1
På den svenska rödlistan 2025 står svart rödstjärt som Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Antalet reproduktiva individer skattas till 940, med intervallet 560 till 1340, och minskningstakten under de senaste tio åren har uppgått till 30 procent (10 till 50 procent). Vid bedömningarna 2015 och 2020 var arten klassad som Nära hotad. Den är fridlyst i Sverige. Globalt bedöms arten som livskraftig och beståndet uppges vara stabilt eller ökande.1,2
Utseende
En utfärgad hane är på våren i stort sett enfärgat skiffergrå på kroppen, med svart ansikte, haka och bröst. Vingarna är mörka med en ljus vingpanel, och stjärten lyser orangeröd. De mellersta stjärtpennorna är mörkt rödbruna. Kontrasten mellan den mörka kroppen och den röda stjärten är det man ser först när fågeln flyger upp från en asfaltplan eller ett plåttak.1,2,8
Honan är oansenligt gråbrun med brunröd stjärt och mörkare än en hona av rödstjärt. Honor och ungfåglar är i stort sett enfärgat brungrå. Hanar i sin första sommardräkt saknar både det svarta och de ljusa vingpartierna som en gammal hane har på våren, och den ljusa vingpanelen kommer först vid ruggningen andra året. Honfärgade fåglar har grå armhålor och undre vingtäckare.1,2,8
Rörelsemönstret hjälper också. Fågeln nickar snabbt med huvud och kropp på ett rödhakelikt sätt, och stjärten viftas ofta.8
Utbredning och förekomst i Sverige
Svart rödstjärt häckar huvudsakligen i södra Sverige och är talrikast i Skåne med angränsande landskap. Av de omkring 600 paren bedöms ungefär 400 finnas i Skåne. Förekomsten i Svealand och framför allt i Norrland är spridd och oregelbunden. Arten finns i södra Sverige upp till Värmland, södra Dalarna och längs Norrlandskusten till Ångermanland, och är mycket sällsynt i de inre delarna av Norrland.1
Under perioden 1950 till 1980 spred den sig vidare över delar av södra Sverige och etablerade sig på klassiska lokaler som hamnarna i Malmö, Varberg och Göteborg. Från och med 1980-talet har den däremot minskat kraftigt i flera tidigare starka tillhåll, särskilt i just Göteborg och Varberg. Samtidigt har spridningen norrut fortsatt, och arten finns nu i många större och medelstora samhällen i Götaland samt mer sporadiskt i Svealand upp till södra Värmland, Dalarna och Gävletrakten. Under 2000-talet har fynden i norra Sverige ökat, med tillfälliga häckningar norrut till Jämtland och som allra nordligast vid Porsi vattenkraftverk i Jokkmokks kommun.1
Beståndet är känsligt för kalla vintrar och minskade till exempel efter den kalla vintern 1984/85.1
I Sverige flyttar arten i oktober och november mot sydväst. Återfynd av ringmärkta svenska fåglar finns vintertid från Nederländerna, Frankrike och södra Italien, men också från Algeriet, vilket tyder på att de kan flytta relativt långt. Enstaka svarta rödstjärtar övervintrar i Sverige, i första hand utmed södra Sveriges kuster. Återkomsten sker främst under april och maj, med äldre etablerade hanar först och yngre individer senare. I juli och augusti sprider sig flygga ungfåglar åt olika håll, även norrut.1
Utanför Sverige förekommer arten från nordvästra Afrika över större delen av Europa österut till områdena norr om Svarta havet. Det europeiska beståndet uppskattas till mellan 5,76 och 10 miljoner häckande par. Trenden i Europa var måttligt ökande under perioden 1980 till 2010, men i Danmark och Tyskland minskar arten numera efter tidigare kraftiga ökningar. I Finland är den ganska sällsynt, men har ökat och spridit sig norrut från att tidigare bara ha funnits på sydkusten. Fåglarna hos oss tillhör den västeuropeiska underarten gibraltariensis.1,2,8
Längre österut i utbredningsområdet finns andra underarter, och fåglar av de östliga raserna är mycket sällsynta gäster i västra Europa. I Sverige är de östliga underarterna raritetsbedömda av Raritetskommittén. Totalt rör det sig om 30 fynd under perioden 1986 till 2021, med en tydlig koncentration till hösten och vintern, oktober till december. Underarterna har svenska namn sedan 2020: levantrödstjärt, turkestanrödstjärt, himalayarödstjärt och kaukasisk rödstjärt.4,8
Ekologi och häckning
