Översikt
Tretåig mås hör till familjen måsfåglar. Till skillnad från de flesta andra måsar tillbringar den större delen av livet ute över öppet hav. I Nordatlanten är den en mycket vanlig art, och den finns även i norra Stilla havet.1,3,4
I Sverige häckar arten bara på ön Nidingen i Halland och, med några få par, på kassunfyren Fladen sydväst om ön. Beståndet är litet, omkring 60 par i mitten av 2020-talet, och arten räknas som starkt hotad på den svenska rödlistan. Den är fridlyst.1
Sett till hela världen är tretåig mås klassad som sårbar sedan 2017. Tidigare räknades den som livskraftig.7,8
Arten har flera gamla dialektnamn, bland annat ringkedja, kryckje, ringtjäden och sillrinka. På norska heter den krykkje och på danska ride.1,4
Utseende
En fullvuxen tretåig mås är ungefär lika stor som en fiskmås och liknar den mycket. Den är 37–42 centimeter lång och har ett vingspann på 93–105 centimeter.1,4
På sommaren har den gamla fågeln vitt huvud, vit hals, vit undersida och vit stjärt. Ryggen och vingarna är grå, näbben är gul, ögat är mörkt och benen är svarta. Insidan av munnen är klarröd. Vingspetsarna är helt svarta, utan några vita fläckar, och ser ut att ha doppats i bläck. Vingens ovansida är mörkt grå närmast kroppen och märkbart ljusare längre ut.1,4,7,8,9
På vintern får den gamla fågeln en grå krage i nacken och en mörk, halvmåneformad fläck bakom ögat. Näbben blir då mattare och mer olivgrön.4,7
Hos den europeiska underarten är baktån tillbakabildad till en liten klump. Det är unikt bland måsar och trutar.4
Ungfågeln ser helt annorlunda ut. Den har ett svart band över vingarnas ovansida som bildar ett W över ryggen, med vitare vingpennor bakom bandet. Den har också ett svart nackband, en svart spets längst ut på stjärten och helsvart näbb. Under första vintern blir nackbandet grått. Under andra och tredje året försvinner det svarta gradvis och näbben blir grönaktig, och vid fyra års ålder har fågeln den gamla fågelns dräkt och klargul näbb.1,4,7
Utbredning och förekomst i Sverige
Arten finns runt hela Arktis och i tempererade trakter längre söderut. Den underart som lever i Europa häckar runt Nordatlanten, från nordöstra Kanada och Grönland österut till Tajmyrhalvön i Sibirien. Mer än hälften av världens tretåiga måsar finns i Europa, och hela världsbeståndet uppskattas till omkring 15 miljoner fåglar. På vintern finns arten bland annat i Sargassohavet och längs Västafrikas kust.1,4,7
I Nordsjön och Kattegatt är häckningen ganska ny. Den första danska kolonin i Kattegatt bildades 1941. Den första svenska häckningen konstaterades på Nidingen utanför Onsalalandet 1967, då ett par fick fram en unge. En av föräldrarna var ringmärkt som unge på den danska ön Nordre Rønner 1963.1,2
Kolonin på Nidingen växte till som mest 60 par åren 1977–1980. Efter några oroliga år i början av 1980-talet, med som lägst 15 par, låg den länge på 30–40 par. I mitten av 2020-talet var den åter uppe i omkring 60 par, och antalet vuxna fåglar som häckar skattas till 120. Beståndet ökar. Åren 2015–2019 häckade som mest fyra par på Fladen.1
De första 21 åren häckade fåglarna på ett stort stenblock och på ett sjömärke av trä. År 1988 slog sig ett par ner i en fönsternisch på en av fyrarna, och sedan dess har kolonin gradvis flyttat dit. I dag byggs bona på sjömärken och i fönsternischer på öns två äldre fyrar.1
Fåglarna kommer till Nidingen redan i mars. I början av augusti lämnar de sista ön och kommer inte tillbaka förrän nästa vår. Nidingen med omgivande vatten är naturreservat sedan 1980, och häckplatsen har tillträdesförbud varje år från 1 april till 15 juli. Sedan 1980 har ön varit bemannad under häckningstiden.1
Den som vill se tretåig mås utan att åka till Nidingen har störst chans längs västkusten på hösten. Vid starka västliga vindar kan stora mängder dra förbi, och omkring 10 000 fåglar har räknats under en enda dag. Inne i landet är arten en sällsynt gäst, främst på hösten. I Västmanland finns till exempel 39 dokumenterade fynd, flest i oktober och november.1,3
