Thalasseus sandvicensis
Kentsk tärna låter mycket, och rösten är kraftig och lätt att känna igen.
Alla läten och ljud för kentsk tärna →Utbredningskarta över var Kentsk tärna har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Kentsk tärna är en stor och ljus tärna. Storleken motsvarar en skrattmås, men tärnan är smäckrare byggd, både i kroppen och i vingarna. Uppe på huvudet är den svart, och baktill står fjädrarna ut i en spretig tofs. I Sverige häckar den i kolonier på låga öar längs kusten, och de flesta paren finns i södra Östersjön.1
Det svenska namnet kommer från Kent i England. Där gjordes det första brittiska fyndet av arten, år 1784. Släktnamnet Thalasseus kommer av det grekiska ordet thalassa, som betyder hav.4,5
I Sverige är arten klassad som Nära hotad i 2025 års rödlista. Beståndet har vuxit, men fågelinfluensa har slagit hårt mot flera kolonier. Globalt räknas kentsk tärna som livskraftig.1,4
En vuxen kentsk tärna är omkring 40 centimeter lång och har ett vingspann på ungefär en meter. Den väger 200 till 300 gram, och hanarna är i genomsnitt något tyngre än honorna.2,4
Stjärten är kort och kluven. Fjäderdräkten går mest i vitt, men ryggen och vingarnas ovansida är blekt grå. Huvudet har en svart hätta som slutar i en spretig tofs i nacken. Benen är svarta och korta. När den flyger syns gråa partier ytterst på vingarna.1,2,6
Näbben är lång, lika smal hela vägen ut och svart, med en gul spets längst fram.1,3
Den svarta pannan finns bara under en del av året. När fåglarna ruggar i juli och augusti vitnar den, samtidigt som tofsen blir mer sliten, och först efter vårruggningen i februari och mars är den svart igen.3,4
Unga fåglar känns igen på att näbben är nästan helt svart, ibland med lite gult vid roten. De har mörka spetsar på stjärtfjädrarna, och ryggen och vingarna har ett fjälligt mönster.4
Tyngdpunkten i det svenska beståndet ligger i Östersjön, med Skåne, Blekinge, Öland och Gotland. Västkusten har arten i Halland, men norr om det är den mycket fåtalig. Antalet häckplatser skiftar mellan åren, och en betydande del av fåglarna finns i kolonier som flyttar mellan de nordeuropeiska länderna.1
Den första svenska häckningen skedde på Måkläppen i Skåne 1911. Under 1900-talets första hälft dök kentska tärnor upp på allt fler platser, både på väst- och ostkusten, och tillväxten höll i sig in på 1970-talet. Kring 1975 fanns cirka 1 100 par i landet. Sedan kom ett kraftigt ras, och först åren 1997 till 2000 planade antalet ut något, med 400 till 500 häckande par per år.1,2
Sedan början av 2000-talet har antalet par ökat, med en markant uppgång under 2010-talet. Efter det har antalet gått ner något, och det beror till stor del på fågelinfluensa. Sjukdomen har fått enskilda kolonier att krympa kraftigt, i några fall nästan till noll. Antalet fåglar som fortplantar sig skattas i dag till omkring 3 600, med ett spann på 2 900 till 4 200.1,2
Kentsk tärna finns i Sverige ungefär från mars till oktober. De första kommer tillbaka i slutet av mars eller i början av april, och de flesta har lämnat landet under september. Vintern tillbringar de längs Afrikas västkust.1,2
Utanför Sverige häckar arten från Europa österut till Kaspiska havet. Västeuropa hade minst 55 000 par i början av 2000-talet, och merparten fanns i Danmark, Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien. Omkring 4 000 av dem häckade i Danmark. Estland har 500 till 900 par, medan arten bara har häckat tillfälligt i Norge och bara dyker upp som tillfällig besökare i Finland. Hela världsbeståndet uppskattas till 460 000 till 500 000 fåglar.1,4
Åren 2021 till 2023 spreds högpatogen fågelinfluensa i kolonierna, där fåglarna häckar tätt. I nordvästra Europa dog tärnor i stor mängd 2022, och äldre fåglar var de som drabbades värst.4
