Somateria mollissima
Ejdern låter mycket under häckningstiden. Gudingens "a-oooh-å" har betoningen på mittenstavelsen. Ljudet är dovt och mjukt men når ändå långt, och under våren är han ofta i gång med spelet.
Alla läten och ljud för ejder →Utbredningskarta över var Ejder har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Ejdern är en tung och kraftig havsand. Den håller sig nästan helt till kusten och häckar på öar och skär längs de svenska kusterna. Hanen är till största delen vit med svart undersida, och honan är brun. På våren hörs hanarnas mjuka, dova rop långt ut över skärgården.1,3
Fram till mitten av 1990-talet blev ejdrarna fler längs våra kuster. Sedan dess har de minskat kraftigt. År 2000 beräknades det svenska beståndet till 315 000 par, och i början av 2021 var siffran nere i 59 000 par. I den svenska rödlistan från 2025 klassas ejdern som Starkt hotad.1,4
Ingen annan dykand i Sverige är så stor som ejdern. Den väger mellan 1,5 och 2,5 kilo, är 60 till 70 centimeter lång och har ett vingspann på 95 till 105 centimeter. Den har ett stort huvud på en ganska kort hals och en lång, kraftig näbb som är formad som en kil.1,2,3
Gudingen, som hanen kallas, bär i praktdräkt svart på hjässan, på kroppssidorna och på buken, medan resten av fjäderdräkten till största delen är vit. Nacken är grön. Den underart som häckar i Sverige har gulgrön näbb.1,7
Från juni till september bär hanen eklipsdräkt. Han blir då mörkare och tappar det gröna i nacken. Både hanar i eklipsdräkt och unga hanar har ett oregelbundet lapptäcke av vita, svarta och bruna fjädrar.1,2
Honan kallas åda. Hon är brun över hela kroppen med mörk tvärvattring. Från andra änder skiljer man henne på storleken och formen på huvudet. Ungfåglarna liknar honan, men de saknar den vitkantade spegeln på vingen.1,2,7
Ejdern lever nästan bara vid kusten. Häckande par finns på öar och skär ända från Bohuslän upp till Norrbotten, men tätheten skiljer sig mycket. Västkusten och Östersjön norrut till Uppland har ett ganska allmänt bestånd, medan förekomsten i sydöstra Skåne och utmed Norrlandskusten är mer fläckvis. I Bottniska viken glesnar det, efter Kvarken blir fåglarna påtagligt färre, och hela Bottenviken har bara något hundratal par. Sedan ungefär tio år tillbaka häckar ett fåtal par i norra Vättern.1
För några år sedan fanns omkring hälften av Sveriges ejdrar i Stockholms skärgård. Där häckade de tätare än någon annanstans i landet.1
Ejderns historia i Sverige har gått upp och ned. Under 1800- och 1900-talet gick arten kraftigt tillbaka på grund av jakt. Under en period som sträckte sig från slutet av 1800-talet in i början av 1900-talet var de södra kusterna i stort sett tomma på häckande ejdrar. Återkomsten började på Gotland, där en ny häckning skedde runt 1915, och Blekinge följde på 1940-talet. Efter fredningen 1950 återhämtade sig beståndet.3,5
Ökningen fortsatte till mitten av 1990-talet och kan till stor del ha berott på att kustvattnen blev näringsrikare, något som gav mycket mer blåmusslor. Därefter har utvecklingen gått åt andra hållet. Under de senaste 24 åren beräknas minskningen till omkring 52,5 procent. Längs västkustens norra del finns nu bara hälften så många ejdrar som för tio år sedan, och på den södra delen har antalet också gått klart nedåt.1
Flera saker samverkar troligen. Havsörnarna har blivit fler, och tillsammans med minken dödar de ruvande honor och plundrar bon. Därför finns det numera för få honor i förhållande till hanar. Honorna kan också ha fått sämre kondition av att blåmusslorna har blivit färre eller mindre. I Stockholms skärgård har man undersökt brist på vitamin B1, tiamin, som gör att fler fåglar dör och att fortplantningen störs. I delar av skärgården har 90 till 99 procent av ungarna dött under de första dagarna efter kläckningen.1
Ett renare hav kan alltså ha en baksida för ejdern. Med mindre övergödning sjunker tillgången på musslor, och det kan vara en del av förklaringen till att fåglarna blivit färre.5
Ejdern är fridlyst enligt artskyddsförordningen. Den räknas också som vilt och är fredad, men den kan vara jaktbar enligt jaktlagstiftningen. Rekommendationen är att jakten bara ska gälla hanar. Globalt klassas arten som Nära hotad.1,7
