Larus michahellis
Medelhavstrutens mest kända läte är ett högt, skrattande läte. Det låter djupare och mer nasalt än gråtrutens skratt.
Alla läten och ljud för medelhavstrut →Utbredningskarta över var Medelhavstrut har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Medelhavstruten är en stor trut med grå rygg. Den liknar gråtruten mycket, och den tydligaste skillnaden är benen: medelhavstruten har gula ben. Den är 52–58 centimeter lång och har ett vingspann på 120–140 centimeter. Arten häckar framför allt runt Medelhavet.2
I Sverige häckar medelhavstruten inte, men den dyker upp här varje år. Den är fridlyst.1
Under lång tid räknades medelhavstruten som en underart, först till gråtruten och senare till kaspisk trut. År 2003 fick den status som egen art, efter DNA-analyser och studier av hur fåglarna ser ut. Den beskrevs vetenskapligt 1840 av Johann Friedrich Naumann, och det latinska namnet michahellis kommer från zoologen Karl Michahelles. Utvecklingslinjerna för medelhavstrut och gråtrut skildes åt för mellan 100 000 och 500 000 år sedan. Där medelhavstrut och kaspisk trut lever på samma platser korsar de sig inte med varandra, men det finns tecken på att medelhavstrut och silltrut kan göra det.2
DNA-studier visar att medelhavstruten är närmast släkt med havstrut och armenisk trut.10
Den vuxna fågeln har en grå rygg, något mörkare än gråtrutens men ljusare än silltrutens. Benen är gula. På hösten är huvudet vitare än gråtrutens. Vingspetsarna har mycket svart med bara små vita fläckar. Näbben har en röd fläck, och runt ögat går en tunn röd ring.2
Näbben är gul med en tydlig röd fläck och benen är klargula. Utanför häckningstiden har den vuxna fågeln ett vitare huvud med mindre streckning.12
Under första levnadsåret har den unga fågeln vitare huvud än en ung gråtrut. Näbben och ögonen är mörkare, benen rosagrå och handpennorna (de långa yttre vingpennorna) mörka. Längst ut på stjärten sitter ett svart band med skarp kant.2
I första vinterdräkten är näbben helsvart och grov, lite som på en liten havstrut. Huvudet är ljust med en mörk fläck runt ögat och ett gråbrunt band runt bakhalsen. Den ljusa undersidan sticker ut mot den mörka vingen. Fågeln har mycket kropp framför benen och är ganska långbent. I flykten ser man att partiet ovanför stjärten, övergumpen, är ljust och bara glest streckat, och att stjärtbandet är svart och skarpt avgränsat. Ovansidan av vingen är jämnt mörk, utan ljusa fält inne på handpennorna, och undersidan av vingen är brungrå.4
Redan under första vintern får den unga fågeln snabbt grå fjädrar på ryggen.12
Under andra året ser fågeln i stort sett ut som en vuxen trut, bortsett från mönstret på vingtäckarna (de mindre fjädrar som täcker vingens ovansida). Näbbspetsen och ögat är fortfarande mörka och benen ljust gulrosa. Den fulla vuxna dräkten har fågeln när den är drygt tre år, alltså under sitt fjärde levnadsår.2
Medelhavstruten häckar framför allt runt Medelhavet, längs hela dess kust och vid västra Svarta havet. Den häckar också i Nordafrika och Mellanöstern, på Gibraltar, Kanarieöarna, Madeira och Azorerna. Nominatformen, alltså den underart som beskrevs först, häckar i Medelhavsområdet, på Iberiska halvön, i Frankrike, Nederländerna, Rumänien, Schweiz, Österrike och Ungern. Europas bestånd uppskattas till 409 000–534 000 par. Globalt räknas arten som livskraftig, och beståndet tros öka.2
I Europa häckar arten längs Medelhavets kuster, på öar i Atlanten och på Atlantkusten norrut till Bretagne. Under de senaste årtiondena har den spridit sig norrut in i Central- och Västeuropa. Många fåglar stannar i häckningsområdet hela året. Andra tillbringar vintern i milda delar av Västeuropa eller flyttar söderut till Senegal, Gambia och Röda havet. På sensommaren, när häckningen är över, sprider sig många fåglar norrut.10
Vintertid finns arten från norra Mauretanien i söder till norra Danmark och södra Sverige i norr. I Sverige ses medelhavstruten varje år utanför häckningstiden längs stora delar av sydkusten, främst i Skåne och Blekinge och på Öland och Gotland. Den första svenska medelhavstruten sågs i oktober 1991 vid Salthamn på Gotland. Efter 2003, när arten blev en egen art, blev de rapporterade fynden betydligt fler.2
I rödlistan från 2015 beskrevs arten som en fågel med tillfälliga fynd i Sverige. I 2020 års rödlista kallades den en årlig gäst, och i dag räknas den som en regelbunden gäst som inte fortplantar sig här. Den bedöms därför inte i rödlistan utan har kategorin ”ej tillämplig”. Medelhavstruten är fridlyst enligt artskyddsförordningen. Den räknas också som vilt, vilket innebär att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.1
