Taltrast
Turdus philomelos
Taltrast observationskarta
Utbredningskarta över var Taltrast har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
1+
10+
50+
100+
500+
1000+
Observationstrend
Senaste dygnet
Turdus philomelos
Utbredningskarta över var Taltrast har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
Senaste dygnet
Taltrasten är en av våra bruna trastar, med enfärgat brun ovansida och ljus undersida full av mörka fläckar. Den är allmän i hela Sverige och häckar i så gott som alla skogstyper. Beståndet i landet uppskattas till ungefär två miljoner häckande par.2
I den svenska rödlistan förs arten till kategorin livskraftig. Globalt bedöms den också som livskraftig, och den europeiska populationen uppskattas till mellan 40 och 71 miljoner individer.1,6
För många är det sången som gör att man lägger märke till fågeln: korta, flöjtande strofer som upprepas några gånger innan nästa kommer. Taltrasten är Smålands landskapsfågel, och i folktron tolkades sångstroferna som kommentarer till människors sysslor.2
Kroppslängden ligger på 20 till 23,5 centimeter och vingbredden på ungefär 33 till 36 centimeter. Vikten varierar mellan 50 och 107 gram, med ett genomsnitt kring 65 till 90 gram. Den är mindre än koltrasten.1,7
Ovansidan är ganska ljust brun och undersidan gulvit eller brungul med mörka fläckar. Fläckarna på bröstet påminner om upp- och nedvända hjärtan. Näbben är gulaktig och ben och fötter skära.1,7
Vingens undersida är grå med varmt rostfärgade undervingtäckare. Undersidan av vingarna beskrivs också som brungul, och den färgen är till hjälp när man ska skilja taltrasten från den snarlika dubbeltrasten när fåglarna är i luften.1,4
Ungfåglarna liknar de gamla fåglarna, men har gulbruna eller orange ränder på stjärt- och vingtäckarna.1
Sången är en hög och klar räcka av musikaliska fraser, där varje fras upprepas två till fyra gånger innan fågeln byter till nästa. En och samma individ kan ha en repertoar på mer än hundra olika fraser, vilket gör att sången låter olika från gång till gång.1
Det enklaste kännetecknet att lyssna efter är upprepningarna. Stroferna består av två eller tre toner som körs två eller tre gånger i rad, och mellan stroferna blandar fågeln in ett trastkvitter som också kan upprepas. Sången är kraftig och variationsrik, och tempot ligger något högre än koltrastens lugna rytm med utdragna toner. Ibland låter taltrasten som andra trastar, ibland som något man aldrig hört förut, men kärnan är alltid dessa upprepningar av två till tre toner.3
Tonerna i sig är flöjtande och påminner om koltrastens, men stroferna är korta och skiftar hela tiden. Ibland vävs härmningar av andra fåglars läten in. Taltrasten kan också härma konstgjorda ljud, till exempel telefoner.1,2
Locklätet är ett kort, skarpt tsip. Det beskrivs också som ett ljust tickande som kan vara svårt att uppfatta, och i flykten hörs ett fint men skarpt tzit. Själva flyktlätet är väldigt högt och ljust.1,3,4
Under flyttningen hörs ett tunt, högt siip. På sträcket i september och oktober är det just de ofta upprepade, fina locklätena som avslöjar taltrastarna. Varningslätet är något helt annat: ett explosivt smattrande tix-itix-itix.1,3
Taltrasten förekommer i större delen av Europa och österut till trakterna kring Bajkalsjön. Den når 75 grader nord i Norge och omkring 60 grader nord i Sibirien, och det globala utbredningsområdet omfattar ungefär tio miljoner kvadratkilometer. Fyra underarter är erkända, bland dem den mörkare hebridensis i Skottland och Irland samt nataliae i Sibirien.1,6
I Sverige är taltrasten häckfågel och allmän i hela landet, i så gott som alla skogstyper. Historiskt beskrevs den som en typisk skogsfågel, men den har anpassat sig till parker och trädgårdar i tätorter. Exakt när den övergången skedde är oklart.1,2
Arten är en av tio fågelarter som i princip står för hela ökningen av antalet skogshäckande fågelpar i Sverige mellan 1998 och 2018. Den räknas som en generalist med låga krav på skogarnas struktur. I västra Palearktis har en minskning noterats, men den ligger under gränsen för rödlistning. I Storbritannien och Nederländerna har beståndet däremot minskat med mer än 50 procent sedan mitten av 1970-talet, och i Storbritannien står arten på den så kallade gula listan över arter man är bekymrad över.5,1,6,7
De svenska fåglarna flyttar, en del kortare sträckor och en del längre. Höststräcket pågår från september till december med tyngdpunkt i september och oktober, och går mot sydväst. Fåglarna flyttar mestadels nattetid. Vintern tillbringas kring Medelhavet, i Nordafrika och i Mellanöstern.1,2
