Översikt
Havsörnen är den största av Nordeuropas rovfåglar. Vingspannet anges till mellan omkring 190 och 245 centimeter, och kroppslängden till ungefär 70 till 95 centimeter beroende på källa. Honan är större än hanen och väger i genomsnitt ungefär ett kilo mer.1,2
Det är en fågel man ofta ser sitta helt öppet, på stränder, på stenar ute i vattnet och på iskanter. Natursidan kallar den livsstilen exhibitionistisk, alltså att örnen gärna visar upp sig i stället för att gömma sig.3
Mellan 1800 och 1924 jagades havsörnen hårt i Sverige och minskade kraftigt. När den fridlystes 1924 och blev kungsvilt fanns bara 35 till 40 par vid ostkusten och ett tiotal par i Lappland. På 1950-talet fanns ett hundratal häckande par vid ostkusten, men mellan 1950 och 1970 slog miljögifterna PCB och DDT mot fortplantningen. År 1973 föddes bara sex ungar utmed hela ostkusten. Svenska Naturskyddsföreningen startade Projekt Havsörn 1971, Sveriges första artprojekt, och efter förbuden mot metylkvicksilver, DDT och PCB vände det uppåt från 1970-talet.1
År 2009 fanns cirka 500 revirhävdande par i Sverige, motsvarande omkring 2 500 individer. För 2025 anges ungefär 2 800 reproduktiva individer och en ökande trend. Arten bedöms som livskraftig (LC) sedan 2020, efter att ha varit nära hotad (NT) mellan 2005 och 2020. Globalt är den också klassad som livskraftig. Havsörnen är landskapsfågel och landskapsdjur för Uppland och landskapsfågel på Åland.1,6
Utseende
En vuxen havsörn är jämnt brun med ett ljusbrunt huvud och en vit stjärt. Näbben är gul och mycket kraftig, och engelska Wikipedia beskriver kroppsfärgen som gråaktigt mellanbrun med beigefärgat huvud och hals, där alla nakna delar, näbb, vaxhud, fötter och ögon, är gula. RSPB beskriver näbben som väldig och grov.1,6,7
I flykten är vingarna breda med raka fram- och bakkanter och långa, spretiga vingpennor. Stjärten är kort och kilformad, alltså spetsig som en kil, och lyser vit hos gamla fåglar.1,3
Unga havsörnar saknar den vita stjärten. De är betydligt mörkare bruna än de vuxna, med vitaktiga fjäderkanter på undersidan och undervingen, och stjärten är urblekt gråkrämig med rörig svartaktig teckning i fjäderkanterna. Näbben är till hälften mörkbrun och till hälften gulaktig, fötterna smutsgula och ögonen mörkbruna. Yngre fåglar har också ljusare fjädrar i armhålorna.2,6
Dräkten ändras långsamt. Huvudet bleknar under flera år, under tredje året ökar den vitaktiga fläckigheten på ovansidan och undervingen, och under fjärde året tonar fläckigheten bort så att fågeln blir mindre kontrastrik. Könsmognaden räknas till fem eller sex års ålder, men helt vit stjärt och jämnt ljust huvud och hals får örnen oftast först under åttonde året. Första ruggningen sker från maj eller juni till oktober eller november vid ungefär ett års ålder, och därefter ruggar fågeln kontinuerligt och långsamt så att jaktförmågan inte försämras.6
Utbredning och förekomst i Sverige
I Sverige häckar havsörnen främst utmed Östersjökusten och vid sötvattensjöar, och Fågeln.se anger kusterna och större sjöar med tyngdpunkt längs Östersjökusten. Arten observeras i hela landet och har förekommit som häckfågel i alla landskap utom Dalsland, Härjedalen och Jämtland.1,2
BirdLife Sveriges vägledning för skogsbruket, publicerad 2019, beskriver den svenska stammen som nära 600 par fördelade på tre delområden: Östersjökusten, insjölandskapen i Syd- och Mellansverige samt norra Lappland. Där konstateras också att en återetablering pågår i gamla revir i inlandet och på västkusten.5
Två återkomster är värda att nämna. År 2001 skedde de första lyckade häckningarna i Vänern på över hundra år, med fyra ungar. År 2012 häckade arten åter på västkusten efter 120 års frånvaro.1
Vintertid kan havsörnen flytta söderut till Mellaneuropa eller stanna kvar vid häckningsområdet. Fågeln.se skriver att gamla örnar stannar året runt, men att svåra isvintrar kan tvinga dem att söka sig till isfria jaktmarker.1,2
