Milvus milvus
Röd glada är i regel tystlåten och låter sällan höra sig. Vill man höra den är häckningstiden den period då lätet hörs.
Alla läten och ljud för röd glada →Utbredningskarta över var Röd glada har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Röd glada (Milvus milvus) är en stor rovfågel som känns igen på den långa, kluvna stjärten. Kroppslängden är 60-70 cm, och vingspannet anges till 170-185 cm i de svenska källorna medan engelska Wikipedia uppger 175-195 cm. Hanen väger 800-1 200 gram och honan 1 000-1 300 gram, och bortsett från viktskillnaden ser könen likadana ut.1,2,5
Under 1970-talet var röd glada på väg att försvinna som häckfågel i Sverige. Förgiftning och förföljelse låg bakom, och år 1972 återstod bara 19 individer. Att arten finns kvar hänger ihop med fridlysning, minskad användning av bekämpningsmedel och bevarandearbete, bland annat Projekt Glada som initierades av Världsnaturfonden. I dag är röd glada bedömd som livskraftig både globalt och i Sverige, och globalt uppgraderades den från nära hotad 2020.1,2
Huvudet och halsen är ljusa, hos hanen vitaktiga med bruna längsstreck. Ovansidan är mörkbrun, medan bröstet och undersidan är rödbruna med svartbruna streck. Stjärten är det som fastnar i minnet: lång, tydligt kluven och rödbrun med svartaktiga tvärteckningar. Honan går i praktiken inte att skilja från hanen, möjligen är hon något mörkare.1,2
I luften ser man de vinklade vingarna med vita fält på undersidan. De vita handpennorna kontrasterar mot svarta vingspetsar och mörkare armpennor. Stjärten vrids när fågeln byter riktning. Adulta fåglar har blekgrått huvud, näbben är gul med svart spets och benen gula. Om vingläget vid segelflykt skiljer sig källorna åt: engelska Wikipedia beskriver en svag V-form, medan RSPB skriver att vingarna hålls plana eller svagt nedåtböjda.5,6
Unga fåglar har blekbeige bröst och buk i stället för de vuxnas djupare roströda ton, och deras bröststreck är bleka där de vuxnas är svarta. En vit, så kallad leucistisk form (fåglar med onormalt lite färgpigment) förekommer sällsynt och utgör omkring 1 procent av de kläckta ungarna i beståndet i Wales.5
I Sverige häckar röd glada framför allt i söder. Kärnområdet är Skåne, och därifrån sträcker sig förekomsten upp till en linje mellan Västergötland och Södermanland samt ut till Öland och Gotland. Fågeln.se anger Götaland och delar av södra Svealand med den absoluta merparten i Skåne. BirdLife Sverige skriver att arten häckar i större eller mindre skogsområden intill öppen mark i södra Sverige, och att den har expanderat kraftigt norrut under senare år.1,2,4
Siffrorna på beståndet skiljer sig något mellan källorna. Svenska Wikipedia anger 3 800-4 400 häckande individer i dag och cirka 1 950 par år 2009, merparten i Skåne. Fågeln.se räknar i par och uppger cirka 1 950 par 2009, cirka 3 000 par 2015 och cirka 5 000 par i början av 2020-talet, varav omkring 85 procent i Skåne. Gemensamt för uppgifterna är att beståndet har vuxit och att tyngdpunkten ligger i Skåne.1,2
En del av de svenska fåglarna stannar över vintern, andra flyttar och drar då till Medelhavsområdet. De som flyttar kommer tillbaka i mars-april. Övervintringen har hittills framför allt skett i södra Sverige, men det görs allt fler fynd längre norrut.1,2,3
Utanför Sverige förekommer arten lokalt i södra och centrala Europa, österut till Mindre Asien och Iran samt i nordvästra Afrika enligt svenska Wikipedia. Engelska Wikipedia skriver att häckningen i dag bara sker i Europa, från Portugal och Spanien genom Centraleuropa österut till europeiska Ryssland, norrut till södra Skandinavien, Lettland och Storbritannien och söderut till södra Italien. Världsbeståndet uppskattas till 60 000-70 000 häckande individer, vilket engelska Wikipedia uttrycker som 32 200-37 700 häckande par, samtliga i Europa. Tyskland ensamt hyser nästan hälften av världens häckande par.1,5
Röd glada håller till i omväxlande, kuperat landskap med både skog och öppen mark och gärna nära sjöar. Skogsbryn föredras för bobygget. Engelska Wikipedia räknar upp lövskog, betesmark, blandat jordbrukslandskap, dalgångar och våtmarkskanter, upp till minst 1 600 meters höjd.2,4,5
