Översikt
Blå kärrhök har den kroppsform som gör kärrhökar lätta att sortera bort från andra rovfåglar: långa och ganska smala vingar, och en relativt lång, smal stjärt. De är mindre än örnarna, men större och mer långvingade än sparvhök och duvhök. Ser du en kärrhök jaga känns det oftast igen på färdsättet, en lugn flykt lågt över marken där några vingslag följs av en sträcka glidflykt. Vassar, gräsmarker och fält är de miljöer där man ser dem.1,3
Källorna anger storleken lite olika. Svenska Wikipedia skriver 42 till 55 cm i längd och 97 till 118 cm i vingspann, medan Fågeln.se anger 40 till 55 cm och 100 till 120 cm. Honan är den tyngre av de två könen: hanar väger 290 till 400 gram (i snitt 350 gram) och honor 390 till 750 gram (i snitt 530 gram).1,2,4
I världen som helhet är arten bedömd som livskraftig (LC), en bedömning som gjordes 2021. I Sverige är läget ett annat: från 2025 är blå kärrhök rödlistad som sårbar (VU), och samma kategori gäller i Finland. Äldre svenska namn på fågeln är hedhök och blåhök, och den är landskapsfågel för Västerbotten.1,4
Utseende
Hanen är ljust blågrå på ovansidan och ljusare på undersidan, med svarta vingspetsar. Det blågrå bröstet är skarpt avgränsat mot den vita undersidan, och gumpen är vit. På engelska Wikipedia beskrivs samma sak så att hanen är grå ovan och vit under utom det övre bröstet, som har samma grå ton som ryggen.1,4
Honor och ungfåglar ser helt annorlunda ut. De är brungrå med en vit, ostreckad övergump och en ljusare, brunstreckad undersida. Den vita fläcken över stjärtroten har gett dem det engelska smeknamnet ringtails. Undersidan beskrivs där som beigefärgad med brun tvärbandning, och ungfåglarna har mindre tydlig bandning än honorna, mörkbruna armpennor och mindre bandad buk. Ögonfärgen skiljer också: ungfåglar har ljus iris, adulta mörk.1,4
Båda könen har en tydlig vit övergump, ett ugglelikt ansikte med ansiktsslöja, gul näbb med svart spets samt gula ben och fötter. RSPB beskriver arten som en slank, medelstor rovfågel. När fågeln glider håller den vingarna i ett V, av RSPB beskrivet som ett grunt V. En detalj att lägga på minnet är handen, alltså den yttre delen av vingen: blå kärrhök har bredare vingar än sina närmaste släktingar och en kortare, fylligare hand med fem utskjutande handpennor, de som brukar kallas fingrar.1,2,5
Utbredning och förekomst i Sverige
Blå kärrhök häckar över nordliga Europa och Asien och är en flyttfågel. De palearktiska bestånden drar söderut när häckningen är över. I mildare områden, som Frankrike och Storbritannien, stannar fåglarna året runt, medan högre höjder i stort sett överges vintertid.1,4
I Sverige är den huvudsakligen en nordlig fågel. Den finns främst i Norrbotten och Västerbotten samt i Lappland, tidvis också i Ångermanland, Jämtland och Medelpad. Fågeln.se anger på samma sätt Norr- och Västerbotten samt Lappland, tidvis längre söderut i Norrland. Natursidan skriver att arten kan ses året runt i Sverige men är vanligare i norra Sverige under sommarhalvåret, och att den under vinterhalvåret i princip är den enda kärrhök man ser i landet.1,2,3
Förr såg det annorlunda ut. Arten häckade regelbundet i södra och mellersta Sverige men slogs ut i början av 1960-talet. Under 1970-talet återkom den och häckade på Öland. Den senaste fasta förekomsten i södra Sverige fanns vid Hornborgasjön fram till mitten av 1990-talet.1
Det svenska beståndet uppskattas till omkring 840 reproduktiva individer, med intervallet 640 till 1 040, och förekomstarean till ungefär 1 680 km². Fågeln.se beskriver populationen som ganska stabil trots att den varierar mellan åren beroende på tillgången på gnagare.1,2
Höstflyttningen inleds i augusti, med huvuddelen av flyttningen i september och oktober. Övervintringen sker i Mellan- och Sydeuropa enligt Fågeln.se, medan svenska Wikipedia anger södra eller västra Europa och nämner att fåglarna ibland stannar redan i södra Sverige. Fågeln.se skriver på samma sätt att vissa ibland övervintrar i södra Sverige.1,2
