Lagopus muta
Den som väntar sig en sång i vanlig mening blir förvånad. Fjällripans läten beskrivs som ett antal likartade, dämpade knarrande och snarkande ljud. De är alltså inte klara eller visslande, utan låga och skrovliga, som om fågeln harklade eller snarkade fram dem.
Alla läten och ljud för fjällripa →Utbredningskarta över var Fjällripa har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Fjällripan (Lagopus muta) är en hönsfågel i familjen fasanfåglar, närmare bestämt i underfamiljen orrfåglar och i samma släkte som dalripan. Den beskrevs av Montin år 1781. Hemmiljön är karg arktisk och subarktisk tundra, gärna klippiga marker, och arten finns på höjder från havsnivån ända upp till 5 050 meter.1
I Sverige håller sig fjällripan till fjällen ovan trädgränsen, och den är i landet klassad som livskraftig (LC), alltså inte hotad enligt den bedömningen. Världspopulationen uppskattas till mellan 11,5 och 14,3 miljoner vuxna fåglar, och internationellt listar IUCN arten som livskraftig.1,3,7
Fjällripan är en rund liten hönsfågel. Nominatformen mäter 31 till 35 centimeter, och fageln.se anger ungefär 30 till 35 centimeter. Engelska Wikipedia uppger längden 34 till 36 centimeter, vingspannet 54 till 60 centimeter och vikten 440 till 640 gram. Storleken skiljer sig mellan olika populationer: fåglarna på Svalbard och Aleuterna är avsevärt större än nominatformen.1,3,7
Det säkraste kännetecknet året runt är den svarta stjärten, som fågeln har i alla dräkter. Benen och fötterna är fjäderklädda. Ovanför ögat sitter en röd kam, störst hos häckande hanar. Hanen har också ett svart streck mellan näbb och öga, ett så kallat tygelstreck, som är särskilt tydligt hos honom. Honan saknar det svarta ögonstrecket.1,3,7
På vintern är fågeln helt vit så när som på den svarta stjärten. Engelska Wikipedia preciserar vinterdräkten till helvit utom de svarta yttre stjärtpennorna och det svarta ögonstrecket. Under vår och sommar är ovansidan gråbrunspräcklig medan vingarna är vita och undersidan vit. Hanens sommardräkt beskrivs som gråaktig ovan med vita vingar och vit undersida, honan som brun- och gråspräcklig.1,3,7
Fjällripan byter fjäderdräkt tre eller fyra gånger om året. På hösten ruggar den till helt vitt, och under sommaren sker sedan två till tre ruggningar som gör dräkten allt brunare. Ruggningen ger fågeln kamouflage mot bakgrunden.1,3
I Sverige häckar fjällripan i klippig terräng och på fjällhedar ovan trädgränsen, från norra Dalarna i söder till Torne lappmark i norr. Fageln.se sammanfattar utbredningen kort som "i fjällen ovan trädgränsen". Underarten i vårt hörn av världen är L. m. muta, som finns från norra Fennoskandien till Kolahalvön, medan L. m. hyperborea hör hemma på Svalbard.1,3,7
Fjällripan är en stannfågel. I sydliga populationer rör den sig i begränsad omfattning mellan olika höjdlägen, medan förflyttningarna är mer omfattande i arktiska områden.7
Hur många fjällripor det finns kan variera kraftigt mellan olika år och mellan olika lokala områden, beroende på väder, tillgång på föda och predation. Fageln.se skriver att arten totalt sett i landet anses öka i antal, men att den kan minska lokalt i områden med stora renstammar.3
Bilden är dock inte entydig. Forskare från Sverige, Finland och Norge gick igenom fågelövervakningsdata för perioden 2002 till 2012 och fann att 9 av de 14 vanligaste fjällfågelarterna minskat kraftigt i den skandinaviska fjällkedjan. Dalripa och fjällripa hörde till de särskilt drabbade, med bestånd som minskade med ungefär 75 procent under perioden. Arter som är specialister och bara klarar sig i fjällen, som snösparv och fjällripa, går enligt studien särskilt dåligt. Orsakerna är inte klarlagda, men forskarna pekar på ett varmare klimat som trolig huvudfaktor, och en förutspådd förändring är att fjällarterna tvingas leva allt högre upp på topparna. Studien kommer från Lunds universitet, med Åke Lindström, professor och koordinator för Svensk Fågeltaxering, som huvudtalesperson.5
