Översikt
Kaspisk trut (Larus cachinnans) är en stor trut i familjen måsfåglar. Den häckar från östra Europa och österut till västra Kina. Länge räknades den som en underart till gråtrut, men den står egentligen närmare silltrut.2
Artens historia som egen art är ganska ny. År 1996 visade Lars Jonsson i en artikel att den trut som då kallades gulfotad trut i själva verket var två arter: medelhavstrut och kaspisk trut. Vintern 2003 beslutade Sveriges ornitologiska förening (i dag BirdLife Sverige) att dela upp gråtrutskomplexet i fyra arter, och kaspisk trut blev en av dem. Beslutet grundades på att arterna sällan korsar sig med varandra och skiljer sig i läten, kroppsform och spelbeteende.5,2,7
I Sverige häckar kaspisk trut inte, men den ses regelbundet som gäst. I den svenska rödlistan bedöms den därför inte (kategori NA, ej tillämplig). Arten är fridlyst enligt artskyddsförordningen. Sett till hela världen klassas den som livskraftig, och världspopulationen uppskattas till mellan 770 000 och 1 800 000 individer.1,2
Det vetenskapliga namnet cachinnans betyder "skrattande", av latinets cachinnare, att skratta. I Gogols roman Taras Bulba förekommer fågeln, och i Jarl Hemmers svenska översättning från 1926 kallas den stäppmås, eftersom namnet kaspisk trut inte fanns på den tiden.9,2
Utseende
Kaspisk trut är 56–68 centimeter lång, har en vingbredd på 137–155 centimeter och väger mellan 680 och 1 590 gram. Jämfört med gråtrut och medelhavstrut är den slankare, har mindre huvud och längre vingar, ben och hals.9,2
Hållningen är ofta ett bra första tecken. Fågeln står gärna ganska rak, med vingarna lågt hållna och antingen bröstet utskjutet eller halsen sträckt.2
Huvudet och näbben har en egen profil. Näbben är lång och slank och ser längre ut än gråtrutens, och spetsen är flackare. Den går nästan omärkligt över i den flacka pannan, och huvudets högsta punkt sitter bakom ögat. Ögat är litet och oftast mörkt.2,9
Den vuxna fågeln har vitt huvud och grå rygg och vingar, en aning mörkare grå än gråtrutens men en aning ljusare än medelhavstrutens. Vingspetsarna har mer svart än gråtrutens, och på sex av de yttre vingpennorna finns ett helt svart band (gråtruten har vanligen fem). Det svarta partiet är format som en månskära. Den yttersta handpennan har en stor vit spets och en vit strimma längs fjäderns inre halva.2,9,10
Ben och näbb hos häckande fåglar har en gulaktig, gulgrön ton. De vuxna fåglar som ses i Sverige häckar nästan aldrig, och hos dem är färgen ännu mindre gul och drar åt gult, grönt, grått och rosa. Benen kan variera från blekt rosa till blekt gulaktiga.2,9
I flykten kan man lägga märke till buken. Den går nästan lite inåt, så att fågelns lägsta punkter ligger framför och bakom magen.2
Unga fåglar under sin första vinter har en lång, slank och helt mörk näbb, och de har ljust, rent vitt huvud med toppig hjässa och brant sluttande panna. Runt bakhalsen sitter ett gråbrunt band, en sorts boa. Undersidan är rent vit och kroppen strömlinjeformad, med glesare teckning än hos en ung gråtrut. Ovanpå vingen syns två ljusa linjer, som bildas av ljusa spetsar på täckfjädrarna. I flykten syns en vitaktig övergump (fläcken ovanför stjärten), ett brett och tydligt avgränsat svart band längst ut på stjärten och vitaktiga vingundersidor.3,9
Utbredning och förekomst i Sverige
Kaspisk trut häckar runt Svarta havet och Kaspiska havet och vidare österut över Centralasien. I Europa har den spridit sig norrut och västerut, och i dag häckar den i Polen, östra Tyskland och södra Ryssland. I Ukraina finns den året runt.9,2
