Översikt
Buskskvättan är en liten, satt fågel med kort stjärt. Insekterna tar den genom att snabbt slå ner i vegetationen från en hög sittplats, till exempel en stängselstolpe, en tistel eller en buske. Där uppe syns den bra, men många människor känner ändå knappt till arten.1,3,6
Arten häckar i hela Sverige. Den håller till på ängar och hedar, på hyggen och på myrar där träden står glest. Den är en långflyttare som kommer hit i slutet av april och i maj, och som tillbringar vintern i Afrika söder om Sahara.1
I den svenska rödlistan klassades buskskvättan som nära hotad 2015 och 2020. Beståndet har legat ganska stilla under de senaste 15 åren, och därför bedöms arten sedan 2025 som livskraftig. Den är också livskraftig sett till hela världen.1,8
Utseende
Buskskvättan är 12-14 centimeter lång och har ett vingspann på 21-24 centimeter. Den väger mellan 13 och 26 gram och är ungefär lika stor som en rödhake. Näbben är kort och rak och benen är gråsvarta.6,8
Hanen i sommardräkt har svartbrun ovansida och ett rödgult bröst. Tydligast är huvudet: en svart ansiktsmask som ramas in av ett vitt streck ovanför ögat och ett vitt streck nedanför kinden. Hanen har också en vit fläck på vingen.1,8
Honan är blekare tecknad än hanen. Strecket över ögat är beige, bröstet ljust beigebrunt och masken över kinden mer brun än svart. Den vita vingfläcken är mindre eller saknas nästan helt. Samma bleka dräkt bär unga hanar och hanar utanför häckningstiden, men deras vita vingfläck finns kvar under hela året.3,8
Hos båda könen är ovansidan brun med mörkare fläckar och buken ljus. Stjärten är mörk med vitt längst in på de yttre fjädrarna. Övergumpen, alltså partiet ovanför stjärten, har samma fläckiga bruna färg som ryggen.6,8
På stolpar och kvistar håller den kroppen upprätt och står ofta med ena foten högre än den andra. Stjärten rör den i långsamma viftningar. Nere på marken tar den sig fram hoppande eller springande.6,10
Utbredning och förekomst i Sverige
Stora hyggen och öppna myrar är vanliga häckplatser i alla delar av landet, men flest buskskvättor finns i jordbruksbygden i södra och mellersta Sverige och längs Norrlandskusten. Över landet som helhet är arten allmän eller ganska allmän, och den häckar ända upp i nordligaste Norrland. Uppe i fjällbjörkskogen är den sparsam och håller mest till vid myrarna nere i dalgångarna.1
Ungefär en tredjedel av Sveriges buskskvättor lever i jordbrukslandskapet, och resten häckar på myrar och kalhyggen. Hela det svenska beståndet uppskattas till omkring 250 000 par.1,4
Hur tätt fåglarna häckar beror mycket på hur marken brukas. En undersökning i Skåne fann mindre än ett par per kvadratkilometer i de mest intensivt odlade områdena. I mellanbygden, där åkrar blandas med betesmark och småbiotoper, var det fem par per kvadratkilometer.1
Buskskvättan har blivit färre sedan 1975. Efter 2004 gick minskningen snabbare, och på tio år krympte beståndet med omkring 20 procent. Ringmärkningen vid Falsterbo och Ottenby visar samma sak. På senare år har nedgången bromsats. Varför arten minskat är bara delvis känt. Sådant som kan ha bidragit är att myrar växer igen med träd, att slåttern sker tidigare, att insekterna blivit färre och att betesdjur, åkerrenar, småbiotoper och öppna diken försvinner.1,4
Flyttningen har förskjutits med nästan en vecka under de senaste 30 åren: fåglarna kommer tidigare på våren och ger sig av tidigare på hösten. Till häckplatserna anländer de från de allra sista dagarna i april och under maj, och de flesta lämnar landet i augusti.1