I övriga världen häckar havsörnen i norra Palearktis, från Berings sund till Island, samt på Grönland. Den förekommer bland annat i Nederländerna, Skottland, Norden, Baltikum, Östeuropa, Balkan, Turkiet, Ryssland, Sibirien, Kazakstan, Azerbajdzjan, Iran, Mongoliet, Kina och Japan. I Storbritannien, där arten var utdöd i början av 1900-talet, finns i dag färre än 150 häckande par, främst längs västra Skottlands kust och de skotska öarna, efter återintroduktioner som RSPB lett sedan 1975.1,7
Ekologi och häckning
Havsörnen häckar i stora risbon i grova, äldre tallar nära fisk- och fågelrika kuster, sjöar eller vattendrag, och den är störningskänslig. Boträdet behöver vara en tall på minst hundra år. Fågeln.se anger att boet oftast ligger uppe i en trädkrona, vanligen en fura, och att paret håller två eller tre reden. Boet kan också placeras på en klippavsats, och det ligger generellt högre än kungsörnens bo.1,2,5
Samma par använder boet år efter år, och det blir med tiden mycket stort och tungt. Det kan väga omkring 500 kilo och växa upp mot två meter i diameter. RSPB beskriver att havsörnar lever i livslånga par och är mycket trogna sin boplats, och att boet byggs på med kvistar och gräs varje år.1,7
Äggen är oftast två, ibland tre, och smutsvita. Fågeln.se anger äggläggning i mars till maj och att honan ruvar i 45 dagar, medan svenska Wikipedia anger en ruvningstid på 35 till 45 dygn. Ett ägg mäter i genomsnitt 75 gånger 57 millimeter och väger 120 gram. Ungarna stannar i boet omkring 70 dygn, cirka elva veckor, tills de är flygfärdiga.1,2
Sommartid utgör fisk ungefär 90 procent av födan, bland annat gädda och braxen. Året runt tas också sjöfågel, mindre däggdjur och kadaver, ibland makrill, öring, lax och bläckfisk. På senare tid har arten börjat jaga skarv. Kadaver är den viktigaste vinterfödan.1,2,6
Studier i nordöstra Tyskland visar att havsörnar mest jagar från en sittplats, i en vänta-och-se-stil. Fisken tas i ett grunt dyk, ibland efter en störtdykning från över 200 meters höjd, och jakten sker främst i strandzonen där vattendjupet är mindre än 1,5 till 2 meter. Örnen stjäl också föda från utter, skarv, måsar, fiskgjuse, kråkfåglar och andra rovfåglar, och den kan simma i land med en stor fisk i klorna.1,6
I fångenskap kan en havsörn bli omkring 40 år. I frihet blir den oftast inte äldre än 15 år. Den äldsta kända vilda individen ringmärktes 1978 och dog 2011, alltså över 30 år gammal.1
Förväxlingsarter
Kungsörnen är havsörnens vanligaste förväxlingsart i Sverige. Havsörnen känns igen på de breda vingarna, den korta stjärten och det långa huvudpartiet som skjuter ut nästan lika långt som stjärten. Kungsörnen har kortare huvudparti och längre stjärt. Stjärtformen skiljer också: havsörnens är spetsig och kilformad, kungsörnens rundad. Kungsörnen har befjädrade tarser, alltså fjädrar ända ner på benen, vilket havsörnen saknar.1,2,4
I flykten är skillnaden tydlig på håll. Havsörnens vingar är anmärkningsvärt breda och raka och liknas vid en flygande ladugårdsdörr, och vingslagen är väldigt djupa och tunga. Kungsörnen har långsmala vingar som smalnar av in mot kroppen och underifrån verkar något s-formade, och den slår ofta sex eller sju tunga vingslag följt av glidflykt.3
Färgen hjälper också. En vuxen kungsörn är mörkbrun med guldbrun eller gulbrun hjässa och nacke, medan havsörnen har den kraftiga gula näbben och den lysande vita stjärten. Unga kungsörnar visar vita fält i vingar och stjärt som gradvis försvinner genom ruggningarna, och arterna i släktet Aquila, dit kungsörnen hör, saknar det ljusa bandet i armhålorna som syns hos unga och nästan vuxna havsörnar.2,3,4,6
Beteendet skiljer sig. Havsörnen sitter gärna öppet och väl synlig, medan kungsörnen håller lite lägre profil och hellre håller sig i vegetationen längs sluttningar eller kamouflerad i ett träd.3
Globalt finns fler snarlika arter. Vithövdad havsörn har kortare hals och längre, mer fyrkantig stjärt. Jättehavsörn är klart större med längre stjärt, kraftigare paddelformade vingar och massiv ljus näbb. Bandhavsörn är mindre och spädare med längre stjärt. Gåsgam skiljs på det lilla huvudet, de böjda bakkanterna och de uppåtvinklade vingarna, och större skrikörn och kejsarörn är båda synbart mindre med mindre breda vingar.6
