Branta hutchinsii
Polargåsen har en klart ljusare röst än kanadagåsen. Ett av lätena är ett ljust, pipande "yeek" eller "uriik". Den har också ett lägre, nasalt "guwa guwa".
Alla läten och ljud för polargås →Utbredningskarta över var Polargås har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Polargåsen är en liten gås som häckar i arktiska Nordamerika. På svenska hette den tidigare dvärgkanadagås, men 2024 fick den namnet polargås. Det nya namnet ska lyfta fram att den är släkt med den vitkindade gåsen.2,5
Länge räknades polargåsen som en form av kanadagås. Den amerikanska ornitologunionen gjorde den till egen art 2004, främst på grund av genetiska skillnader. I Sverige blev den egen art i januari 2007. Arten har fyra underarter.2,8,9
I Sverige är polargåsen en främmande art som bara dyker upp tillfälligt och inte häckar här. I rödlistan har den kategorin Ej tillämplig. På listan som bedömer risker med främmande arter räknas den som låg risk. Hittills finns bara ett godkänt svenskt fynd av en vild fågel. Sett över hela världen är arten livskraftig, och antalet fåglar uppskattas till mellan 920 000 och 1,4 miljoner.1,2,3,4
Polargåsen ser ut som en kanadagås i mindre format. Halsen är kortare i förhållande till kroppen, och näbben är mindre. Huvud och hals är svarta och kinderna är klart vita. Resten av fågeln är till största delen brun. De flesta underarter är mörkare än kanadagåsen.2,6,8,9
Huvudet ser kantigt ut, nästan fyrkantigt, med en brant panna. Halsen är kort och grov.4,6
En polargås är ungefär 63 till 65 centimeter lång och har ett vingspann på 108 till 111 centimeter. Vikten skiljer sig mellan underarterna. Underarten minima väger omkring 1,4 kilo, medan hutchinsii kan väga upp till 3 kilo. Honan är lite ljusare än hanen.8
Den underart som har godkänts i Sverige heter hutchinsii, på svenska nunavutpolargås. Tre kännetecken skiljer ut den. Storleken ligger i nivå med en vitkindad gås eller strax över. Mot den svarta halsen står ett ljust bröst i skarp kontrast, och ingen annan del av kroppen är ljusare. Strax bakom ögat viker den svarta teckningen lätt in i den vita kinden.3,4,5
Polargåsen häckar i arktiska Nordamerika, och underarten hutchinsii i norra och nordöstra Kanada. Någon gång ibland hamnar en enstaka hutchinsii i nordvästra Europa. Vilda fåglar av underarten har de senaste åren godkänts i såväl Finland som Norge.5
Sverige har ett enda godkänt fynd. Det är en nunavutpolargås som sågs vid Hjälstaviken i Uppland från den 10 april till den 15 maj 2014. Raritetskommittén gick igenom alla svenska polargäss en sista gång, och bara den här fågeln klarade alla krav. Arten räknas som raritet i Sverige.2,3,4
Kommittén granskade också andra fåglar. Redan hösten 2008 fanns en gås vid Hjälstaviken som påminde starkt om hutchinsii. Den publicerades ändå inte, eftersom det ljusa bröstet inte övertygade. Kommittén fick även se bilder på en polargås från Spillepeng i Skåne, men där stannade bedömningen utan resultat. Ett tidigare fynd vid Foteviken i Skåne i januari 2007 har också räknats till de intressanta svenska fynden.4,5
Nästan alla förvildade polargäss i Europa har sitt ursprung i underarten minima. I naturen häckar minima i västra Alaska, och att en sådan fågel skulle ta sig ända till Europa av egen kraft är mycket osannolikt. I Nederländerna och Tyskland finns ett stort antal förvildade polargäss, och de sprider sig ofta vidare när de kommer i kontakt med vilda gäss. Därifrån kommer de flesta polargäss som ses i Sverige. Som parkfågel är hutchinsii tvärtom mycket sällsynt.4,5
Raritetskommittén vill att intressanta polargäss fotograferas och rapporteras i Artportalen. Hos en gås som står ensam är storleken mycket svår att uppskatta, så det hjälper om andra gäss syns på samma bild. En gås med färgmärkning eller vingskador, eller en som är ovanligt tam, har troligen varit i fångenskap. Helheten spelar också in: när och var fågeln ses, och om den har sällskap av andra arktiska gäss.4,5
Polargåsen häckar inte i Sverige. Det som följer gäller fåglarna i deras arktiska häckningsområden. Boet ligger nära dammar och bäckar på tundran, oftast på en upphöjd plats nära vatten. Det är en grund grop som fodras med växtdelar och dun. En kull består av 2 till 8 ägg, och ruvningen tar 25 till 28 dagar.1,2,8
Vid boplatsen är de vuxna fåglarna mycket aggressiva i sitt försvar. Ett par kan leva ihop resten av livet, i upp till omkring 20 år.8
Födan består främst av växter. Framför allt under flyttningen och vintern söker sig flockar till åkrar, där de plockar spillsäd. I viss mån äter gässen också insekter, blötdjur och kräftdjur. Ibland tippar en gås framåt i vattnet, ungefär som en simand gör.8
Kanadagåsen har samma teckning med svart huvud och hals och vita kinder, men den är mycket större. Den är 90 till 105 centimeter lång, har ett vingspann på 1,6 till 1,8 meter och väger i genomsnitt 4,5 kilo. Kanadagåsen har också längre hals, större näbb och rundare huvud än polargåsen.6,9
Kanadagåsen infördes till Sverige av Bengt Berg omkring 1930. Ingen annan gås som häckar i Sverige är lika stor. Den finns i de flesta delar av landet, men inte i fjällen och inte i vissa delar av Norrlands inland.7
Hos hutchinsii är bröstet ljust, men det har en gråare ton än hos de underarter av kanadagås som också har ljust bröst.6
Den som hoppas hitta en vild polargås i Sverige måste kunna skilja den från de förvildade gässen, som mest liknar minima. Jämfört med en typisk hutchinsii är de både mindre och mörkare, och bredvid en vitkindad gås ser en typisk minima klart mindre ut. Undersidan är jämnare i tonen, och det är vanligt att bröstet är mörkare än övriga undersidan. Bakom ögat löper den svarta teckningen kring kinden rakare. Det förekommer också hutchinsii där bröstet har samma färg som resten av undersidan. Om sådana fåglar kan bestämmas med säkerhet i Sverige är inte känt.4,5
Många korsningar liknar också polargäss, till exempel korsningar med vitkindad gås och med andra former av kanadagås.4,5
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Polargås är en fågel inom släktgruppen gäss. I Sverige fick den artstatus i januari 2007, efter att tidigare kategoriserats som en underart av kanadagås. Arten häckar i arktiska Kanada och Alaska. Den har påträffats i Europa, men merparten av fynden bedöms röra parkrymlingar. Ett godkänt fynd av en vild fågel finns i Sverige, i Uppland 2014.
En polargås är ungefär 63–65 cm lång och väger 1400–2380 gram.
Polargås har ett vingspann på ungefär 108–111 cm.
Polargås väger ungefär 1400–2380 gram.
Flest observationer av polargås rapporteras i augusti, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Polargås bedöms som extremt sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var polargås har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
