Melanitta fusca
Svärtan är mest tystlåten, och den som går ut för att lyssna efter den får ofta vänta länge. De läten som finns hör i första hand till parbildningen på våren, det som fågelskådare kallar spelet.
Alla läten och ljud för svärta →Utbredningskarta över var Svärta har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Svärtan är en grovt byggd dykand, ungefär lika stor som en gräsand. Den har en ganska tung flykt, och när den flyger syns ett kritvitt fält på vingen som lyser mot den annars mörka fjäderdräkten.1
Det vetenskapliga namnet säger mycket om hur fågeln ser ut. Melanitta betyder svart and och fusca betyder mörk.2
I Sverige häckar svärtan framför allt längs Östersjökusten, och beståndet ligger på omkring 10 000 par. Arten minskade kraftigt under 1950- och 1960-talen, men på senare år har beståndet hållit sig ungefär stabilt. I 2025 års rödlista flyttades svärtan från kategorin sårbar till livskraftig.1
Ser man till hela världen är läget sämre. Där har svärtan räknats som sårbar sedan 2015, och 2012 klassades den som starkt hotad. År 2020 uppskattades världsbeståndet till mellan 210 000 och 400 000 fåglar.5
Svärtan är en kraftig and som blir omkring 50–55 centimeter lång, med ett vingspann på ungefär 80–100 centimeter. Den väger 1,6 kilo. Halsen är tjock ända ner mot kroppen och stjärten är spetsig.2,5,8,9
Den vuxna hanen är helsvart, med en liten vit fläck under ögat. Näbben är grov och kilformad. Hos hanen är den orangegul, med en svart knöl längst in vid basen.1
Honan är mörkt gråbrun och saknar hanens glans. Hon har ofta ljusa fläckar på kinden och en ljus fläck mellan ögat och näbben.1,5,7
Det lättaste sättet att känna igen en svärta är de vita armpennorna, alltså ett vitt fält längst bak på vingen. Hanar, honor och ungfåglar har det allihop, och i flykten syns fältet tydligt mot den mörka fjäderdräkten. Ofta går det att se även när fågeln ligger och simmar.1,5,9
Svärtan häckar från Skandinavien och österut genom norra Ryssland, ungefär till Chatangabukten. I Norden finns den i de skandinaviska fjällen, längs Norges nordkust, vid fjällsjöar i Lappland och i norra Finland. Den häckar också längs nästan hela den svenska och finska Östersjökusten ner till Estland, och på Öland, Gotland och Åland.5
Omkring 90 procent av det svenska beståndet häckar längs ostkusten, från nordöstra Skåne upp till Norrbotten, och de flesta fåglarna finns längs Norrlandskusten. Resten häckar vid sjöar i Norrlands inland och i fjälltrakterna från norra Dalarna och norrut, men där är arten mycket sällsynt. I Skåne och Blekinge är svärtan fåtalig. På Gotland och i en del ytterskärgårdar är den allmän.1
Sverige har omkring 10 000 par svärta, men siffran kan ligga någonstans mellan 8 000 och 12 000. För 2025 har antalet fåglar i häckningsbar ålder uppskattats till cirka 16 200.1
Förr var svärtan mycket allmän i ostkustens skärgårdar. Under 1950- och 1960-talen gick den kraftigt tillbaka, och i Stockholms och Östergötlands skärgårdar minskade den med 70–90 procent. Inventeringarna visar att nedgången fortsatte fram till ungefär 2015, och sedan har beståndet ökat igen.1
På hösten flyttar svärtorna söderut under september till november, och de återvänder under maj och juni. Vintern tillbringar de i södra Östersjön, i vattnen runt de danska öarna, i Kattegatt och i Nordsjön.1,2
Oljeutsläpp är ett allvarligt hot mot svärtorna på vintern. Andra problem är att vattnet i Östersjön blivit grumligare på grund av övergödning, att båtturister stör ungkullarna, att mink tar fåglar och att vindkraftparker byggs. Svärtan är extra utsatt för mink eftersom den häckar sent.1
Flera häckningsområden har gjorts till naturreservat eller fågelskyddsområden. Där finns regler mot exploatering, och båtfolk får inte röra sig fritt överallt. En del av övervintringsplatserna är skyddade som marina skyddsområden, och fler håller på att skyddas.1
Svärtan behöver klart vatten. Helst håller den till där det finns vindskyddade vattenytor, som flador och sund. Den dyker efter föda, framför allt blötdjur och kräftdjur, och i sötvatten äter den också mycket insekter och insektslarver.1,7
Svärtan lever i par men bildar ett nytt par inför varje häckningssäsong. Den blir könsmogen när den är två till tre år gammal. En svärta som överlever till häckningsåldern lever normalt i ungefär åtta år.1,8
Svärtan häckar senare än andra kustfåglar. Längs Östersjökusten lägger den oftast boet på öar, medan den i norra Sverige ofta häckar på fastlandet nära stranden. Boet är en grop i marken som fodras med dun och ligger väl gömt i tät växtlighet, ofta i mattor av en, i alsnår eller under täta grangrenar. Ibland ligger boet nära en måskoloni.1,2,5
Äggen läggs i slutet av maj och i juni. En kull består av 8–10 ägg, som honan ruvar ensam i ungefär 28 dagar.1,7
Ungkullarna syns på vattnet i juli, och ungarna kan flyga när de är 50–55 dagar gamla. Kullarna splittras lätt om båtfolk stör dem, och de tål dåligt blåsigt, kallt och regnigt väder. Där båtturisterna är många har ungarna svårt att hitta lugna och vindskyddade platser att söka föda på. I de flesta områden dör väldigt många av ungarna.1
Sjöorren är ungefär lika stor som svärtan och också mörk. Sjöorrehanen är helsvart, med en gul fläck mitt på näbben och en liten knöl där näbben börjar. Sjöorrehonan är gråbrun, med ljusare kinder och mörk hjässa. Den enklaste skillnaden är att sjöorren helt saknar vitt på vingen.4,6
Svärtor som flyger förbi ser mer kontrastrika ut än sjöorrar, och de vita vingfälten är det säkraste kännetecknet. Svärtan flyger ofta högre än sjöorren. Sjöorren är lite brunare och ser ofta jämnbrun ut, så på långt håll är honornas ljusa kinder det enda som syns. Den ser också rundare och bulligare ut och har smalare hals, vilket gör att huvudet framträder tydligare.4
Även på vattnet går det att skilja arterna åt. Rastande sjöorrar ligger i tätare och större flockar än svärtor. Sjöorren tar ett litet hopp när den dyker och har vingarna ihopfällda. Svärtan dyker utan att hoppa och har vingarna redan lite öppna.6
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Svärta är en mörk andfågel med utbredning i Skandinavien och västra Ryssland. Tidigare inkorporerades de båda arterna sibirisk och amerikansk knölsvärta i svärtan, men dessa anses numera utgöra egna arter. Svärtan betraktas globalt som sårbar (VU).
En svärta är ungefär 50–55 cm lång och väger 1600 gram.
Svärta har ett vingspann på ungefär 80–100 cm.
Svärta väger ungefär 1600 gram.
Flest observationer av svärta rapporteras i maj, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Svärta bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var svärta har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