Också i vårt grannland har ripornas läge uppmärksammats. På den norska rödlistan fördes både dalripa och fjällripa för första gången upp i kategorin nära hotad (NT). Klimatförändringar anses missgynna de norska fjällfåglarna. Detta gäller alltså Norge, inte den svenska bedömningen.6
Maten är till största delen växtdelar: knoppar av björk och pil, hängen, frön, löv, blommor och bär. Fageln.se listar knoppar, frön, blommor och bär. Ungarna äter även insekter.1,3
Boet är enkelt, en uppskrapad grop direkt på marken. Kullen består i genomsnitt av 5 till 8 ägg, men kullar med allt från 3 till 12 ägg förekommer. Äggen ruvas av honan, enligt Wikipedia i 21 till 23 dagar och enligt fageln.se i ungefär tre veckor. Det är honan som tar hand om ungarna efter kläckningen. Engelska Wikipedia anger att arten vanligen har upp till sex ungar och att fåglarna blir könsmogna vid sex månaders ålder.1,3,7
Bland de rovdjur som nämns för fjällripan finns kungsörn och jaktfalk.1
Dalripan (Lagopus lagopus) är fjällripans viktigaste förväxlingsart. Dalripan är större: svenska Wikipedia anger cirka 35 till 43 centimeter med 55 till 66 centimeters vingspann, fageln.se ungefär 35 till 40 centimeter med 55 till 65 centimeters vingspann. Dalripan har också högre vikt och en kortare, grov och mörk näbb, medan fjällripans näbb är klenare.1,2,4
I sommardräkt är dalripan mer rödbrun, medan fjällripan är mer gråbrun, grå och vitfläckad. Det säkraste tecknet är hanens ansikte: fjällripehanen har det svarta strecket mellan öga och näbb, vilket dalripan saknar. På vintern blir båda arterna vita med svart stjärt.1,2
Var du står i terrängen säger också en hel del. Fjällripan föredrar högre höjder och kargare marker, medan dalripan förekommer sällan på hög höjd. Dalripan håller till i fjällens björk- och videzon och den norra barrskogsregionen ut till kusten, huvudsakligen på de lägre sluttningarna, gärna bland vide och björk, och på myrar och fuktiga strandmarker vid sjöar. Dalripans sydgräns går enligt svenska Wikipedia i Dalarna, Värmland, Västmanland och norra Hälsingland, och enligt fageln.se i norra Dalarna, Värmland och Hälsingland, med de högsta tätheterna i övre Norrland.1,2,3,4
Också häckningen skiljer sig. Dalripan lever i monogama par och lägger fler ägg än fjällripan: 6 till 11 ägg enligt svenska Wikipedia, med upp till 17 ägg observerat, och 7 till 12 enligt fageln.se. Dalripans bo är en grop på marken fodrad med torra löv och oftast dolt i vegetationen, och ruvningen sköts enbart av honan.2,4
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Fjällripa är en hönsfågel som lever cirkumpolärt i karga arktiska och subarktiska områden, och det förekommer också ett antal isolerade bergspopulationer på sydligare breddgrader. Arten delas upp i 30 underarter varav ett fåtal högarktiska populationer är flyttfåglar. Fjällripan är till utseendet lik dalripan med stor rund kropp och ganska litet huvud. De olika underarterna skiljer sig i fjäderdräkt och storlek där nominatformen som adult mäter 31–35 cm. Fjäderdräkten fungerar kamouflerande året om och arten uppvisar en komplex ruggningsstrategi. Den har helvit fjäderdräkt på vintern och en gråbrunspräcklig på vår och sommar. Den har fjäderklädda tarser och röd kam ovanför ögat som fungerar signalerande under parningsleken.
En fjällripa är ungefär 31–35 cm lång och väger 440–640 gram.
Fjällripa har ett vingspann på ungefär 54–60 cm.
Fjällripa väger ungefär 440–640 gram.
Flest observationer av fjällripa rapporteras i juni, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Fjällripa bedöms som sällsynt i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var fjällripa har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
Inga observationer hittades för denna art de senaste 24 timmarna.