Underarten azorisk medelhavstrut är en raritet i Sverige. Det finns bara ett godkänt svenskt fynd: en fågel i sitt fjärde kalenderår som höll till vid Gärstadverken i Linköping från 26 augusti till 19 november 2022. De medelhavstrutar som regelbundet ses i Sverige tillhör inte den underarten.3,5
Medelhavstruten häckar i kolonier. Häckningen pågår från mars till början av maj. Boet är ett litet bygge av växtdelar, placerat på marken eller på en klipphylla. Oftast lägger honan tre ägg. Äggen ruvas i 27–31 dagar, och ungarna blir flygga efter 35–40 dagar. Föräldrarna försvarar äggen kraftfullt.2
Arten häckar på klippiga kuster, på klippöar, sandöar och leriga öar, i högvuxen växtlighet vid laguner, i flodmynningar och bland sanddyner. På vissa håll häckar den på tak i kustbyar, städer och hamnar, till exempel i Istanbul och i Bulgarien. Inne i landet kan den häcka på grusbankar vid vattendrag. På Gibraltar häckar den på byggnader.2
I Galicien och Portugal har arten också börjat häcka på byggnader inne i städer, och till och med i träd.10
Utanför häckningstiden håller medelhavstruten mest till vid kusten. Den letar mat ute på öppet hav, i fiskehamnar och på stränder. Längs floder tar den sig in i landet, där man ser den på jordbruksmark och vid vattendrag. Soptippar är särskilt viktiga för arten på vintern.2
Medelhavstruten äter nästan allt den kommer över. Den letar mat på stränder, på åkrar och bland sopor, och den stjäl mat från andra fåglar.2
Den rånar mindre trutar och sjöfåglar på deras mat. Under nedstängningen i Italien 2020 fanns det lite matrester i Rom, och stadens medelhavstrutar tog då byten så stora som råttor och tamduvor. På Gibraltar har man sett fåglar av underarten atlantis plocka oliver i flykten. I Biscayabukten fick fåglarna det mesta av sin fisk från fiskrester i hamnarna och genom att fiska själva, inte från fiskebåtar ute till havs.10
Gråtruten är den art som vuxna och halvvuxna medelhavstrutar främst liknar, tillsammans med kaspisk trut. Unga medelhavstrutar liknar framför allt silltrut och kaspisk trut. Den viktigaste skillnaden mot gråtruten är de gula benen. En del gråtrutar har gulaktiga ben, men de blir aldrig lika klargula.2
Gråtruten har också en mörkgul ring runt ögat, medan medelhavstrutens är röd. Medelhavstruten har gråare rygg än gråtruten och vitare huvud på hösten.8,10
Vingspetsarna har mer svart och mindre vita fläckar än gråtrutens. Unga medelhavstrutar liknar unga silltrutar men har vitare huvud.12
Silltruten har också gula ben, men den vuxna silltruten har mörkgrå till svart rygg och är alltså mörkare än medelhavstruten.7,10
Havstruten är större och mörkare än medelhavstruten.10
Den vuxna kaspiska truten är påfallande slank, med litet huvud och långa vingar. Den står upprätt och håller vingarna ganska lågt. Den har längre ben än både gråtrut och medelhavstrut, längre näbb och platt panna, och huvudets högsta punkt sitter bakom ögat. På vingspetsen bildar det svarta en halvmåne i stället för en triangel.9
Ungfåglar i första vinterdräkt skiljer man så här. En ung kaspisk trut har lång, smal och mörk näbb, rent vitt huvud med brant panna, rent vit undersida, vitaktig övergump, ett kraftigt svart stjärtband och vitaktig vingundersida. En ung gråtrut ser jämnt brun och ganska sjaskig ut, utan tydligt band runt bakhalsen och inte särskilt långbent. Dess övergump är fläckig, och fläckarna flyter ihop med stjärtbandet. Båda arterna har ljusa fält inne på handpennorna, tydligt hos gråtruten och svagt hos den kaspiska truten. Den unga medelhavstruten har grövst och svartast näbb av de tre, ljust huvud med mörk fläck runt ögat, nästan ostreckad ljus övergump med ett smalt och skarpt stjärtband, och jämnt mörka handpennor utan ljusa fält.4
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Medelhavstrut är en stor trut inom familjen Laridae, som förekommer i Europa, Nordafrika och Mellanöstern. Utanför häckningstid förekommer den över ett större område som sträcker sig från norra Mauretanien i söder till norra Danmark och södra Sverige i norr. Den ingår i gråtrutskomplexet och klassificerades tidigare som underart till gråtruten. Precis som andra Larus-trutar är den en opportunistisk allätare och den häckar ofta i kolonier.
En medelhavstrut är ungefär 52–58 cm lång och väger 1200 gram.
Medelhavstrut har ett vingspann på ungefär 120–140 cm.
Medelhavstrut väger ungefär 1200 gram.
Flest observationer av medelhavstrut rapporteras i september, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Medelhavstrut bedöms som mycket sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var medelhavstrut har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
