Ringnäbbad mås
Larus delawarensis
Ringnäbbad mås observationskarta
Utbredningskarta över var Ringnäbbad mås har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
1+
10+
50+
100+
500+
1000+
Observationstrend
Senaste dygnet
Larus delawarensis
Utbredningskarta över var Ringnäbbad mås har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
Senaste dygnet
Ringnäbbad mås är en medelstor mås som hör hemma i Nordamerika. Den beskrevs vetenskapligt 1815 av George Ord och är monotypisk, alltså utan underarter. Den tillhör släktet Larus, och som närmaste släkting anges prärietrut. Namnet syftar på näbben: den är gul med ett tydligt svart tvärband innanför den ljusgula spetsen.1
I Sverige är arten en raritet vars fynd granskas av Raritetskommittén. BirdLife Sveriges raritetskatalog anger 11 fynd av 11 individer till och med 2014. Svenska Wikipedia räknar med 12 observerade individer i landet och tar upp en observation i Kungsträdgården i Stockholm i juni 2025.1,2
Globalt går arten under IUCN:s kategori livskraftig. Svenska Wikipedia uppger världspopulationen till 1,5 till 2 miljoner par och skriver att beståndet har ökat efter en dramatisk nedgång under sent 1900-tal.1,4
Måtten skiljer sig något mellan källorna, så de får läsas som ungefärliga. Svenska Wikipedia anger längden till 41 till 49 centimeter, vingspannet till 112 till 124 centimeter och vikten till 400 till 590 gram. Engelska Wikipedia har vidare ramar: 43 till 54 centimeter, ett vingspann på 105 till 117 centimeter och en vikt mellan 300 och 700 gram.1,4
En vuxen fågel i sommardräkt har vitt huvud, vit hals och vit undersida, medan rygg och vingar är grå. Engelska Wikipedia beskriver ryggen och vingarna som silvergrå med svarta vingspetsar där det sitter vita fläckar, så kallade speglar. Benen är gula. Ögat är gult med röd kant runt om, en så kallad orbitalring. Näbben är relativt kort, gul och har den svarta ringen.1,4
Arten har tre åldersklasser och behöver tre år på sig innan den bär full häckningsdräkt, och utseendet ändras vid varje höstruggning. Unga fåglar är brunvattrade, eller till stor del bruna som engelska Wikipedia uttrycker det, och förväxlas lätt med fiskmås. Jämfört med fiskmåsen är ringnäbbad mås något större och ljusare, med grövre näbb.1,4
Här måste man vara ärlig med att underlaget är tunt. Den enda lätesbeskrivning som finns i källorna är svenska Wikipedias: lätena liknar gråtrutens, men de är både ljusare och mer nasala. Nasal betyder att ljudet låter som om det pressas genom näsan, ungefär som när någon talar med rejäl förkylning.1
För att den jämförelsen ska bli användbar hjälper det att ha gråtrutens ljudbild i huvudet. Gråtruten har flera klagande eller kacklande läten, och hela repertoaren omfattar minst femton olika läten vars betydelser är oklara. Ett karakteristiskt varningsläte som gråtruten riktar till ungarna är ett hundlikt wauff, som vid ökande fara kan förstärkas till wuuff-wauff. Tänk dig alltså gråtrutens klagande och kacklande, fast i ett ljusare tonläge och med den där nasala klangen.1,8
Fiskmåsen, som är den art ringnäbbad mås oftast förväxlas med, låter på ett annat sätt. Fågeln.se beskriver dess vanligaste läte som ett gällt ki-ia, och därtill ett kacklande kak-kak-kak. Fiskmåsens läten beskrivs som mer ljusröstade än gråtrutens motsvarande, och till dem hör lockläten som återges gia, orolätet gli-u gli-u och ett revirläte som skrivs ke ke ke kliiih-a och kej-a.1,6,7
Arten häckar i norra USA och i Kanada. Utbredningen sträcker sig från norra Kalifornien, Oregon, östra Washington och inlandet av British Columbia österut, norrut till södra Northwest Territories och vidare till Stora sjöarna, och därifrån nordost via Québecs kust till Newfoundland och Labrador.1,4
De flesta är flyttfåglar. Vintern tillbringas längs USA:s väst- och östkust, i södra USA:s inland och vidare till Mexikanska golfens kust, Mexiko, Centralamerika samt Stora och Små Antillerna. Vissa fåglar stannar i mildare delar av Kanada, längs Stillahavskusten i British Columbia och Atlantkusten i Nova Scotia.1,4
Arten ses regelbundet i Europa, särskilt på Irland och i Storbritannien. Natursidan skriver att den ses relativt ofta i Storbritannien och på Island. Engelska Wikipedia noterar att förekomsten i västra Europa har minskat sedan 2010 jämfört med toppnivåerna på 1990-talet.1,3,4
I Sverige gjordes det första fyndet den 28 april 1978 vid Askimsviken i Västergötland, en fågel i sitt tredje kalenderår. Svenska Wikipedia anger det första fyndet till 1978 i Göteborg. Raritetskatalogens fynd ligger samlade mellan 1978 och 2014, med tyngdpunkt på våren under april till juli och på hösten i oktober.1,2
Lokalerna i raritetskatalogen är Hamnutfyllnaden i Halmstad och Getterön i Halland, Stora Karlsö på Gotland, flera platser på Öland (Ottenby, Stenåsa, Melösa strand och Mörbyudd), Malmö och Simrishamn i Skåne samt Askimsviken, Vänersborgsviken och Åsunden i Västergötland. En och samma individ återkom till Hamnutfyllnaden i Halmstad åren 1993 till 2000. Svenska Wikipedia skriver att två individer återkom årligen under perioden 1993 till 2008.1,2