Den är allätare. På matsedeln står fisk, fågelungar, kräldjur, insekter, grodor och små däggdjur. Den stjäl också byten från andra rovfåglar och tar as och trafikdödade djur. Engelska Wikipedia beskriver den som asätare och predator på samma gång: as av får och gris, trafikdödad fisk och strandad fisk, smådäggdjur som möss, sorkar och näbbmöss, unga harar och kaniner, samt levande fåglar, särskilt unga eller skadade. Ryggradslösa djur som daggmaskar är en viktig del av födan, särskilt på våren. RSPB skriver att fågeln ofta ses segla högt över vägar på jakt efter trafikdödade djur.1,2,5,6
Boet byggs av honan högt upp i ett träd, av pinnar och kvistar och ofta med inslag av papper, tygtrasor och annat avfall. Enligt engelska Wikipedia bär hanen dit döda kvistar på 30-50 cm som honan placerar, och boet läggs oftast i en klyka i ett stort lövträd på 12-15 meters höjd och fodras med gräs och ibland fårull. RSPB nämner att bon ofta innehåller udda föremål som handskar, solglasögon och leksaker. Samma bo används ofta flera år i rad, men paret har normalt även ett eller flera alternativbon.1,2,4,5,6
Kullen är normalt 2-4 ägg och läggs i april-maj. Engelska Wikipedia anger vanligen 1-3 ägg, undantagsvis 4 eller 5, och beskriver äggen som matta och vita med rödbruna fläckar, i genomsnitt 57 x 45 millimeter. Ruvningstiden är omkring 30 dagar. Ungarna stannar 7-8 veckor i boet, och sedan de blivit flygga matas de av föräldrarna i ytterligare 2-3 veckor. Honor blir könsmogna vid två års ålder, hanar möjligen senare. Det blir en kull per år, men går äggen förlorade lägger honan om.1,2,5
Vintertid samlas röda glador på gemensamma övernattningsplatser, ofta i stora träd, och söker sig dit i skymningen. Ofta flyger de först till en samlingsplats innan de förflyttar sig till den slutliga övernattningsplatsen, och avståndet mellan de två kan vara allt från några hundra meter till över två kilometer. Eftersom fåglarna samlas så är de relativt enkla att räkna. I nordöstra Skåne har räkningar gjorts sedan 2009, och i december samordnas räkningar nationellt inom ett internationellt initiativ. Rapportering sker via Artportalen.3
Som asätare är arten känslig för förgiftning, och illegala giftbeten avsedda för räv eller kråka dödar urskillningslöst även skyddade fåglar. Andra hot är elektrocution, jakt och fångst, avskogning, äggsamling lokalt och möjligen konkurrens med brun glada. Åldersrekordet för en ringmärkt fågel är 25 år och 8 månader, noterat i Tyskland.5
Den art som ligger närmast till hands att blanda ihop röd glada med är brun glada. Den är mindre, 48-58 cm lång med 130-155 cm vingspann, och har proportionerligt kortare vingar och stjärt. Stjärten är grunt kluven och därför inte alls lika påfallande som hos röd glada. Brun glada är också mörkare och mindre kontrastrik: adulta fåglar är jämnfärgat ljusbruna med ett något blekare huvud, medan ungfåglarna är brokigare och ljusare med vitgula fjäderkanter och streckad buk.7
Lätet skiljer dem också åt. Brun glada är högljudd, och dess revirläte liknar röd gladans men är grövre och mer utdraget och slutar med ett darrande rop som påminner om skrattmås.7
Brun glada är rödlistad som starkt hotad i Sverige. År 2019 häckade 20 par i Norrbotten, och häckning förekommer även i Västergötland och Skåne. Tidigare uppträdde arten bara några få gånger årligen. De två arterna kan hybridisera, både i fångenskap och i det fria, bland annat i beståndet på Kap Verde, i en hybridzon i Centraleuropa och i ett dokumenterat fall i Skottland 2006.1,5,7
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Röd glada är en rovfågel tillhörande familjen hökar. Fram till mitten av 1800-talet var röd glada allmänt förekommande i hela Västeuropa och i södra Skandinavien. Under 1900-talet minskade den kraftigt på många håll och förekommer därför idag lokalt i Västpalearktis. IUCN kategoriserar den dock numera som livskraftig.
En röd glada är ungefär 60–70 cm lång och väger 800–1300 gram.
Röd glada har ett vingspann på ungefär 170–185 cm.
Röd glada väger ungefär 800–1300 gram.
Flest observationer av röd glada rapporteras i mars, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Röd glada bedöms som vanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var röd glada har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
