Picoides tridactylus
Det här är en ganska tystlåten hackspett som man inte hör så ofta. Jämfört med större hackspett är alla dess ljud mjukare, trumningen inräknad. Mellan träden förflyttar den sig oftast utan ett ljud.
Alla läten och ljud för tretåig hackspett →Utbredningskarta över var Tretåig hackspett har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Tretåig hackspett är en svartvit hackspett från norr, som hos oss håller till i äldre barrskog och blandskog där det finns gott om döda och döende träd. Namnet säger precis vad det handlar om: fågeln har tre tår på varje fot, och det vetenskapliga artnamnet tridactylus betyder just tre tår. Förr kallades den nordspätt på svenska.1,2,6
Den är stannfågel och lever av larver från skalbaggar som gnager i ved och under bark. Den dyker ofta upp där skog har blåst omkull eller brunnit. I Sverige står arten som nära hotad (NT) på rödlistan från 2025, och den är fridlyst.1,2
Fågeln är ungefär 21-24 centimeter lång och alltså bara lite mindre än en större hackspett. Vingbredden är 32-38 centimeter och vikten 46-76 gram. Hanar och honor är lika stora, men hanen har längre näbb.1,4,6
Fjäderdräkten är svartvit och helt utan rött. Eftersom vingarna är så gott som helsvarta blir helhetsintrycket mörkt. Undersidan är ljus, men kroppssidorna har täta grå tvärband. Mitt på ryggen finns mycket vitt, i ett parti som börjar vid nacken och slutar vid övergumpen, och det syns väl när fågeln flyger. Övergumpen är den del av ryggen som sitter precis ovanför stjärten.1,4,6
Huvudsidorna har längsgående ränder, tre svarta med två vita emellan. Hanens hjässa är gul, ibland med dragning åt gulgrönt eller orangegult, men färgen syns inte alltid tydligt. Bland våra hackspettar är han ensam om att ha gult på huvudet. Honans hjässa saknar gult och är streckad i svart och vitt. Vuxna fåglar har blåvita ögon, medan ungfåglarnas ögon är bruna.1,4,6
Uppför trädstammen tar den sig i en spiral runt stammen, och nedåt rör den sig lika lätt. Ner på marken går den mycket sällan. Flygvägen böljar kraftigt upp och ner, och gör fågeln en skarp sväng kan man höra ett sus från vingarna. Den är inte särskilt skygg, och ofta kommer man så nära som fem meter.6
I Sverige finns tretåig hackspett i barrskogsbältet, från norra Dalsland, södra Värmland, Närke, Västmanland och Uppland och upp till norra Norrbotten. De starkaste bestånden finns i Norrlands inland och i de fjällnära skogarna, som i dag är artens viktigaste miljö. Omkring 45 procent av alla svenska tretåiga hackspettar bor i Lappland. Längs Norrlandskusten är den betydligt ovanligare.1,2
Söder om huvudområdet, som sträcker sig från mellersta Värmland, Dalarna och Gästrikland norrut, blir den ovanlig och dyker bara upp här och där. Svealand har bara spridda förekomster och ett svagt bestånd. Längre söderut, i Götaland, är arten mycket sällsynt; enstaka år häckar den där, och då främst i norra delen. Den sydligaste gränsen går genom Dalsland, norra Västergötland och norra Östergötland.1,2
Förr var arten en ganska vanlig häckfågel, men under andra halvan av 1900-talet minskade den kraftigt på många håll eller försvann helt. I Dalarna räknade man med 400-800 par i mitten av 1980-talet men bara omkring 230 par i början av 2000-talet. Under 2000-talet har mer än hälften av fåglarna försvunnit i skogarna nedanför de fjällnära områdena, medan beståndet i den fjällnära skogen håller sig eller till och med ökar. I dag beräknas det finnas omkring 17 000 fåglar som häckar i Sverige.1
Att naturskog görs om till brukad skog missgynnar arten starkt, och det som finns kvar ligger splittrat i allt mindre bitar. Miljöer som fågeln är beroende av, som olikåldrig skog med döda och döende träd, vindfällen och brandfält, har blivit för små och för få. Dikning har dessutom tagit bort sumpskog. Arten är fridlyst och finns med i EU:s fågeldirektiv, bilaga 1.1,2
