Alopochen aegyptiaca
Nilgåsen är en högljudd gås, men hanen och honan låter mycket olika.
Alla läten och ljud för nilgås →Utbredningskarta över var Nilgås har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Nilgåsen är en medelstor, ljust brunbeige gås från Afrika. Den känns lätt igen på det gråa huvudet med en stor rödbrun fläck kring varje öga. I Europa finns i dag förvildade bestånd som härstammar från fåglar som rymt ur parker. Därifrån når enstaka nilgäss Sverige, där de oftast dyker upp i Skåne och på Västkusten.1
Arten räknas som invasiv och konkurrerar med andra fåglar om föda och boplatser.1,2
Nilgåsen är 63–73 centimeter lång och har ett vingspann på 134–154 centimeter. Den väger ungefär mellan 1,5 och 2,3 kilo. Därmed är den bara lite större än en gravand, och den är också släkt med gravanden.1,5,7,9
Hanar och honor är lika tecknade, även om hanen i regel är den större av de två. Färgerna varierar mycket mellan individer, och en del fåglar drar åt grått medan andra drar åt brunt. Grundtonen är ljusbrun till beige, med brun rygg och grå undersida. På buken finns en liten brun fläck, och halsen har inslag av rödbrunt.1,7
I det ljusgrå huvudet omges varje öga av ett stort rödbrunt fält.1
Mot de svartbruna vingarna står stora vita partier, som märks väl när gåsen flyger. Hos en fågel i vila ligger det vita gömt under vingtäckarna och kommer fram först när den blir orolig eller aggressiv.1,7
Ursprungligen lever nilgåsen i Afrika, dels längs Nilen, dels söder om Sahara ända ner till Sydafrika. Där häckar den i stora delar av kontinenten men inte i öknar och tät skog. Arten som helhet är klassad som livskraftig.1,5,7
Redan på 1600-talet höll man nilgäss på engelska gods och i parker. Fåglar som tagit sig ut ur fångenskap har sedan bildat frilevande bestånd, med tyngdpunkt i Storbritannien och Nederländerna. Nederländerna och Belgien blev startpunkter för spridningen på kontinenten, och sedan 1980-talet har arten nått bland annat Tyskland, Frankrike och Danmark.1,7
Till Sverige har nilgåsen kommit från de förvildade fåglarna på kontinenten och i Storbritannien. Här ses den sporadiskt, mest i Skåne och på Västkusten, och den har häckat i landet några gånger. I den svenska rödlistan bedöms den inte, eftersom den räknas som främmande. Häckningarna här är bara tillfälliga. Så sent som 2017 var ett fynd av nilgås i Sverige fortfarande något som gladde fågelskådare.1,2,3
Nilgåsen fördes upp på EU:s lista över invasiva främmande arter 2017. Från augusti det året är det förbjudet att handla med, hålla, föda upp eller transportera levande nilgäss. Den som ser en nilgås i Sverige bör fotografera den och rapportera fyndet via Artfaktas rapporteringstjänst. Sedan 2019 jagas arten av Invasiva artsgruppen inom Jägareförbundet, på uppdrag av Naturvårdsverket, som är den myndighet som ansvarar för arbetet.1,3,7
Nilgåsen äter mest växter och ryggradslösa djur. På menyn står frön, säd, blad, gräs och rötter, men också gräshoppor och maskar. Ungarna äter små djur i vattnet, framför allt sötvattensplankton.1,5,7
Ofta väljer nilgåsen ett hål i ett gammalt parkträd som boplats. Den kan också häcka i en håla i marken, på en plattform som bildats naturligt eller i ett bo som en annan fågel byggt högt upp i ett träd. Själva boet bygger honan, med vass, löv och gräs som material.1,7,8
En kull består i genomsnitt av 8–9 ägg, men kullar på 6–12 förekommer. Hanen och honan turas om att ruva i 28–30 dagar. Ungarna letar själva efter mat redan från kläckningen och kan flyga efter 70–75 dagar. Paret lägger en kull om året, och ett par håller oftast ihop hela livet. I det vilda kan en nilgås leva i upp till 15 år.5,7,8
Under häckningen är både hanen och honan starkt revirhävdande. Andra gäss och änder körs då bort, oavsett om de är artfränder eller andra arter av liknande storlek, och det gäller även grågäss, som är större än nilgåsen. Ibland lägger den beslag på andra arters boplatser i träd. Gravandsungar har dödats av nilgäss, och det finns en oro för att arten på platser inne i landet ska ta gravandens bohålor i marken. Den kan möjligen också korsa sig med andra gäss.1,2,5
I Sverige är det svårt att ta nilgåsen för någon annan fågel. Ingen annan art har det gråa ansiktet med de rödbruna fläckarna runt ögonen.1
Även rostanden har stora vita vingfält. Arten är östlig och ses i Sverige då och då, men merparten av fynden här under senare decennier tros gälla fåglar som rymt ur fångenskap. Rostanden är orangebrun med ljusare huvud och mäter 58–70 centimeter. Vingarna är vita, med svarta handpennor och gröna armpennor, och i luften kan den ge ett gåslikt intryck.1,6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Nilgås är en afrikansk andfågel och den enda nu levande arten inom släktet Alopochen. Den har på senare tid etablerat sig i Europa och anses där vara en invasiv art, men globalt sett minskar den i antal. Nilgåsen är en stor andfågel som trots namnet snarare är närmast gravänderna i Tadorna-släktet.
En nilgås är ungefär 63–73 cm lång och väger 1900 gram.
Nilgås har ett vingspann på ungefär 134–154 cm.
Nilgås väger ungefär 1900 gram.
Flest observationer av nilgås rapporteras i februari, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Nilgås bedöms som mycket sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var nilgås har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