Vintern tillbringas i tropiska Afrika söder om Sahara, från Senegal i väster till Kenya i öster och söderut till Zambia. Dit kommer fåglarna redan i september. Undersökningar i Nigeria visar att fåglarna återvänder till samma vinterplats år efter år och försvarar ett eget område för födosök även där. Man vet fortfarande väldigt lite om vilka vägar de flyttar och om hur vintern ser ut för dem.1,6
Utanför Sverige häckar arten i Europa och västra Asien, från Irland och norra Portugal österut till centrala Sibirien. Mer än tre fjärdedelar av världens buskskvättor finns i Europa. Arten finns i nästan hela Europa; undantagen är Medelhavsområdet och de nordligaste delarna. Världsbeståndet uppskattas till 20,5-28,1 miljoner vuxna fåglar. Arten omfattas av EU:s fågeldirektiv.1,6
Ekologi och häckning
Kalhyggen, hedar, jordbruksmark och myrar med gles trädväxt är exempel på den öppna mark där buskskvättan häckar. I odlingslandskapet brukar reviren ligga vid vägkanter och dikesrenar, intill betesmarker eller vid åkerholmar där träden står glest. Nära hus och gårdar häckar den normalt inte.1
Typiskt för en häckplats är att träden är få eller saknas helt, och att det finns både tät växtlighet som skyddar boet och lägre partier att söka föda i. Gräset ska gärna vara medelhögt och variera i höjd; hårt betad mark passar sämre. Oftast ligger reviret på frisk eller fuktig mark. När plantorna på ett hygge har vuxit sig högre än två meter brukar buskskvättan vara borta.1,2
Buskar, stolpar och högvuxna örter behövs i reviret som låga sittplatser, och det är viktigt att det finns gott om dem. Från dem håller fågeln uppsikt över boet och spanar efter föda.1,2
Buskskvättan äter bara djur, främst insekter men även andra småkryp och små sniglar. Den spanar från en sittplats och tar sedan bytet på marken, i låg växtlighet eller i luften.2,3
Honan bygger boet ensam. Det ligger på marken i tät växtlighet, oftast i en grästuva på en äng, en dikesren, en jordvall eller vid en stenmur. Hon bygger det av döda växtdelar och gräs och fodrar det med hår och fjädrar.1,8
Kullen består av 5-7 blågröna ägg, ibland med små rödaktiga prickar. Äggen ruvas i 12-13 dygn, och ungarna lämnar boet efter 13-15 dygn. Hotar något under den första veckan som flygga, trycker sig ungarna ner mot marken. Först efter omkring en månad klarar de sig helt på egen hand. I Sverige lägger buskskvättan bara en kull per år.1,2,3
Föräldrarna kan komma med mat till ungarna upp till 400 gånger per dygn. Mårddjur, kråkfåglar och rovfåglar är nog de som oftast plundrar bona.1,2
Göken lägger ibland sina ägg hos buskskvättan. En sommar i Sverige matade ett buskskvättepar en gökunge som var två till tre gånger större än de själva. Den gången fanns även parets egna ungar kvar i närheten.5,8
Under juli och augusti byter fåglarna fjädrar innan de flyttar. En buskskvätta lever normalt i ungefär två år och häckar första gången när den är ett år gammal.2,8
Förväxlingsarter
Den svarthakade buskskvättan är något mindre, 11,5-13 centimeter. Hanen har svart huvud, en vit fläck på halsen och orangeröd undersida, och honan är blekare. Buskskvättan är slankare och inte lika knubbig, har längre vingspetsar och en vitare buk. Ett annat kännetecken är det tydliga ljusa strecket ovanför ögat.7,8
I Sverige är den svarthakade buskskvättan fåtalig. Den häckade första gången i Skåne år 2000, och beståndet ligger på omkring 340 fåglar i häckande ålder. Den häckar på öppen mark som hedar och högmossar, där det gärna ska finnas spridda buskar av ginst eller ljung. De två arterna väljer olika sorters häckplatser.1,7
Den vitgumpade buskskvättan har en ofläckad, ljust orangebeige övergump. Hos buskskvättan är övergumpen brunfläckig som ryggen, och det är ett bra kännetecken att titta efter. Buskskvättan har vid enstaka tillfällen parat sig med båda dessa arter.6,8