Linaria cannabina
Sången är varierad, kvittrande och melodisk. Den är en blandning av knattriga stavelser som påminner om locklätet och av visslingar.
Alla läten och ljud för hämpling →Utbredningskarta över var Hämpling har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Hämplingen är en liten och slank fink med ganska lång stjärt och kort grå näbb. Den mäter 12,5 till 14 centimeter och väger upp till 18 gram.2
Den hör hemma i kulturlandskapet. Viktigast för häckningen i Sverige är torra, solbelysta och buskrika naturbetesmarker, men också trädgårdar, granplanteringar och skogsbryn som ligger intill jordbruksmark används ofta.1
Både det svenska namnet och det vetenskapliga artnamnet cannabina kommer av att fågeln äter frön av hampa.2,4
Under en längre period gick det svenska beståndet kraftigt tillbaka. På trettio år minskade det med 56 till 72 procent, och arten hann räknas som både nära hotad och sårbar. De senaste tio åren har utvecklingen varit stabil, och sedan 2015 är hämplingen avförd från rödlistan. Beståndet uppskattades 2018 till 163 000 par.2
I rödlistningsbedömningen 2025 räknas hämplingen som livskraftig, och den svenska populationen bedöms som ökande.1
Bland odlingslandskapets fåglar hör den till dem som utvecklats positivt de senaste tio åren, tillsammans med tornfalk och törnsångare.7
Vingspannet är 21 till 26 centimeter. Stjärten är kluven och brunsvart med vita kanter, strupen beigevit med gråmelerad teckning och framryggen brun. Vingpennorna är mörkt brunsvarta, och de vita ytterkanterna på handpennorna bildar en ljus fläck på den hopvikta vingen. Fläcken syns även när fågeln flyger.2
Hanen i sommardräkt har kanelbrun rygg och kanelbruna övre vingtäckare, grått huvud och grå nacke, ljusare strupe, gråvit streckad övergump samt rött på pannan och det övre bröstet. På hösten är det röda svagare och delvis dolt av gråa bräm.2
Honan saknar det röda helt. Hon har streckad brun rygg, brungrå övre vingtäckare och mörkare streckad övergump, och undersidan är ljus. Unga fåglar saknar också det röda, har en mer streckad och gråbrunare framrygg och ingen streckning på strupen. Både hane och hona ger ett rastlöst och aktivt intryck.2,3
Hämplingen förekommer i södra och mellersta Sverige norrut till mellersta Värmland, södra Dalarna och norra Uppland, och vidare norrut längs Norrlandskusten till södra Norrbotten.1
Längs Norrlandskusten är förekomsten glesare.3
I slutet av mars återvänder fåglarna från övervintringsområdena, som huvudsakligen ligger i sydvästra Europa. I mindre omfattning övervintrar hämplingar i södra Sverige.2
Vårflyttningen pågår mars till maj och höstflyttningen september till oktober. Övervintringsområdena omfattar västra och mellersta Europa samt Medelhavsområdet.3
I september påbörjas flytten söderut, och fåglarna samlas i mindre flockar som drar omkring mellan ogräsrika åkrar.4
Utanför Sverige häckar arten i torrt och buskigt kulturlandskap i stora delar av Europa, västra Asien och Nordafrika. De nordliga och östliga bestånden är flyttfåglar som i september till november drar till västra och sydvästra Europa och så långt söderut som norra Afrika, och som kommer tillbaka i mars till maj.2
Globalt räknas hämplingen som livskraftig. Världsbeståndet uppskattas till mellan 50 och 100 miljoner vuxna individer, och arten tros minska i antal, men inte så kraftigt att den betraktas som hotad.2
Hämplingen är en rörlig och rastlös fågel som flyger upp i hoppande flykt för att strax fälla igen. Under häckningstiden håller paret tätt ihop, och vintertid kan fåglarna uppträda i större flockar.2