En del av fåglarna flyttar på vintern. Då finns de bland annat vid Röda havet, runt Persiska viken och Turkiets kuster och vid norra Europas kuster, framför allt i Nederländerna, Danmark, Tyskland och Polen. Vissa fåglar tar sig till Västeuropa, till exempel Sverige, Norge, Danmark, Beneluxländerna och norra Frankrike.2,9
I Sverige har arten blivit vanligare i rapporterna. I rödlistan 2015 beskrevs förekomsten som tillfälliga fynd, men 2020 och 2025 som en regelbunden gäst som inte häckar här. Sedan arten blev egen art 2003 har fågelskådare letat mer efter den, och antalet dokumenterade fåglar har ökat markant.1,2
De flesta ses på hösten och vintern längs kusterna i södra Sverige, på Västkusten och längs södra Östersjökusten, främst kring Öland och Gotland. Merparten har setts från augusti till och med första veckan i november, och de flesta är inte fullvuxna. I Skåne har unga fåglar setts vid Simrishamn i augusti och vid Flyinge i december.2,3
Arten kan också dyka upp inne i landet. Den 31 december 2020 hittade Per Wedholm en kaspisk trut på Atletippen söder om Örebro. Den höll till vid den södra delen av soptippen, där hushållssoporna slängs, och blev den 333:e arten som noterats i Närke.4
Ekologi och häckning
Allt om häckningen gäller häckningsområdena i Östeuropa och Asien, eftersom arten inte häckar i Sverige. Kaspisk trut bygger oftast boet på plan, låglänt mark nära vatten. Medelhavstruten häckar i stället främst på klippor.2,9
Häckningen börjar i början av april. Honan lägger två eller tre ägg, som ruvas i 27 till 31 dagar.2,9
Kaspisk trut äter både as och byten den fångar själv, och kosten är mycket varierad. Under häckningen äter den ofta gnagare, som sislar (en sorts markekorre), och flyger ut en bit på stäppen för att hitta dem.9,2
Kaspisk trut och medelhavstrut häckar på samma platser vid västra Svarta havet. Arvsmassan visar att de inte korsar sig med varandra där.6
Förväxlingsarter
Att skilja kaspisk trut från gråtrut och medelhavstrut kräver stor erfarenhet, särskilt utanför häckningsområdet och särskilt när det gäller fåglar på andra levnadsåret i gråspräcklig dräkt. En enda skillnad räcker inte, utan flera kännetecken måste stämma. Man måste också veta hur gammal fågeln är för att kunna artbestämma den. I Närke räknade upptäckaren upp långa ben, platt huvud, vingar och stjärt som kännetecken.2,4
Gråtruten är satt i kroppen och har ett jämnt rundat huvud och rund buk i flykten. Benen är oftast skära, som tuggummi, men vissa gråtrutar har svagt gula ben. Det svarta på vingspetsen är mer trekantigt, och det svarta bandet brukar gå över fem vingpennor, inte sex.2,7
Medelhavstruten har ett mer fyrkantigt huvud och tydligt gulare ben och näbb. Den vuxna medelhavstruten har en tunn röd ring runt ögat och något mörkare grå rygg än den kaspiska truten.2,6,9
Kaspisk trut häckar längre söderut än de svenska gråtrutarna och byter därför fjädrar tidigare. En trut som är i ett annat skede av fjäderbytet än gråtrutarna runt omkring kan alltså vara en kaspisk trut.2
Under första vintern är skillnaderna tydligare. En ung gråtrut ser jämnt brun, smutsig och kontrastlös ut, saknar ett tydligt band runt bakhalsen och har inte långa ben. I flykten flyter fläckarna på övergumpen ihop med stjärtbandet, och vingarnas undersida är brungrå. En ung medelhavstrut har grov, helsvart näbb, mörk fläck runt ögat och mycket kropp framför benen. Vingarnas ovansida är jämnt mörk utan ljusa partier, undersidan brungrå och stjärtbandet smalare än hos den kaspiska truten. Den unga kaspiska truten har i stället slank näbb, vitt huvud, vit undersida och vitaktiga vingundersidor.3
Kaspisk trut kan också korsa sig med gråtrut och med medelhavstrut, och sådana hybrider finns med i den svenska artdatabasen. En trut som inte går att bestämma närmare än till kaspisk trut eller medelhavstrut kan rapporteras som just det.1