Kentsk tärna är fridlyst i Sverige enligt artskyddsförordningen.1
Kentsk tärna häckar aldrig ensam utan alltid i kolonier, som kan vara både små och stora. Platserna är låga öar vid havet, med sand eller sten och utan högre växtlighet. Bona ligger mycket tätt, och så många som tolv på en enda kvadratmeter förekommer ofta. Varje bo är bara en liten grop i sanden.1,2
Skrattmåsar är vanliga grannar. I Europa häckar tärnorna oftast intill måskolonier som lägger ägg vid samma tid. Måsarna går aggressivt på rovdjur, något som tärnan anses tjäna på, men ibland stjäl de tärnornas mat och ibland äter de deras ägg.1
Under uppvaktningen bjuder hanen honan på fisk. Äggen läggs i början av maj. Kullen består oftast av två ägg och ibland tre. Båda föräldrarna ruvar i drygt tre veckor, och ungarna kläcks i juni. Efter fyra till fem veckor kan ungarna flyga, men föräldrarna fortsätter att mata dem ett tag. I slutet av juli är ungarna flygga. Paren får en kull per år, och de flesta fåglar häckar för första gången när de är tre år gamla.1,2,3,4,5
När häckningen är över drar familjerna iväg åt olika håll, ofta långt, och höstflyttningen kommer i gång redan i juli. Stora flockar kan samlas under hösten. På Måkläppen i Skåne räknades som mest 900 fåglar, den 11 september 1986.1
Den äter mest fisk och fångar den genom att störtdyka, nästan alltid i havet. Den tar sin fisk längre ner i vattnet än de andra svenska tärnorna. Viktiga byten är kusttobis och tobiskung, men den tar också till exempel blötdjur och maskar. De vuxna fåglarna fiskar regelbundet så långt som 20 eller 30 kilometer från kolonin.1,2,4
Den äldsta kentska tärna man känner till blev 30 år, 9 månader och 14 dagar gammal.5
Störning tål arten mycket dåligt medan äggen läggs och i början av ruvningen. Då har det i dokumenterade fall räckt att en enda människa besökt platsen för att hela kolonin skulle överge bona. Fritidsfisket har också ställt till det: på Lilla grundet, en fridlyst ö på norra Öland, lämnade 300 par sina häckplatser när fiskare struntade i förbudet att gå i land. Kolonierna hotas också av miljögifter, av att häckplatserna exploateras eller växer igen och av minskad tillgång på föda. Därför bör kolonier och möjliga häckplatser, även skrattmåskolonier, ha totalt tillträdesförbud från 1 april till 31 juli.1
Skräntärnan har en lång och grov näbb i korallrött med svart spets, där kentsk tärnas näbb är svart med gul spets. Den är också en betydligt tyngre fågel, 575 till 775 gram, och mäter 48 till 55 centimeter. Undertill har skräntärnan mörkare handpennor, alltså de yttersta långa pennorna på vingen.7,1
Fisktärna är en mindre fågel, 34 till 37 centimeter lång och 97 till 146 gram tung. Dess näbb är tunn och spetsig och för det mesta röd med svart spets, och benen går i orangerött. Hos kentsk tärna är både ben och näbb svarta, men näbben har en gul spets.8,6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Kentsk tärna är en fågelart som tillhör familjen måsfåglar. Den förekommer utmed kuster i Europa, i Svarta och Kaspiska havet sant från östra USA söderut till Argentina. Fågeln är en relativt stor tärna med i häckningsdräkt svart hjässa med en spretig tofs. Näbben är unikt svart med gul spets.
En kentsk tärna är ungefär 37–43 cm lång och väger 214–261 gram.
Kentsk tärna har ett vingspann på ungefär 100–110 cm.
Kentsk tärna väger ungefär 214–261 gram.
Flest observationer av kentsk tärna rapporteras i juli, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Kentsk tärna bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var kentsk tärna har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
