Mareca penelope
Hanens vissling är ren och klar i tonen och går uppåt, och i slutet kommer en snabb, torr drill. Skrivet med bokstäver brukar den återges som "pjiew pjiew".
Alla läten och ljud för bläsand →Utbredningskarta över var Bläsand har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Bläsanden är en and av mellanstorlek, 42–50 cm lång, och har ett rundat huvud med en liten näbb. Hanen känns lättast igen på det rödbruna huvudet med ett ljust, gulaktigt fält mitt i pannan.2,3,7
I Sverige häckar bläsanden framför allt i norra delen av landet, från Dalarna upp till Torne lappmark. Den svenska stammen har minskat, och i rödlistan från 2025 räknas arten som nära hotad.1
Bläsanden lever mer på växter än de andra änderna. De vuxna fåglarna betar gräs och vattenväxter, både i vattenytan och uppe på land.2,3,6
Linné beskrev arten 1758 och kallade den då Anas penelope. Artnamnet kommer från en sägen om en and som räddade Penelope när hon hade kastats i havet. Efter genetiska studier förs bläsanden numera till släktet Mareca.2,6
Från näbbspets till stjärt mäter bläsanden 42–50 cm, och med utbredda vingar är den 75–87 cm bred. Vikten varierar mellan ungefär ett halvt kilo och drygt ett kilo.2,6
Under häckningstiden har hanen ett kastanjebrunt huvud och en gräddgul till gulaktig bläs i pannan. Bröstet är rosa med en dragning åt vinrött. Rygg och flanker är grå, buken vit och bakpartiet svart. Ovanpå vingen sitter en lysande vit fläck, och vingspegeln är mörkgrön.2,3,6
När hanen flyger syns den vita buken och den stora vita vingfläcken tydligt. Utanför häckningstiden byter hanen till en dräkt som påminner om honans, en så kallad eklipsdräkt.6,7
Honan och ungfåglarna har brunt huvud och gråbrun rygg. Bröst och flanker går i rostbrunt, och buken är vit. Vingtäckarna är grå och saknar hanens vita fläck. Honor finns i två färgvarianter, en rödaktig med rödare huvud och en gråaktig med gråare huvud.2,6
Bläsandens häckningsområde är ett bälte genom norra Europa och Asien som når från Island till taigazonen. Arten är en utpräglad flyttfågel och drar söderut över vintern. I och kring Europa hittar man den då bland annat i Medelhavsområdet och i Nordafrika, och längs kusterna i Västeuropa, Storbritannien och på Island.2,6
Skogslandet i norra Sverige är där bläsanden är vanligast. Den häckar på spridda platser mellan Dalarna i söder och Torne lappmark i norr, och utbredningen sträcker sig från kusten upp till fjällbjörkskogen. Längs Norrlandskusten finns den lokalt. I södra Sverige häckar numera bara ett fåtal par här och där, och i södra Svealand och Götaland är arten mycket sällsynt.1,3
Starrika skogssjöar är typiska häckplatser. Allmänt är arten vanligast vid sjöar och våtmarker där starr eller fräken växer i breda bälten längs stranden. År 2018 fanns omkring 17 000 par i Sverige.1,2
Räknat över 18 år har den svenska stammen minskat med uppskattningsvis 20 procent, och nedgången har skett under 2000-talet. Det senaste decenniet har antalet stabiliserats, men sett över hela perioden är trenden fortfarande nedåtgående. På rödlistan har arten gått från livskraftig 2015 via sårbar 2020 till nära hotad 2025.1
Bläsanden är fridlyst och fredad. Som vilt kan den ändå få jagas, om jaktlagen eller jaktförordningen tillåter det.1
De svenska bläsänderna lämnar landet i september och oktober och tillbringar vintern främst i västra och sydvästra Europa. De kommer tillbaka i april och maj. Många av de fåglar som övervintrar i Storbritannien kommer från Island, Skandinavien och Ryssland, och vintertid finns det runt 450 000 bläsänder där.3,5,7
Globalt räknas arten som livskraftig. Världsbeståndet uppskattas till mellan 1 770 000 och 2 390 000 vuxna fåglar.2,5
De vuxna bläsänderna äter nästan uteslutande växter: gräs, vattenväxter och tång. De betar i vattenytan men går också gärna upp på land för att beta. Ungarna behöver däremot djurföda, som vatteninsekter och snäckor.2,3,6
Utanför häckningstiden är bläsanden mycket sällskaplig och samlas i stora flockar.6
Boet läggs på marken nära vatten, vid våtmarker och vattendrag, och oftast i tät växtlighet som ger skydd. Det byggs av strån, stjälkar och förmultnade växtdelar.1,3,6
Äggen är gulvita och läggs i maj eller juni. En kull består normalt av 8–9 ägg, men antalet kan variera mellan 6 och 15. Det är bara honan som ruvar, och ruvningen tar 24–25 dagar. Hon tar också hand om ungarna på egen hand. Efter 40–45 dagar kan ungarna flyga. Paret får en kull per år.2,3,5
En bläsand lever vanligen omkring tre år. Den äldsta kända individen blev 34 år och 7 månader.5
Hos brunanden saknas den ljusa pannbläsen. Hela huvudet är brunt, och bröstet är svart, vilket ger en tydlig kontrast.3
Utanför praktdräkten liknar amerikansk bläsand vår bläsand mycket. Undervingen skiljer dem åt: den är vit hos den amerikanska arten, även armhålefjädrarna, men oftast grå hos bläsanden. Honan av amerikansk bläsand har dessutom ett ljusare, grått huvud och en mörk fläck kring ögat. Hanen i praktdräkt bär rosa på bröst, rygg och kroppssidor, har svart stjärt och vit undergump, och på huvudet en vit panna och ett glänsande grönt band bakom ögat. Den amerikanska arten är också något större och mäter 48–56 cm.4,6
I Sverige är amerikansk bläsand en sällsynt gäst. Från 1964 till 2024 gjordes 111 fynd av sammanlagt 113 fåglar, och arten ses numera varje år. Nästan alla fynd gäller hanar. De flesta görs på våren, i april och maj, och på hösten, längs kusterna och vid större sjöar från Skåne till Norrbotten. Många av fåglarna som ses i Europa tros ha rymt från parker.4,8
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Bläsand är en simand som häckar i de nordligare områdena av Europa och Asien, främst på taiga, men även mer sällsynt vid kuster och slättsjöar längre söderut. Den är en flyttfågel som övervintrar längre söderut, främst vid kusten. Den är ganska allmän över stora delar av sitt utbredningsområde. Bläsanden är en medelstor and där den adulta hanen har rödbrunt huvud och beige bläs i pannan vilket givit arten dess svenska namn.
En bläsand är ungefär 42–50 cm lång och väger 748.5 gram.
Bläsand har ett vingspann på ungefär 75–87 cm.
Bläsand väger ungefär 748.5 gram.
Flest observationer av bläsand rapporteras i september, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Bläsand bedöms som vanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var bläsand har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
