Accipiter nisus
Det vanligaste lätet är ett kacklande kjukjukjukjukju, alltså en snabb rad av likadana korta stavelser efter varandra. Samma sorts läte återges också som ett monotont upprepat kji-kji-kji. Har man hört det en gång känner man igen rytmen: samma stavelse om och om igen, i jämnt tempo.
Alla läten och ljud för sparvhök →Utbredningskarta över var Sparvhök har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Sparvhöken är en liten rovfågel med lång stjärt och korta, rundade vingar. Den häckar tämligen allmänt i hela Sverige, upp till fjällbjörkskogsregionen, och lever i huvudsak av småfåglar.2
Det första man brukar lägga märke till är skillnaden mellan könen. Honan är betydligt större än hanen, och skillnaden är stor även med fågelmått mätt: honorna kan bli upp till 25 procent större än hanarna, vilket enligt Wikipedia är den största storleksskillnaden mellan könen hos någon fågelart. Arten är fridlyst i Sverige, och globalt bedöms beståndet som livskraftigt utan tecken på några större hot.1,3,6
Hanen är 29 till 34 centimeter lång, har ett vingspann på 58 till 65 centimeter och väger 131 till 180 gram. Honan mäter 35 till 41 centimeter, har 67 till 80 centimeters vingspann och väger 186 till 345 gram.1
Den vuxna hanen är jämnt blygrå till gråblå på ovansidan. Undersidan är fint bandad i rött mot vit botten, vilket på håll får bröstet att se orangefärgat ut, och kinder och flanker har roströd färg. Ögat är orangegult till orangerött.1,2
Honan är grå till gråbrun ovan, ibland beskriven som mörkbrun, med gråbrun tvärvattring på undersidan. Hon har ett ljust ögonbrynsstreck och klargult öga. Ungfågeln är mörkbrun med en rostig ton och har en ojämnt och grovt vattrad undersida i mörkbrunt samt ljusgul iris. På nära håll syns rödbruna bräm på vingframkanten.1,2
Benen är långa, smala och gula med svarta klor. Stjärten har fyra till fem glesa mörka tvärband och avslutas fyrkantigt, och vingspetsarna är trubbiga, vilket ger fågeln en T-formad siluett i luften. Flykten sker i ett mönster av några snabba vingslag följt av glidflykt.1,6
I Sverige häckar sparvhöken tämligen allmänt i hela landet, upp till fjällbjörkskogsregionen. Merparten av de svenska fåglarna flyttar i augusti till november mot sydvästra Europa och kommer tillbaka någon gång i mars till maj.2
Utanför Sverige häckar arten från nordvästra Afrika och genom stora delar av det tempererade och subtropiska Eurasien. Underarten europeisk sparvhök häckar i Europa och västra Asien, så långt österut som till västra Sibirien och Iran. De populationer som häckar i de kallare regionerna är flyttfåglar, och vissa av dem tar sig så långt söderut som till östra Ekvatorialafrika och Indien.1
Det europeiska beståndet anges till mellan 403 000 och 582 000 par. Världspopulationen uppskattas mycket preliminärt till mellan 2,2 och 3,3 miljoner vuxna individer. Internationellt är arten klassad som livskraftig. Ett undantag gäller underarten granti, med 100 par på Madeira och 200 par på Kanarieöarna, som hotas av habitatförlust, äggplockning och illegal jakt.1,5
Sparvhöken är vanlig i de flesta olika skogsbiotoper som förekommer i dess utbredningsområde, men den ses även i mer öppna landskap med enstaka träd. Den är en av huvudpredatorerna för mindre fåglar i skogsmark.1
Födan består i huvudsak av småfåglar, bland annat sparvar, finkar, mesar, lärkor, sångare och trastar. Hanen tar regelbundet fåglar upp till 40 gram och ibland upp till 120 gram, gärna mesar, finkar, sparvar och fältsparvar. Honan kan ta byten på upp till 500 gram eller mer, ofta trastar och starar. Fler än 120 fågelarter finns noterade som byten.1,2,5
Jakten bygger på överraskning. Fågeln gömmer sig och väntar tills ett byte kommer tillräckligt nära, och rusar sedan ut snabbt och lågt. Den använder byggnader och växtlighet som skydd fram till sista stund och är anpassad för att jaga i trånga utrymmen. Sju olika jaktmetoder är dokumenterade, bland annat jakt från en sittplats med kort väntan, höga cirklar följda av störtdykning och lågflygning tätt följande terrängen. Bara omkring 10 procent av jaktförsöken lyckas.1,5,6