Fåglarna flyttar inte söderut på vintern, men under hösten och vintern strövar de omkring i större eller mindre grad. Vissa år kommer de i stora mängder och syns långt utanför de vanliga områdena, och ibland når fåglar från Sibirien ända till Västeuropa. Utanför Sverige finns samma underart i Norge och Finland, i Baltikum, i Vitryssland, i nordöstra Polen och i Ryssland. En annan underart lever i bergstrakterna i Mellaneuropa. Sett över hela världen räknas arten inte som hotad.1,6,7
Tretåig hackspett trivs bäst i gammal granskog som fått vara i fred, men den finns även i sumpskog, i skog längs stränder och i kanterna mot myrar. Mer sällan ses den i ren fjällbjörkskog. Fågeln är väldigt knuten till gran. Där stormar, bränder eller barkborrar har dödat många träd kan den dyka upp snabbt och ta tillvara på maten.1,2,5
Maten består framför allt av larver från skalbaggar som lever i död ved, särskilt långhorningar och barkborrar. Spindlar är också viktig föda året runt. På vintern letar den mest efter barkborrar under barken. På gran är en liten barkborre som kallas dubbelögad bastborre troligen en mycket viktig föda. Honorna letar oftast mat högre upp i träden än hanarna.1,2
Fågeln lämnar spår efter sig. Hittar man på vintern granstammar där nästan all bark är borta, är det ganska säkert att den finns i trakten. Ringade träd, i första hand gran eller tall, är ett mycket bra tecken på att den häckar i området. På sådana träd är stammen märkt av hack i varv runt om, tätt intill varandra. Tidigt på våren dricker fågeln troligen sav ur hacken.1
Fågeln kräver stora ytor. Under häckningen omfattar ett revir oftast 25-100 hektar, och på vintern behövs betydligt mer. För att ett par ska kunna föda upp ungar behöver de sammanlagt minst 100 hektar äldre skog. Det behövs också gott om stående död ved, mer än 10-15 kubikmeter per hektar.1,2,3
Paren håller ihop och kan göra det i flera år. Varje år hackar båda föräldrarna ut ett nytt bohål, oftast i en död eller döende gran, men gran, tall, björk och asp kan alla användas. Hålet sitter 1-10 meter upp i trädet. Från mitten av maj till slutet av juni lägger honan 3-5 helvita ägg, någon gång ända upp till 7. Båda föräldrarna ruvar i ungefär tolv dagar.1,5,6
Ungarna stannar i boet i 21-25 dagar. Det mesta av det de får är spindlar och långhorningslarver, som föräldrarna letar upp högst ett par hundra meter från boet. Efter att ha lämnat boet är ungarna beroende av föräldrarna i en till två månader. Paret får oftast bara en kull per år.1,6
Inom det område där arten lever är den vuxna hanen lätt att känna igen. Han har gul hjässa och saknar helt rött och rosa, och någon annan svartvit hackspett av samma storlek med den kombinationen finns inte där.6
Större hackspett är bara lite större och har rött i dräkten. Dess vingar bär stora vita fläckar; den tretåigas gör det inte, och den tretåiga ser också mörkare ut.1,4,5
Vitryggig hackspett har också vit rygg, men den är större, 25-28 centimeter, och har rött i dräkten. Hanen har röd hjässa och honan svart.4,8
Mindre hackspett är mycket mindre, bara 14-16 centimeter, och har rött eller rosa i dräkten.4,5
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Tretåig hackspett är en hackspett som förekommer över hela tajgaområdet i Palearktis och i ett antal isolerade bergsområden längre söderut. Tidigare behandlades den nordamerikanska vedspetten som en del av den tretåiga hackspetten, men urskiljs numera oftast som egen art.
En tretåig hackspett är ungefär 21.5–24 cm lång och väger 46–76 gram.
Tretåig hackspett har ett vingspann på ungefär 32–38 cm.
Tretåig hackspett väger ungefär 46–76 gram.
Flest observationer av tretåig hackspett rapporteras i juli, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Tretåig hackspett bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var tretåig hackspett har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