Återkomsten på våren anges lite olika i olika källor. Svenska Wikipedia uppger perioden mitten av februari till maj, med de nordligaste fåglarna på plats först in i maj, medan Fågeln.se anger början av april.1,2
Häckningssäsongen sträcker sig från april till juli. Boet placeras gärna i unga, täta granar på omkring två meters höjd. Honan bygger ett karakteristiskt lerklätt bo av murken ved och vedfibrer blandat med saliv. Boet beskrivs som en skålformad konstruktion fodrad med lera, torrt gräs och träflis, och det kan också ligga i buskar eller träd.1,2,6
Kullen omfattar vanligen fyra till sex ägg. Svenska Wikipedia anger fyra till fem glansigt blå ägg med svarta eller lila prickar, medan Fågeln.se anger fem till sex ljust blågröna ägg med svarta och rödbruna fläckar. Ett ägg mäter ungefär 2,7 gånger 2,0 centimeter och väger omkring sex gram.1,2
Honan ruvar ensam i ungefär två veckor, och ruvningstiden anges till mellan 10 och 17 dygn. Ungarna stannar sedan ytterligare cirka två veckor i boet, alltså ungefär lika lång tid som ruvningen tog. Ett par får två till tre kullar per år, men bara en i norr.1,2,6
Födan består av maskar, snäckor, insekter och larver. Till skillnad från andra trastar föredrar taltrasten små ryggradslösa djur som skalbaggar, maskar och blötdjur framför bär och frukt. På hösten tar den ändå bär som blåbär, lingon och rönnbär. Boungarna matas huvudsakligen med animalisk föda.1,2
Snäckor krossar fågeln mot en sten eller någon annan hård yta, och den använder ofta en och samma favoritsten som städ. Ungfåglarna lär sig tekniken genom lek. Hittar man krossade snäckskal kring en sten är det ett säkert tecken på att arten finns i området.1,7
Ungefär 54,6 procent av ungfåglarna når sitt första levnadsår, och den årliga överlevnaden hos gamla fåglar ligger på omkring 62,2 procent. Medellivslängden är cirka tre år, och den högsta kända åldern är 10 år och 8 månader.1
Bland de djur som tar gamla taltrastar finns katt, minervauggla och sparvhök, medan nötskrika, nötkråka och grå ekorre tar ägg och ungar. Fåglarna kan bära rundmaskar, blodparasiterna Haemoproteus och Trypanosoma samt fästingar, och de kan vara reservoar för borreliabakterien Borrelia burgdorferi. Hoten mot beståndet uppges vara förändrat jordbruk, bekämpningsmedel, snigelgift i trädgårdar och trafikdöd.1
Dubbeltrasten är betydligt större, omkring 28 centimeter, med blekare ansikte och större rundade bröstfläckar. I flykten syns dess ljusa armhåla, och undre vingtäckarna är vita liksom stjärthörnen. Taltrasten är tydligt mindre och brunare med mindre framträdande teckning.1,4,7
Rödvingetrasten är Sveriges minsta trast på ungefär 20 centimeter. Den har ett tydligt ljust ögonbrynsstreck, röda sidor och röda undre vingtäckare, och det röda partiet vid vingen syns i flykten. Sången inleds med klara, lite kluvna toner.1,3,4
Koltrasthanen är omisskännlig, helsvart med orangegul näbb och omkring 25 centimeter lång. Honan är brun med gulaktig näbb och fläckigt bröst, men mindre kraftigt fläckad än övriga trastar. Koltrastens sång har en lugn rytm med utdragna toner, till skillnad från taltrastens högre tempo och upprepningar.3,4
Björktrasten har en varierad färgteckning i grått, brunt, vitt och svart, med gult ögonstreck och gyllengula toner under strupen. Lätet är smattrande, kraxande och gnisslande, nästan helt utan melodi, medan taltrastens sång är betydligt mer melodiskt strukturerad.3,4
Ringtrasten liknar koltrasten och mäter 24 centimeter, men har ett tydligt vitt bröstband. Honan är brunare. Kinatrasten är den art som mest liknar taltrasten, men den har svarta ansiktsteckningar och utbredningsområdena överlappar inte.1,4
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Taltrast är en fågel inom familjen trastar som förekommer i stora delar av Palearktis så långt österut som Bajkalsjön. Den delas upp i två till fyra underarter. Den har brun ovansida och svartprickig gulvit eller gulbrun undersida. Dess karakteristiska sång, med upprepade musikaliska fraser, har ofta omnämnts i poesi.
I Qvittr
Lyssna på hur taltrast låter i ljudspelaren ovan. Där kan du höra sång och flyktläte.
En taltrast är ungefär 20–23.5 cm lång och väger 50–107 gram.
Taltrast har ett vingspann på ungefär 33–36 cm.
Taltrast väger ungefär 50–107 gram.
Flest observationer av taltrast rapporteras i april, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Taltrast bedöms som vanlig i Sverige, sett till hur ofta arten rapporteras jämfört med andra fåglar.
På kartan ovan ser du var taltrast har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
