Tadorna ferruginea
Rostanden är en högljudd fågel. Lätet är ett kraftigt, nasalt tutande som låter vilt och kan höras långt.
Alla läten och ljud för rostand →Utbredningskarta över var Rostand har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Rostanden är en ganska stor and med orangebrun fjäderdräkt och ljusare huvud. Den hör till samma släkte som vår gravand, Tadorna, och har inga underarter.2,7
I Sverige är rostanden en sällsynt gäst som kommer från östra Europa. Den häckar inte här. Arten finns med på den officiella svenska fågellistan och är fridlyst.1,3
Rostanden är 58–70 centimeter lång och har ett vingspann på 110–135 centimeter. Den väger omkring 1,3 kilo.2,5,6
Kroppen är orangebrun och huvudet något ljusare. Näbben är svart och benen mörkgrå. Övergumpen och stjärten är svarta.5
Vingarna har mycket vitt. Täckarna ovanpå vingen är vita, handpennorna längst ut är svarta och armpennorna närmast kroppen är gröna. Det gröna fältet skimrar och kallas vingspegel.2,5
Hane och hona är lika, med en skillnad att hålla utkik efter. Under häckningstiden har hanen ett smalt svart band längst ned på halsen. Honan saknar bandet, och hennes huvud och hals är blekare, ofta nästan vita i ansiktet. Unga fåglar liknar honan men är mörkare bruna.2,5
Artens huvudsakliga häckningsområde sträcker sig från södra Europa genom Centralasien till sydöstra Kina. Mindre bestånd finns i nordvästra Afrika och i Etiopiens högland. De flesta roständer flyttar och övervintrar främst i södra Asien, men också i Afrika, söderut till Etiopien.2
Närmast Sverige häckar arten i sydöstra Europa, och där har den minskat. De europeiska bestånden går överlag tillbaka, och jakt på arten är förbjuden i Europa. På Fuerteventura i Kanarieöarna häckade rostanden första gången 1994, och 2008 fanns där nästan 50 par.4,5
Det finns också förvildade bestånd i Europa. I Schweiz räknas rostanden som invasiv, och där ökade antalet från 211 till 1 250 fåglar mellan 2006 och 2016.5
I Sverige är rostanden en tillfällig gäst som inte häckar. Den räknas som en godkänd art på den svenska fågellistan, och fynd behöver inte granskas av Raritetskommittén. Arten är fridlyst och räknas också som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktlagstiftningen. Rostanden och gravanden kan få hybrider, och en sådan korsning finns registrerad i Artfakta.1,3
Västmanland ger en bild av hur sällan arten syns. Där finns nio fynd, från 1917 till 2012. De flesta gällde en ensam fågel, men 1999 sågs tre tillsammans vid Asköviken, och 2002 dök en flock på sju upp vid Gnien. Flocken steg, flög söderut och kunde följas via tre platser innan den landade i Asköviken. Merparten av fynden i Västmanland har gjorts på sommaren, från slutet av juli till början av augusti.4
Som helhet är rostanden inte hotad och klassas som livskraftig. Världsbeståndet uppskattas till 170 000–225 000 fåglar.5
Rostanden lever i öppna landskap, vid sjöar, dammar och floder inåt land men också vid bräckta och salta laguner. Den häckar i våtmarker med bankar av gyttja och grus, ända upp till 5 000 meters höjd. I skog ses den sällan.2,5
Arten är mest aktiv på natten. Den äter både växter och smådjur: gräs, unga skott, säd och vattenväxter, liksom ryggradslösa djur från land och vatten. Den betar på land, silar och plockar föda på grunt vatten och tippar med bakdelen upp där det är djupare, men den dyker inte.5
För det mesta ses roständer två och två eller i små grupper, och stora flockar är ovanliga. Under ruggningen och på vintern kan det ändå samlas över 4 000 fåglar.2,5
Paren håller tätt ihop och stannar troligen tillsammans hela livet. Under häckningen håller paret revir och är mycket aggressivt, både mot andra roständer och mot andra arter.2,5
Boet läggs i ett hål i ett träd eller en byggnad, i en klippskreva, i en sanddyn eller i en gammal djurhåla, och ofta långt från vatten. Äggen läggs mellan slutet av april och början av juni. En kull är vanligen omkring åtta gräddvita ägg. Ruvningen tar ungefär fyra veckor, och ungarna kan flyga efter ungefär 55 dagar.5
Gravanden är släkt med rostanden och häckar längs de svenska sydkusterna. Den är 55–65 centimeter lång och har mest vit kropp, grönt huvud, röd näbb och ett kastanjebrunt band över bröstet. Rostanden är i stället orangebrun över hela kroppen och har svart näbb.5,7
Nilgåsen är också rödbrun och gåslik, och precis som rostanden rymmer den ofta från fångenskap. Den är något större, 63–73 centimeter lång, med beigegrå undersida och en tydlig brun mask kring ögat på det ljusa huvudet. Nilgåsen har också vita fält på vingarna, men de syns inte när fågeln står lugnt på marken, bara i flykten eller när den är upprörd. I Sverige är nilgåsen, liksom rostanden, en tillfällig gäst.3,8
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Rostand är en fågel som tillhör familjen änder. Den häckar numera från sydöstra Europa österut till Kina samt lokalt i Kanarieöarna, nordvästra Afrika och Etiopien. Fågeln påträffas regelbundet i Norden, men de flesta tros utgöras av fåglar förrymda från fångenskap. IUCN bedömer rostandens bestånd som livskraftigt.
En rostand är ungefär 58–70 cm lång och väger 1300 gram.
Rostand har ett vingspann på ungefär 110–135 cm.
Rostand väger ungefär 1300 gram.
Flest observationer av rostand rapporteras i augusti, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Rostand bedöms som mycket sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var rostand har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