Ekologi och häckning
Häckningsmiljön är hedlandskap och våtmarker, men i Eurasien förekommer arten även i odlingsbygd. Engelska Wikipedia räknar upp hedmark, myrar, jordbruksmark, marskland, gräsmarker och sumpmarker. Reviren är stora och varierar kraftigt i storlek, i genomsnitt 2,6 km² med ett spann från 1,7 till 150 km².1,4
Boet placeras direkt på marken, i tät slyvegetation eller vass, på ljunghedar, myrar och våtmarker. Enligt engelska Wikipedia kan det också ligga på en upphöjning av jord eller växtlighet, och det byggs av kvistar och fodras med gräs och löv.1,2,4
Kullen består av fyra till sex vitaktiga ägg enligt de svenska källorna, medan engelska Wikipedia anger fyra till åtta ägg och undantagsvis två till tio. Äggen mäter omkring 47 gånger 36 mm. Honan ruvar, och ruvningstiden anges till 30 dagar av Fågeln.se och 31 till 32 dagar av engelska Wikipedia. Ungarna blir flygga efter fem till sex veckor, vilket engelska Wikipedia preciserar till ungefär 36 dagars ålder. Honorna blir könsmogna vid två års ålder, hanarna vid tre.1,2,4
En hane kan para sig med flera honor under samma säsong, och upp till fem honor har konstaterats para sig med samma hane. Hur vanligt det är hänger ihop med tillgången på föda. På våren utför hanen en spelflykt som RSPB kallar sky dance: han flyger högt upp och störtdyker sedan mot marken med vridningar och vändningar innan han fångar upp igen.4,5
Jakten går till så att fågeln långsamt glider fram över fält och hedar och tar små däggdjur och fåglar med överraskningsattacker. Fågeln.se sammanfattar födan som gnagare och småfåglar. Engelska Wikipedia anger att upp till 95 procent av födan består av små däggdjur, och att resten är fåglar, särskilt tättingar som sparvar, lärkor och piplärkor, samt vadare och ungar av andfåglar och hönsfåglar. Tillfälligt tas även groddjur, kräldjur, insekter och fladdermöss, och ibland större byten som kaniner och änder.1,2,4
Vintertid håller sig arten i öppna miljöer och kan då övernatta i grupp. Sådana gemensamma nattkvarter delas ofta med stenfalk och brun kärrhök.1,4
Förväxlingsarter
Det mest användbara kännetecknet i fält är antalet fingrar, alltså hur många handpennor som skjuter ut som separata spetsar längst ut på vingen. Brun kärrhök och blå kärrhök har fem fingrar, medan ängshök och stäpphök bara har fyra. Blå kärrhök skiljs från stäpphök och ängshök också på bredare vingar och en kortare, fylligare hand.1,3
Ängshök beskrivs som den mest eleganta och slanka av kärrhökarna, med längst vingar. Hanen har ett karakteristiskt smalt svart band ovanför armpennorna och relativt korta ben, och ovansidan av vingen är tretonad. Honor och ungfåglar har rödbrunt bröst och ljusare halskrage. I Sverige ses ängshök maj till augusti, främst på Öland, Gotland samt i Skåne, Blekinge och Småland.3,6
Stäpphökshanen är mycket ljus, nästan vit, med bara ett svart streck genom handpennorna. Honor och ungfåglar har mörkare handpennor på ovansidan och mörkare armhålor, och honan är mycket lik honan av blå kärrhök. Flykten beskrivs som fjädrande och lätt, ungefär som hos en tärna. I Sverige ses arten främst under flyttningen i april och maj samt i september.3,7
Brun kärrhök är mer brunfärgad och saknar den vita övergumpen. Honan är brun med gulaktigt huvud och ljusa vingframkanter, medan hanen har en särpräglad teckning i blågrått, svart och brunt. Den finns sommartid i södra Sverige, övervintrar söder om landet och saknas normalt här från oktober till februari eller mars.2,3
Amerikansk kärrhök räknades tidigare som en underart till blå kärrhök men behandlas nu som egen art. Den är kastanjefärgat streckad, bandad och fläckad på bröst, buk och flanker, och på vingens ovansida övergår den blågrå färgen mjukt i de svarta vingspetsarna. Hos blå kärrhök är gränsen mer distinkt.1,4