Båda partnerna bygger boet, och oftast byggs ett nytt bo varje år av torra kvistar, vanligen fyra till sex meter upp i en gran eller tall. Boet placeras ofta i en grenklyka nära stammen, där två eller tre grenar börjar, på en lägre sittande horisontell gren. Grenarna som används är upp till 60 centimeter långa och boet får en medeldiameter på ungefär 60 centimeter.1,2
Kullen anges till tre till sju vitaktiga ägg med stora mörkbruna fläckar, vanligen fyra eller fem. Äggen läggs i maj till juni med ett par dagars mellanrum. Ruvningen sköts av honan och tar 32 till 36 dagar, i genomsnitt omkring 33 dagar. Under ruvningen och boungeperioden skaffar hanen all föda.1,2,5
Honan tar hand om ungarna de första 8 till 14 dagarna. Hanen kommer med upp till sex byten om dagen under första veckan, omkring åtta under vecka tre och tio per dag sista veckan i boet. Ungarna blir flygga efter 27 till 31 dagar och fortsätter sedan att vara beroende av föräldrarna i ytterligare 28 till 30 dagar, då båda föräldrarna jagar åt dem.1,2
Den äldsta kända sparvhöken var en ringmärkt fågel som återfångades i Danmark vid 20 år och 3 månaders ålder. Typisk livslängd anges till tre till fyra år. Andelen ungfåglar som överlever sitt första år uppges till 34 till 39 procent, och de vuxna fåglarnas årliga överlevnad till omkring 66 till 69 procent.1,5
Duvhöken är den art som ligger närmast till hands att blanda ihop sparvhöken med. Den mest uppenbara skillnaden är storleken: duvhöken är större än en kråka medan sparvhöken är stor som en kaja. Duvhökshonan mäter 58 till 64 centimeter med ett vingspann på 108 till 120 centimeter, och vikten ligger på 700 till 1200 gram. Små sparvhökshonor och stora duvhökshanar kan dock vara lika stora, vilket gör bedömningen svår om det inte finns något att jämföra med i närheten.3,4
Proportionerna hjälper när storleken sviker. Duvhöken har längre hals och därmed ett mer utskjutande huvud, vilket ger ett spetsigare framparti, och den är kraftigare byggd över bröst och bakkropp. Sparvhöken saknar duvhökens bukighet, och dess ben är mycket tunnare och inte fjäderklädda lika långt ned på tarsen. Sparvhökens stjärt är lång och kantig, medan duvhökens verkar proportionellt kortare och mer avrundad.1,3
Flyktsättet skiljer också. Sparvhöken visar några snabba vingslag följt av kort glidflykt och ger ett stressat intryck, och eftersom den dippar under glidflykten blir flykten böljande. Duvhöken flyger med långsammare vingslag och rakare bana. Båda arterna har lång stjärt och ganska breda, något rundade vingar, och båda jagar ofta fåglar inne i skogen.3
Unga fåglar går att skilja på bröstteckningen. Unga sparvhökar är mörkbruna med grova och ojämna ränder på bröstet, medan unga duvhökar har droppformade mörkbruna längsstreck. En annan art som kan förväxlas är stenfalken, som har spetsiga vingar, annan huvudteckning och mörka ögon. Sparvhökshanen är bara något större än stenfalken.2,3,4,5
Duvhöken är betydligt ovanligare i Sverige. Beståndet uppgår till 5 000 till 10 000 häckande par, trenden är minskande och arten är rödlistad som nära hotad enligt rödlistan 2020. Både sparvhök och duvhök är fridlysta.3,4
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Sparvhök är en liten rovfågel inom familjen hökar, som omfattar många andra dagaktiva rovfåglar med namn som örnar, vråkar, kärrhökar och andra hökar. Adulta sparvhökshanar har blågrå ovansida och orangestreckad undersida. Honor och juveniler är bruna på ovansidan och har brunstreckade undersidor. Hanen är upp till 25 % mindre än honan vilket är en av de största storleksskillnaderna mellan könen inom fågelriket. Den förekommer från nordvästra Afrika till stora delar av det tempererade och subtropiska Eurasien. I Europa utgör den en av de vanligaste rovfåglarna. Fågeln lever av rov och är specialiserad på att fånga fåglar i skogsmark men arten förekommer inom många biotoper, även större städer. Den häckar i passande skogsområden.
En sparvhök är ungefär 29–41 cm lång och väger 131–345 gram.
Sparvhök har ett vingspann på ungefär 58–80 cm.
Sparvhök väger ungefär 131–345 gram.
Flest observationer av sparvhök rapporteras i september, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Sparvhök bedöms som vanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var sparvhök har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