Häckningsmiljön i Sverige är företrädesvis industriområden, bangårdar, hamnar eller liknande. Arten häckar också ofta på industrilokaler ute på landsbygden, som större grustäkter och stenbrott, och under senare år har större lantbruk uppmärksammats som häckningsplats.1
Studier i bland annat Göteborg och Varberg visar att bra revir innehåller både byggnader, gärna stora och höga, och en hög andel öppna, ogräsbevuxna ruderatmarker. Upplag av järnskrot, virke eller liknande är starkt positivt. Byggnaderna används som sångplats, vid födosök och ofta som häckningsplats, medan ruderatmarkerna är viktiga födosöksområden särskilt under perioden när ungarna matas. Häckning sker sällan om det inte finns rikligt med ruderatmark med helst kortvuxen eller gles ogräsvegetation.1
På kontinenten, och särskilt i södra Europa, är svart rödstjärt en bergsfågel som häckar i klippor och rasmarker. Ursprungligen hörde den hemma i klippiga berg upp till 3000 meters höjd. I Sverige är naturligt häckande par av det slaget mycket sällsynta, men häckning har skett vid Hovs hallar i Skåne, och arten förekommer inte sällan i bergtäkter eller stenbrott.1,2
Födan är mindre och medelstora insekter som tas både på marken och från väggar och tak på byggnader. Den fångar också förbiflygande insekter i luften. Bär och ibland frön kan ingå i dieten.1,2,8
Boet byggs i ett skrymsle eller på en nisch, till exempel i upplag, skrotbilar eller ventilationstrummor, och placeras oftast lågt även om undantag förekommer. Det är inte ovanligt att det läggs inomhus i magasin, maskinhallar och liknande. Honan bygger en lös skål av gräs och stjälkar som fodras med hår, ull och fjädrar. Finare rötter och rottrådar samt strån av gräs är viktiga bomaterial.1,8
Kullen består av fyra till sex ägg som är ljusblå till vita. Honan ruvar i 13 till 17 dagar. Ungarna flyger efter 12 till 19 dagar och matas av båda föräldrarna, och när de blivit flygga delas kullen ofta upp på föräldrarna. Ofta läggs två kullar per år, ibland tre. Arten häckar typiskt redan vid ett års ålder, och den högsta kända åldern för en ringmärkt fågel är fem år och två dagar.1,2,7
Det största hotet är modernisering och allmän uppsnyggning av industriområden och bangårdar. Asfaltering av överblivna, ogräsbevuxna ytor och borttagande av ruderatmarker och upplag försämrar både födotillgången och möjligheten att hitta boplatser, och innebär ofta att arten försvinner. Förtätning av stadsmiljöer är negativt när ödetomter tas i anspråk. I någon mån kompenseras förlusten av att bra miljöer tillfälligt uppstår vid nyexploatering, och arten dyker ofta upp kortvarigt vid byggplatser och infrastrukturprojekt. I viktiga områden bör man avstå från att plantera träd och buskar, minimera kemisk ogräsbekämpning och undvika att hårdlägga ytor. Gröna tak och andra åtgärder för biologisk mångfald i stadsmiljö gynnar potentiellt arten.1
Förväxlingsarter
Den art svart rödstjärt oftast förväxlas med är rödstjärt, som är ungefär lika stor, 13 till 14,5 centimeter och 12 till 20 gram. Hanarna är ändå enkla att skilja åt i god sikt. Rödstjärtshanen har djupsvart ansikte och hals, vit panna, grå hjässa, nacke och rygg samt tegelrött bröst och buk. Svart rödstjärtens hane är i stället skiffergrå på kroppen med svart bröst, saknar vit panna och har en ljus panel på den mörka vingen.1,5
Honorna är svårare. Honan av svart rödstjärt är gråbrun och mörkare än rödstjärtshonan, som är brunaktig med ljust beigevitt bröst och vit buk. Ett kännetecken hos svart rödstjärt är de grå armhålorna och undre vingtäckarna. Tänk också på att hanar av svart rödstjärt i första sommardräkt saknar både det svarta och de ljusa vingpartierna, och därför lätt tas för honor.2,5,8
Miljön säger ofta mer än fjäderdräkten. Rödstjärt håller till i olika typer av skogsmarker, från äldre tallskog i norr till löv- och blandskog i söder, samt i parker, fruktträdodlingar, skogskanter och trädgårdar, och den häckar i hela Sverige utan att vara rödlistad. Svart rödstjärt hör hemma i industriområden, hamnar och bangårdar. De två arterna är inte särskilt nära släkt, men de kan tillfälligtvis hybridisera och få till synes fertila och livskraftiga ungar.1,5,7,8