Ett av de senare fynden gjordes den 10 april 2014 i hamnen i Simrishamn av Olof Jönsson. Det var landets blott tionde fynd och det första sedan 2008. Alla fynd sedan år 2000 hade dessförinnan noterats på Gotland eller Öland, vilket gjorde Simrishamnsfyndet geografiskt avvikande för perioden.3
Ringnäbbad mås förekommer vid kuster, floder, flodmynningar, vattenreservoarer och soptippar. I Nordamerika är den en välbekant syn på parkeringsplatser, där den regelbundet kan hittas i stort antal.1,4
Den är en opportunist och äter mycket varierat: fisk, krabbor, insekter, maskar, avfall, slaktavfall, frukt, spannmål, små gnagare och fåglar. Engelska Wikipedia räknar också upp ägg och daggmaskar. Fåglarna söker föda i flykten eller plockar upp saker medan de simmar, går eller vadar. De stjäl mat från andra fåglar och äter ofta rester. De har anpassat sig väl till att ta mat som människor slängt eller lämnat obevakad.1,4
Häckningen sker i kolonier på marken, ofta på öar, och i ökande grad även på platta fabrikstak. Svenska Wikipedia anger häckningstiden till april och maj på låga öar i sjöar. Varken svenska eller engelska Wikipedia anger kullstorlek eller ruvningstid, så de uppgifterna får stå obesvarade här.1,4
Bland de rovdjur som tar arten i Nordamerika nämns råttor, rävar, hundar, katter, tvättbjörnar, prärievargar, örnar, hökar och ugglor. Måsarna har setts jaga hökar parvis. En vuxen fågel lever i genomsnitt 10,9 år, och den äldsta kända individen var 28 år när den noterades i Cleveland 2021.4
Under sent 1800-tal jagades arten för fjäderdräktens skull. I östra Nordamerika nådde beståndet en topp omkring 1990 med cirka 875 000 häckande par, vilket motsvarar 1,75 miljoner vuxna fåglar. Totalbeståndet, alla populationer och även icke-häckande fåglar inräknade, uppskattades till 2,55 miljoner fåglar både 2006 och 2018.4
Fiskmås är den främsta förväxlingsarten. Ringnäbbad mås är större, ljusare och har grövre näbb, och den har gul iris medan fiskmåsen har brun eller mörk iris. Natursidan pekar ut samma två saker som det man främst går på hos vuxna fåglar: den mörka ringen på näbben och den gula iris jämfört med fiskmåsens mörka.1,3
Näbbandet ensamt räcker alltså inte. Svenska Wikipedia varnar uttryckligen för att även subadult fiskmås kan visa ett rätt tydligt tvärband på näbben. Unga fåglar är svårast: ungfåglar av ringnäbbad mås är brunvattrade och förväxlas lätt med fiskmås, men de är något större och ljusare.1
Storleksskillnaden är liten. Fiskmåsen anges till 40 till 46 centimeter med ett vingspann på 100 till 115 centimeter och en vikt mellan 394 och 586 gram, medan Fågeln.se anger längden 42 centimeter. Fiskmåsen har grå och vit fjäderdräkt med svartvit teckning på vingspetsarna, svarta ögon, smal grönaktigt gul näbb och grönaktigt gula ben, medan ringnäbbad mås har gula ben. Fiskmåsens ungfåglar är helt brun- och vitvattrade och får successivt adult dräkt under tre vintrar. Till skillnad från ringnäbbad mås är fiskmåsen en art man kan se överallt i Sverige: den häckar vid vatten i hela landet ända upp i fjällvärlden, och det svenska beståndet uppskattas till mellan 100 000 och 200 000 par.4,6,7
Gråtruten kan komma på tal i sammanhanget, men den är betydligt större: 55 till 67 centimeter lång, med ett vingspann på 140 till 155 centimeter och en vikt kring 1 200 gram. Den har gul näbb med röd fläck på undernäbben och vanligen ljust skära ben, även om vissa individer har gulaktiga ben.8
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Ringnäbbad mås är en medelstor mås som häckar i norra USA och Kanada och övervintrar längre söderut ned till Centralamerika. Den tillhör släktet Larus och delas inte upp i några underarter. Den beskrevs första gången 1815 av George Ord. Den har tre ålderklasser och är i alla dräkter lik fiskmåsen men är något större, ljusare och har grövre näbb, som hos adult fågel har ett tydligt svart tvärband, vilket gett fågel dess namn. Den häckar ofta i kolonier på låglänt mark i närheten av sötvatten. Födomässigt är den en opportunist. Den bedöms inte som hotad och IUCN kategoriserar arten som livskraftig.
I Qvittr
Lyssna på hur ringnäbbad mås låter i ljudspelaren ovan. Där kan du höra läte.
En ringnäbbad mås är ungefär 41–49 cm lång och väger 400–590 gram.
Ringnäbbad mås har ett vingspann på ungefär 112–124 cm.
Ringnäbbad mås väger ungefär 400–590 gram.
Flest observationer av ringnäbbad mås rapporteras i april, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Ringnäbbad mås bedöms som mycket sällsynt i Sverige, sett till hur ofta arten rapporteras jämfört med andra fåglar.
På kartan ovan ser du var ringnäbbad mås har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