Unga fåglar kan vandra långt under sina första år. Fåglar som ringmärkts på Nidingen har bland annat hittats på sydvästra Grönland och i södra Irland. De unga återvänder till Nidingen i regel först efter tre till fem år.1
Tretåig mås har minskat kraftigt i stora delar av Atlanten sedan 1980-talet, och längs norska kusten har beståndet mer än halverats. Ungproduktionen har varit låg under 2000-talet, och mycket tyder på ett samband med att tobisen minskat på grund av omfattande industrifiske. Att de svenska fåglarna bara har en enda häckplats är i sig en risk. Oljeutsläpp, förändringar på boplatsen och brist på föda kan slå hårt. I maj 1987 blev många av de häckande fåglarna nedsmetade med olja, men de flesta lyckades putsa sig rena nog för att fullfölja häckningen. Trutar som plundrar bon bidrog sannolikt till nedgången i början av 1980-talet. Sedan större delen av kolonin flyttat upp på fyrarna har fler ungar kommit på vingarna.1
Ekologi och häckning
Tretåig mås lever av fisk och av små djur som finns nära havsytan, till exempel havsborstmaskar och kräftdjur. I Europa är tobis den viktigaste födan, men den tar också sill och skarpsill. Den fångar fisken vid ytan, antingen i flykten eller från vattnet, och står ofta stilla i luften med fladdrande vingar, ungefär som en tärna. Den följer gärna fiskebåtar och tar fiskrens, men letar inte föda på soptippar.1,4,7
Flykten är lätt och elegant med snabba vingslag. Arten är mycket social och flyger sällan ensam långt från kolonin.7
Under häckningstiden lever den i kolonier i fågelberg, ofta nära sillgrisslor, men på många håll bygger den också bon på byggnader. Paren håller oftast ihop livet ut. Hanen och honan bygger boet tillsammans av jord, slam och växtdelar. De trampar materialet till en smet och vrider sig i den så att det blir en skål, och när slammet torkar blir boet mycket hårt. Skålen fodras med mossa, gräs eller tång.1,4,7
På Nidingen börjar äggläggningen i början av maj och är i regel klar inom en månad. Kullen är oftast två ägg, ibland ett eller tre. Äggen är vita, brunaktiga eller turkosa med mörkbruna prickar. Båda föräldrarna ruvar och turas om, och ruvningen tar i genomsnitt 27 dagar.1,7,8
Ungarna har vit dun när de kläcks, och de två ungarna kläcks med omkring en dags mellanrum. Den äldsta ungen kan döda sitt mindre syskon under de första tio dagarna. Båda föräldrarna tar hand om ungarna. På Nidingen gör ungarna sina första flygturer i juli, men de stannar vid häckplatsen upp till två veckor till.1,4,7
Fåglarna i den svenska kolonin häckar normalt första gången vid fyra eller fem års ålder, även om ett par treåringar har häckat. Nidingens tretåiga måsar blir ofta ganska gamla. Nära hälften av de häckande fåglarna 1987 var minst tio år, och en av fåglarna som grundade kolonin 1967 sågs senast på häckplatsen i mars 1982, nästan 19 år gammal.1
Förväxlingsarter
En gammal tretåig mås förväxlas lättast med fiskmås, som är ungefär lika stor. Fiskmåsen har en stor vit fläck ute i de svarta vingspetsarna och ljust gulgröna ben. Tretåig mås har helt svarta vingspetsar och mörka ben, och dess vingovansida är tydligt ljusare ytterst än närmast kroppen. Miljön ger också ledning. Fiskmåsen häckar vid sjöar, skogstjärnar, kuster och i städer, medan tretåig mås är en havsfågel.1,5
Unga tretåiga måsar kan tas för unga dvärgmåsar, som också har en svart W-teckning över vingarna. Dvärgmåsen är dock betydligt mindre, bara 24–28 centimeter lång. Den unga tretåiga måsen har ett bredare svart W och ett annat mönster på vingtäckarna. Den unga dvärgmåsen har dessutom en svart fläck vid örat och mörk hjässa.1,6,7
Även tärnmås kan likna tretåig mås, både som ung och som gammal. Tretåig mås har ett bredare svart W och ett annat mönster på de yttersta vingpennorna.7