Utanför Sverige häckar ejdern i Europa bland annat längs de norra kusterna av Nordsjön, i västra Skottland, på norra Irland, på Island och längs norska kusten. Den finns också på öar i Norra ishavet och på delar av den ryska ishavskusten.1
Vintern tillbringar de flesta svenska ejdrar i danska farvatten, där vattnet är ganska grunt. De samlas särskilt kring öarna och utmed Jyllands östkust. Mindre mängder övervintrar i Vadehavet, i södra Östersjön och vid den svenska västkusten. Åtminstone en del av fåglarna från Norrlandskusten korsar fjällen och övervintrar vid norska Atlantkusten. Flyttningen söderut sker från september till november och är som störst i oktober. Ungfåglarna ger sig av före de äldre fåglarna.1,3
Ejderns kost domineras av musslor, med blåmusslan i främsta rummet. Den dyker efter dem ned till 20 meters djup, sväljer dem hela och låter kråsen krossa skalen. Kräftdjur och tagghudingar ingår också, liksom en och annan fisk. Så länge ungarna är små äter de insekter, små blötdjur och kräftdjur.1,7
Ejdern är en tung fågel. För att komma upp i luften måste den springa en bit på vattenytan.2
Ejdern häckar gärna i kolonier, som kan bli mycket stora och täta. Direkt vid ankomsten ger sig honan ut efter en boplats. Hon föredrar öar, alltifrån kala skär till medelstora skogsöar, men håller sig borta från stora öar, halvöar och strandängar med fyrfota rovdjur. Varje år återvänder hon i regel till samma ö.1,2
Boet ligger på marken och görs av vad som finns nära, till exempel gräs och tång. Det kan hamna under en buske, bland höga örter eller gräs, i en skreva eller på en tångbank. Honan fodrar det med en stor mängd dun från sin egen kropp och drar dunet över äggen när hon gör korta uppehåll i ruvningen.1,2
Kullen består oftast av fyra eller fem ägg, som vanligen läggs i april. Honan ruvar ensam i 25 till 28 dygn, och äggen kläcks på en gång. Ungefär ett dygn efter kläckningen lämnar ungarna boet. Maten hittar de själva, medan honan vaktar och leder dem. Ofta smälter kullarna samman där många ejdrar häckar nära varandra, och då kan några honor följas av upp till ett 100-tal ungar. Vid omkring 70 dygns ålder är ungarna flygfärdiga.1,3
När honorna har börjat ruva drar de flesta hanar snart iväg till ytterskärgården. Där kan de bilda mycket stora flockar, ibland med så många som 35 000 fåglar. Somliga ruggar sedan under sommaren utanför ytterskärgården, medan andra i juni tar sig till de danska öarna för att rugga där.1
Praktejdern kan förväxlas med ejdern. Den är ovanlig i Sverige, men den ses regelbundet mellan mars och maj. Praktejdern är 55 till 63 centimeter lång. Man känner igen den på en betydligt mindre näbb, ett annorlunda proportionerat huvud och en mindre och mer kompakt kropp.6
Hanarna är lätta att skilja åt. Praktejderhanen har en orangegul knöl i pannan, en korallröd näbb, en ljusblå och rundad hjässa och ett laxrosa bröst. Gudingen har ingen pannknöl. Hans hjässa är svart och nacken grön.6
Honorna är svårare. Hos praktejderhonan böjer mungiporna uppåt, och näbben är mörkare och inte lika stor. Hon är också lite mindre och mer kompakt än ejderhonan och har ett så kallat segel på ryggen. Ejder och praktejder kan också få hybrider tillsammans.1,6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Ejder är en stor och tung dykand som mäter 60–70 cm. Den har en karaktäristisk huvudprofil med kilformad näbb som är fjäderklädd på sidorna. Den adulta hanen (guding) i praktdräkt är kontrastrik, med svart hjässa, övergump och buk, blek näbbspets, ljusgrön nackfläck och är i övrigt vit, med rödrosa anstrykning på bröstet. Den adulta honan (åda) är året runt brunvattrad, från gråbrun till rödbrun eller sandfärgad beroende på underart och den har vitkantad mörk vingspegel. Ejdern har en komplicerad ruggningsstrategi varför den i eklipsdräkt har mycket skiftande dräkt i svart, brunt och vitt.
En ejder är ungefär 60–70 cm lång och väger 1830–2350 gram.
Ejder har ett vingspann på ungefär 95–105 cm.
Ejder väger ungefär 1830–2350 gram.
Flest observationer av ejder rapporteras i april, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Ejder bedöms som vanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var ejder har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
