Översikt
Brun kärrhök är en rovfågel som hör hemma i vassen. Den är något större än en ormvråk och mäter 42 till 56 centimeter, med ett vingspann på 115 till 140 centimeter. När den jagar glider den lågt fram över våtmarken med vingarna hållna i ett grunt V, en flyktbild som går att känna igen på långt håll.1,2,5
I Sverige häckar arten i södra delen av landet och är en flyttfågel som lämnar oss på hösten. Det svenska beståndet uppskattas till 2 600 till 3 400 häckande individer och arten är klassad som livskraftig. Beståndet är något växande.1,2
Utseende
Den vuxna hanen är tydligt tvåfärgad på håll och trefärgad när man ser vingen ordentligt: ryggen och de inre delarna av vingen är bruna, handpennorna och de yttre vingtäckarna ljust gråblå, och ytterst sitter svarta vingspetsar. Stjärten är ljust gråblå och huvudet och bröstet gulvita. Undertill är hanen kastanjefärgad. Han väger mellan 400 och 650 gram.1,2,5,6
Honan är mörkt brun, nära chokladbrun, med ljusare strupe, hjässa och framkant på vingarna. Runt ögat sitter ett mörkt parti, och ögat självt är gult med ljus iris. Hon saknar hanens grå vingfält och grå stjärt, och väger 550 till 800 gram. Ungfåglarna liknar honan men har mindre av den ljusare teckningen, särskilt på skuldrorna. Båda könen har gula ben.1,2,5,6
Det finns också en sällsynt mörk form, så kallade hypermelanistiska fåglar, med till stor del mörk dräkt. Den är vanligast i den östra delen av utbredningsområdet, och ungfåglar av den typen kan se helsvarta ut i flykten.5
Utbredning och förekomst i Sverige
Arten häckar i hela Europa, i nordvästra Afrika, i de norra delarna av Mellanöstern och i Centralasien. Den saknas i norra Skandinavien och i fjälltrakterna. Två underarter erkänns: nominatformen Circus aeruginosus aeruginosus, som är flyttfågel över merparten av utbredningsområdet, och C. a. harterti, som är stannfågel i Marocko, Algeriet och Tunisien.1,5
I Sverige häckar brun kärrhök i den södra delen av landet upp till Dalarna och Hälsingland, samt lokalt utmed kusten från Medelpad till Norrbotten. Det motsvarar Götaland och Svealand plus Norrlandskusten. Den håller sig främst till näringsrika sjöar och havsvikar med vass.1,2
Höstflytten sker under augusti till oktober, och fåglarna övervintrar i Medelhavsområdet, i Västafrika och i tropiska Afrika. Globalt sett drar de flyttande bestånden till södra Europa, Afrika, Arabien, indiska subkontinenten och Myanmar. Tillbaka kommer de från slutet av mars i södra Sverige, medan ankomsten i den norra delen av utbredningsområdet kan dröja till mitten av maj. Under oktober till februari ses arten mycket sällan i Sverige.1,2,3,5
Världspopulationen uppskattas till mellan 500 000 och en miljon vuxna individer, och IUCN klassar arten som livskraftig. Arten har historiskt gått tillbaka på grund av förföljelse, habitatförstöring och bekämpningsmedel, men är numera fridlyst i många länder. I Sverige utgörs hoten av jakt under flyttningen, störning vid häckplatserna och blyhagel.1,2,5
Ekologi och häckning
Brun kärrhök är starkt knuten till våtmarker med gott om vass. Den jagar främst längs strandkanten av vassrika sjöar och över våtmarker och fält, och utnyttjar också jordbruksmark och gräsmarker som gränsar till kärr och sumpmark. Födan består i huvudsak av små däggdjur och fåglar, men även insekter, kräldjur och grodor tas.1,2,5,6
Jaktflykten är lugn: några vingslag följs av glidflykt lågt över den flacka, öppna marken, med vingarna i ett grunt V och ofta med hängande ben. På våren utför hanen en spelflykt där han tumlar mot marken för att sedan svepa upp igen. Ibland vänder sig honan upp och ner i luften och hakar i klorna med hanen.3,5,6
Häckningen inleds någon gång från mitten av mars till början av maj. Hanen är ofta parad med två honor, ibland tre. Boet byggs direkt på marken som en plattform av grenar, vass och gräs, oftast i vassbälten men även på åkrar.1,5
Kullen består vanligen av tre till fem ägg, och upp till åtta har observerats. Äggen är ovala och vita med en blåaktig eller grönaktig ton när de är nylagda. Honan ruvar dem i 31 till 38 dagar, alltså ungefär fem veckor. Ungarna är flygga efter omkring 30 till 40 dagar.1,2,5
Förväxlingsarter
Alla fyra kärrhökar som förekommer i Sverige har förhållandevis långa vingar och smal stjärt, vilket skiljer dem från örnarna, som är större, och från sparvhök och duva, som är mindre. En användbar detalj är antalet utstickande handpennor, de så kallade fingrarna, i vingspetsen. Brun kärrhök och blå kärrhök har fem tydliga fingrar, medan ängshök och stäpphök bara har fyra.3
Blå kärrhök är den art som oftast nämns som förväxlingsrisk. Den har ljusare färgton och ett mindre vingspann, 97 till 118 centimeter mot brun kärrhöks 115 till 140. Hanen är ljust blågrå ovan med svarta vingspetsar, och gränsen mellan det blågrå och det svarta är skarpare än hos brun kärrhök. Honor och ungfåglar av blå kärrhök är brungrå med en vit, ostreckad övergump. Den vita övergumpen saknas hos brun kärrhök i alla dräkter, och är den enskilt tydligaste skiljekaraktären. Brun kärrhök har också bredare vingar och en fylligare hand.1,2,4,6
Var i landet och när på året du står spelar också roll. Brun kärrhök ses främst i södra Sverige sommartid, blå kärrhök i norra Sverige sommartid men den kan förekomma även vintertid. Ängshök håller till i sydöstra Sverige, på Öland, Gotland och i Småland, och bara under maj till augusti. Stäpphök ses främst under flyttningstiderna, särskilt i april och maj samt i september och oktober.3
Ängshök är den slankaste och mest långvingade av de fyra. Hanen har relativt korta ben och ett smalt svart band ovanför benen, medan honor och ungfåglar har rostfärgat bröst och kan visa en ljus halskrage. Stäpphökshanen är mycket ljus och ser närmast vit ut, med svarta streck i handpennorna. Honor och ungfåglar av stäpphök har mörkare handpennor ovan och en tydlig mörk fläck i armhålan. Honor och ungfåglar av blå kärrhök liknar andra arters honor och kräver vana för säker bestämning.3