Vintertid bildar de stora flockar, ibland tillsammans med andra finkar, och drar genom landskapet på jakt efter frön. Under sensommaren samlas de i stora flockar som rör sig mellan ogräsrika åkrar.8,4
Till skillnad från många andra finkar lever hämplingen året runt nästan uteslutande på frön från gräs och ogräs. Även ungarna matas huvudsakligen med frön. Den födosöker ofta i flock, och vid tillgång på raps och rybs kan den flyga långa sträckor. Dessa grödor blir då en viktig föda för ungarna.2
Ungarna föds upp på småfrön från ogräs, framför allt maskros, men också på oljeväxter som raps. I mer åkerdominerade landskap håller sig fåglarna gärna nära trädade marker, där det finns mer ogräsfrö.4
Hämplingen är könsmogen efter ett år. Honan bygger det skålformade boet medan hanen vaktar, och boet placeras oftast lågt i en buske eller ett mindre träd. Kullen är i snitt fyra till sex ljusblå ägg med mörkare fläckar. Äggen ruvas i tio till 14 dagar, främst av honan, och under tiden matar hanen henne med uppstötta frön. Båda föräldrarna tar hand om ungarna, som blir flygga efter elva till 17 dagar. Arten får två och ibland tre kullar per år.2,3
Ofta häckar flera par nära varandra i glesa kolonier. Lämpliga platser är åkerholmar, hagmarker, skogsbryn och allt oftare trädgårdar och villaområden.4
Den äldsta kända ringmärkta hämplingen blev åtta år, tre månader och 25 dagar.8
I slättbygderna är minskad tillgång på föda och brist på boplatser de största hoten. Arten behöver täta buskage att häcka i och god tillgång på ogräsfrö. Träda som läggs intill bryn, åkerholmar och hagmarker ger närhet till lämpliga boplatser, trädan bör brytas så sent som möjligt, och ett otröskat stråk gör nytta.4
Tidigare fanns det mer frön i åkrarna. I dag används både växtskyddsmedel och konstgödsel i större utsträckning, vilket gör att grödorna tillåts växa täta på åkern.6
Miljön med öppna, buskrika marker och fröbärande växter har minskat kraftigt i det moderna jordbruket, medan den ökade rapsodlingen har gynnat arten.3
Vinterhämplingen är närmaste släkting och den art som oftast förväxlas med hämpling, särskilt vintertid. Den är lik i storlek och form, med en medellängd på 12,5 till 14 centimeter, men har något längre och mer kluven stjärt och mindre huvud. Den saknar hämplingens röda på hjässa och bröst, ryggen är mörkt brunsvart och undersidan vit till smutsvit. Näbben är gul om vintern och gråbrun under sommarhalvåret. Den adulta dräkten kommer vid tre års ålder, och hanen har då rosa övergump och rosa inslag på bröst och panna.10
Vintertid skiljer sig vinterhämplingen från unga hämplingar genom kraftigare streckning och en tydlig gulbrun ton, avsaknad av kanelbrun rygg, ingen fläckning mitt på strupen och tydligare ljusa vingband.10
I Europa häckar vinterhämplingen på Brittiska öarna med omkring 10 000 par, i Norge med 100 000 till 500 000 par och i litet antal i Sverige, Finland och Ryssland. Som häckfågel saknas den helt i större delen av Europa.10
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Hämpling är en fågel inom familjen finkar. Den häckar i torrt och buskigt kulturlandskap i stora delar av Europa, västra Asien och Nordafrika. Nordliga och östliga populationer flyttar vintertid mot väst och sydväst. Den minskar i antal, men beståndet anses ändå livskraftigt.
En hämpling är ungefär 12.5–14 cm lång och väger 16.5–21.4 gram.
Hämpling har ett vingspann på ungefär 21–26 cm.
Hämpling väger ungefär 16.5–21.4 gram.
Flest observationer av hämpling rapporteras i maj, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Hämpling bedöms som vanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var hämpling har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
