Översikt
Gråspetten är en grön och grå hackspett som påminner mycket om gröngölingen. Den är lite mindre än gröngölingen och har mindre svart i ansiktet. Bara hanen har rött på huvudet, och även hos honom är det röda litet. De flesta av dess läten går att skilja från gröngölingens.1
Arten lever i Europa och Asien och är stannfågel. I Sverige är den bofast och häckar i barrskog med inslag av björk och asp, från västra Värmland och Uppland norrut till Torne lappmark. Beståndet har ökat, och arten är klassad som livskraftig i den svenska rödlistan från 2025. Gråspetten är fridlyst.1,2
Utseende
Gråspetten är 27–32 centimeter lång och har en vingbredd på 38–40 centimeter. Den väger 130–180 gram. Huvudet och nacken är grå, vingarna mossgröna och undersidan ljust grågrön.2
Hanen har en liten röd fläck i pannan, längst fram på hjässan. Honan har helt grått huvud utan rött, men hon har fina svarta streck på hjässan. Båda könen har ett svart streck mellan näbben och ögat och ett smalt svart streck som går nedåt från näbbroten, ett så kallat mustaschstreck. Ögat är mörkrött.2,3,6,7
Ryggen och täckfjädrarna på vingen är gröna. När vingen är hopfälld syns att de yttersta vingpennorna har brunsvarta band mot en gråvit botten. Jämfört med gröngölingen har gråspetten kortare hals, en kortare och smalare näbb och ett rundare huvud.2,3,7
Utbredning och förekomst i Sverige
I Sverige häckar gråspetten från västra Värmland och Uppland norrut till Torne lappmark. Den är tätast i kustlandskapen i södra Norrland, i Värmland, i Dalarna och i landskapet Västerbotten, och allra tätast i Gävleborgs och Västernorrlands län. Utanför de områdena är den glesare. Enstaka par häckar i nordligaste Västergötland och i Närke.1
Sedan senare delen av 1900-talet har arten spridit sig både söderut och norrut och blivit fler. Antalet vuxna fåglar som häckar i Sverige uppskattas till omkring 4 800. I rödlistan 2025 bedöms arten som livskraftig och beståndet som ökande. Tidigare var den klassad som nära hotad, men den flyttades till livskraftig 2005 när beståndet hade ökat och spridit sig söderut.1
Gråspetten är fridlyst och finns med i bilaga 1 till fågeldirektivet. Den är en typisk art för den nordliga barrskogen, taigan.1
Gråspetten stannar i landet året runt. På vintern kan den röra sig över områden på 2 000–5 000 hektar, mycket större än reviret på sommaren. Den kommer ofta till fågelmatningar under höst och vinter och äter helst talg och talgbollar.1,2,4
I Europa lever gråspetten i ett brett bälte från västra Frankrike till Ural. Den saknas på Brittiska öarna, Iberiska halvön och öarna i Medelhavet. Det europeiska beståndet uppskattas till 180 000–320 000 häckande par. Globalt bedöms arten som livskraftig.7
Ekologi och häckning
Gråspetten trivs i omväxlande landskap där gles blandskog med mycket lövträd varvas med hällmarker, bergssluttningar, hyggen och andra ljusa, soliga platser. Mycket grova lövträd och död lövved gynnar den. Den finns i blandskog av löv och barr och i lövskog, men den använder också granskog, skogsbryn, gårdsmiljöer, parker och trädgårdar. Häckningsreviret är stort, ungefär 50–100 hektar.1
Under sommarhalvåret äter gråspetten främst myror och deras larver och puppor, men också andra insekter och spindlar som den hittar på marken. Den söker ofta föda på hyggen och i unga planteringar, gärna på nya hyggen där grova aspar har lämnats kvar. Resten av året, särskilt när snön ligger, håller den sig mer till äldre skog och döda träd. Där letar den efter småkryp i och under barken. Den äter också rönnbär, och på senhösten och förvintern mycket bär och annan frukt.1,7
Boet är en hålighet som hackas ut i ett träd, oftast ett dött eller svårt skadat träd. I Sverige är grov asp det viktigaste boträdet, men även björk och gråal används. Boträdet står vanligen nära öppen mark, till exempel på ett nytt hygge eller i gles skog. När ungskogen växer upp överges hyggena efter hand.1,7
Häckningen i Sverige pågår ungefär från slutet av april till slutet av juli. Gråspetten lägger en kull om året med vanligen sju till nio ägg. Äggen ruvas i 14 till 15 dygn, och ungarna är flygfärdiga efter 24 till 28 dygn. Båda föräldrarna tar hand om ungarna.1,2,7
Arten försvinner när gles lövrik skog med många döda och döende träd ersätts av täta barrskogar där alla träd är lika gamla. Brist på död ved slår hårdast mot den. Det hjälper gråspetten att spara grova aspar, sälgar och rönnar, låta döda och döende träd stå kvar och skapa högstubbar i hyggeskanterna. Avverkning, markberedning, röjning och gallring bör undvikas inom 100 meter från ett bo mellan 20 april och 31 juli. Myrstackar bör skonas vid avverkning.1
Förväxlingsarter
Gröngölingen är lätt att blanda ihop med gråspetten. Den är större, 30–36 centimeter, och har en grövre näbb. Den har ett rött fält som går från pannan över hela hjässan till nacken, och svarta partier runt ögat. Ovansidan är olivgrön och partiet ovanför stjärten gulaktigt. Gröngölingshanen har en röd fläck i det svarta strecket under ögat, men honans streck är helt svart.3,5,6
Gråspetten har ett jämnare grått huvud och mindre svart runt ögat, bara ett smalt mustaschstreck och ingen röd hjässa. Hanen har bara en liten röd fläck i pannan, och honan saknar rött helt.5,6
Gröngölingen finns i hela Sverige utom i norra Norrland och Norrlands inland.3
