Tetrastes bonasia
Järpens sång är en visslande, pipig ramsa med tydlig rytm. Den ligger mycket högt i tonläge, ungefär lika högt som kungsfågelns läte. Den som har svårt att uppfatta riktigt ljusa toner kan därför ha svårt att höra järpen.
Alla läten och ljud för järpe →Utbredningskarta över var Järpe har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Järpen är den minsta av Sveriges skogshöns. Den lever i tät granskog med inslag av lövträd och är bofast, så den stannar i landet året runt.1,4,5
Fågeln håller sig gärna gömd och är svår att få syn på. Skygg som den är, och i så tät skog, märker man den ofta bara på lätena eller på vingbruset när den flyger.4,7
Namnet går tillbaka på fornsvenskans iarphe och hör ihop med ord som betyder brun.5
En järpe är ungefär 35–39 centimeter lång, och vingbredden ligger omkring 48–54 centimeter. Ovansidan är grå med svartaktiga tvärstreck på huvud, hals och rygg. Undersidan är fläckig i brunt, svart och vitt.5,7
Stjärten är grå med bruna teckningar och har ett brett svart band strax innan de vitaktiga spetsarna. När fågeln flyger syns den grå stjärten med sin mörka spets.5,7
Hanen har en svart strupfläck med vit kant, en rödbrun tofs som han kan resa och ett smalt rött streck ovanför ögat. Honan saknar den svarta strupen. Hennes strupe är ljusare och rostbrun, tofsen syns mindre och hakan är brunbandad.5,7
I Sverige finns järpen i sammanhängande granskog i större delen av landet nedanför fjällkedjan. Den saknas i Skåne, på Öland och på Gotland och är mycket ovanlig i sydvästra Småland, Halland och Blekinge. I Götaland är förekomsterna betydligt glesare än i Svealand och Norrland, och flest järpar finns i Norrlands skogar.1,4,5
I södra Sverige lever underarten bonasia och i norra Sverige underarten griseonota.5
Det svenska beståndet beräknades 2018 till 64 000 par. Mellan 2003 och 2022 minskade antalet med 26 procent, men under de sista tio åren av den perioden ökade det med 76 procent.2
Antalet järpar varierar från år till år, och utvecklingen skiljer sig mellan landsdelarna. Under 2000-talet har de glesa bestånden i södra Sverige gått kraftigt tillbaka, medan läget i norr är stabilare. Vid rödlistningen 2020 klassades järpen som nära hotad efter en minskning på omkring 25 procent på tolv år. År 2025 flyttades den tillbaka till kategorin livskraftig.1
Arten är upptagen i EU:s fågeldirektiv. I norra Sverige får järpe jagas från 25 augusti till 15 november och i södra Sverige från 25 augusti till 30 september. I Skåne och på Gotland är den fredad.1,5
Järpen tar skada av röjning, gallring och avverkning om unga granar och lövträd inte sparas. I södra Sverige har lokala förekomster försvunnit efter att alsumpskog avverkats. Även vägar är ett problem. En beräkning för hela Europa satte järpen först bland de tio fågelarter som hotas mest av vägar, med ungefär 0,2 döda järpar per kilometer väg och år.1,6
Utanför Sverige häckar järpen från Skandinavien genom Ryssland bort till Kina och Japan, och på vissa håll i Centraleuropa, bland annat i Tyskland, Polen och Tjeckien. I Finland klassas den som sårbar. Sett till hela världen räknas arten som livskraftig, med uppskattningsvis 13,4–23,2 miljoner vuxna fåglar.5
Järpen trivs i tät barrskog, helst granskog, med inblandning av al, björk och asp. Skogen behöver inte vara gammal, men den ska ha flera skikt med bärris och täta, unga eller undertryckta granar längst ner. Är skogen äldre har den oftast inte gallrats. Lövträden bör utgöra mer än en tiondel av reviret.1
Fuktiga partier som surdråg, alkärr och bäckar gynnar arten, och järpen använder ofta albårder längs bäckar och åar inne i granskogen. Ett par behöver sammanlagt minst 25 hektar lämplig skog. Arten drar sig för öppen mark och tar sig sällan över stora myrar eller åkrar. Därför är den känslig när skogen styckas upp.1,3
Järpen söker mest föda på marken och äter frön, bär, knoppar och späda blad, men också insekter och maskar. På vintern är knoppar och hängen av al viktiga, liksom granknopp och björkknopp. Kycklingarna behöver mycket insekter och larver, och hönor med ungar söker sig till platser med rik markvegetation där det finns gott om insekter.1,4,5,7
Järpen är mycket stationär. Den flyttar inte och slår sig inte ihop i flockar på vintern. Ett par som har etablerat sig stannar i reviret så länge miljön är orörd. Vid fara flyger den oftast upp i ett träd.1,4,5
Järparna lever i par. Paren bildas redan på hösten och håller ihop över vintern, och parningen sker i april. Boet är en enkel grop på marken. I slutet av maj lägger honan 8–12 gulbruna ägg med bruna fläckar, och hon ruvar dem ensam i ungefär tre veckor. Hanen ansluter till familjen när ungarna kan flyga, och sedan håller familjen ihop till sent på hösten.4,5
Järpen är minst av Sveriges skogshöns. Känner man igen den grå, tvärstreckade ovansidan och det svarta bandet ytterst på stjärten har man kommit långt.4,5
Hane och hona är lätta att skilja åt om man ser strupen. Hanen har svart strupe med vit kant och tydligare tofs, medan honan har ljusare, rostbrun strupe och mindre tofs.5,7
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Järpe är en liten skogshöna inom familjen fasanfåglar. Den är en stannfågel som häckar i ett bälte från Skandinavien över Ryssland, till Kina och Japan. Fågeln förekommer också lokalt i norra Europa. Järpen är brunspräcklig och lever uteslutande i barrskog.
En järpe är ungefär 34–39 cm lång.
Järpe har ett vingspann på ungefär 48–54 cm.
Flest observationer av järpe rapporteras i maj, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Järpe bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var järpe har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
