Översikt
Svarthuvad mås är en ljus och kraftig mås, något större än den välbekanta skrattmåsen. Den vuxna fågeln har i sommardräkt ett svart huvud och vingar utan svarta spetsar.4,9
I Sverige är arten en nykomling. Den första säkra häckningen konstaterades år 2000, och sedan 2016 har den häckat regelbundet här. Eftersom den är så ny i landet har den ännu inte bedömts på den svenska rödlistan, där den står som ej tillämplig. Arten är fridlyst i Sverige.1
Förr räknades arten till släktet Larus. Efter genetiska studier flyttades den 2005 till släktet Ichthyaetus, och omkring 2017 hade de stora ornitologiska organisationerna tagit till sig det nya namnet.4
Utseende
Längden är 37 till 40 centimeter och vingarna mäter 94 till 102 centimeter från spets till spets. Vuxna fåglar väger 260 till 382 gram.4,8
På sommaren bär den vuxna fågeln en svart huva som går ner en bit i nacken. Runt ögat syns tydliga vita bågar, en ovanför och en under. Ryggen och vingarna är mycket ljust grå, och handpennorna, de yttersta långa fjädrarna på vingen, är vita utan svarta spetsar. Även vingens undersida är vit. Så ser vingen ut året om hos den vuxna fågeln.4,7,9
Näbben är grov, klarröd och lätt nedåtböjd. Nära spetsen har den ett svart tvärband och längst ut en ljus spets. Benen är röda, och de är längre och mörkare än skrattmåsens.4,7,9
Till vintern försvinner den svarta huvan. Svarthuvad mås har då bara en gråsvart, fläckig teckning kvar, och den når från ögats bakkant upp på bakhuvudet.4
Unga fåglar skiljer sig tydligt från de gamla. I den allra första dräkten är näbb och ben svarta, bröst och buk vita och ryggen tecknad med ett kontrastrikt fjällmönster, som byts mot gråvitt vid den första ruggningen. En fågel i sitt första år känns igen på ett smalt svart stjärtband och på svarta handpennor med små ljusa fläckar i spetsarna. Först efter tre år är dräkten helt vuxen.4
Utbredning och förekomst i Sverige
Nästan hela världsbeståndet häckar i Europa, med tyngdpunkten vid Svarta havet och i centrala Turkiet. Merparten av fåglarna häckar längs Svarta havets kust i Ukraina. Totalt räknar man med 300 000 till 370 000 individer, och globalt klassas arten som livskraftig.4,7
Belgien, Nederländerna, Danmark, Sverige, Estland, Schweiz, Tjeckien, Ungern och Balkan hör i dag till de områden där arten häckar. Det är följden av en kraftig expansion från ett område som tidigare bara omfattade Svarta havet och östra Medelhavet. I Storbritannien, där den före 1950-talet var mycket sällsynt, häckade omkring 1 200 par åren 2013 till 2017. Vintern tillbringar arten vid Medelhavets och Atlantens kuster.7,8,9
Det var i Blekinge som arten under 2000-talet fick fäste som svensk häckfågel. Under 2019 fanns två häckande kolonier där, och dessutom häckade ett par vid Hornborgasjön i Västergötland. Det har också förekommit enstaka häckningar i Halland. Innan arten slog sig ner på allvar hade den vid flera tillfällen häckat tillsammans med skrattmåsar och fiskmåsar, och korsningar med båda de arterna finns registrerade i Sverige.1,3,4
Här trivs arten framför allt vid havsstränder, men den använder också brackvatten och sötvatten. Hur ofta den ses skiljer sig mycket mellan olika delar av landet. I vissa trakter räknas den som sparsam, i andra som extremt sällsynt, och på flera håll måste den som rapporterar arten skicka in en beskrivning till den regionala raritetskommittén. Inne i landet är den ovanlig: i Västmanland var fyndet vid Johannisbergs flygfält i Västerås i maj 2021 bara det fjärde, efter tidigare fynd 1989, 1999 och 2012.1,3
Arten finns med i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv, alltså bland de fåglar som ska ges särskilt skydd.1,8
Ekologi och häckning
Svarthuvad mås häckar i kolonier. Den väljer stora vassområden, våtmarker och kärr eller öar i sjöar. Där arten bara finns i små antal lägger den gärna sitt bo mitt i en koloni av skrattmåsar.4,7
Honan lägger normalt tre ägg, men kullen kan vara från två till fem. Båda föräldrarna ruvar, och efter 23 till 25 dagar kläcks ungarna, som då är klädda i dun. De kan flyga efter 35 till 40 dagar. Paret får en kull per säsong, och själva börjar fåglarna häcka vid tre års ålder. Den äldsta kända svarthuvade måsen blev drygt 18 år.8
Maten tar den där den finns, precis som skrattmåsen. På listan står fisk, maskar, insekter, ägg och fågelungar, liksom slaktavfall och döda djur.4,7
Under vintern håller arten gärna ihop i flock, både när den letar föda och när den samlas för att sova på kvällen.4,7
De största hoten mot arten är predation och störningar från människor.4
Förväxlingsarter
Skrattmåsen kan förväxlas med svarthuvad mås. Den är lite mindre, 35 till 39 centimeter lång med ett vingspann på 86 till 99 centimeter, och väger runt 250 gram. Svarthuvad mås är dessutom grövre i näbben och har längre ben. Den brukar också uppträda mer dominant när den går bland skrattmåsar.4,5,7
På sommaren är huvudfärgen det enklaste kännetecknet. Skrattmåsens huva är chokladbrun, inte svart. Titta också på vingspetsarna: skrattmåsen har svarta spetsar på handpennorna, medan den vuxna svarthuvade måsen har helt ljusa vingar.4,5,6
En skrattmås i vinterdräkt känns igen på en liten svart fläck bakom ögat och ett otydligt mörkt band ovanför ögat; i övrigt är huvudet vitt. Svarthuvad mås har i stället en gråsvart, fläckig teckning som når från ögats bakkant upp på bakhuvudet. Unga skrattmåsar har gula ben, medan unga svarthuvade måsar har svarta.4,5,6
En vuxen fiskmås skiljer sig på näbb och ben: näbben är gul och benen gulgröna, medan båda är röda hos den vuxna svarthuvade måsen. Huvudet är vitt hos den vuxna fiskmåsen oavsett årstid. Kom ihåg att svarthuvad mås har korsat sig med både skrattmås och fiskmås i Sverige, så en fågel som inte stämmer med någon av arterna kan vara en hybrid.1,4,6