Coturnix coturnix
Det är lätet de flesta känner till, och det kallas vaktelslag. Hanens spelläte är en visslande fras i tre stavelser som hörs väl på avstånd, och den upprepas typiskt tre till åtta gånger.
Alla läten och ljud för vaktel →Utbredningskarta över var Vaktel har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Vakteln är vår minsta hönsfågel och den enda av dem som flyttar. Den är också mycket svår att få syn på: den är liten och rätt anonym, håller sig dold i låg vegetation och smiter hellre undan krypande än flyger upp när den störs.2
Det gör att de flesta möten med vaktel sker med öronen. Både engelska Wikipedia och den brittiska fågelorganisationen RSPB beskriver arten som en fågel man snarare hör än ser.3,4
På svenska kallades vakteln tidigare lilla rapphönan. I Sverige finns den främst på de vidsträckta slätterna i Götaland och Svealand, och 2025 ändrades dess svenska rödlistekategori från Nära hotad till Livskraftig, med ett bestånd på ungefär 2 800 reproduktiva individer som för närvarande ökar.1
En vaktel är 16 till 18 centimeter lång, har ett vingspann på 32 till 35 centimeter och väger 70 till 135 gram. Kroppsformen brukar beskrivas som päronformad. Engelska Wikipedia anger vikten som 70 till 140 gram och tillägger att fåglarna är som tyngst före flytten, samt att honorna vanligen är tyngre än hanarna.1,3
Ovansidan är rostbrun eller gråbrun med svarta fläckar och gulaktiga streck. På huvudet syns en smal gulaktig hjässrand och ett gulaktigt ögonbrynsstreck, och fågeln.se beskriver två tydliga gulbruna strimmor på huvudet. Bröstet är gulbrunt med strimmiga sidor. Honan har mindre tydlig huvudteckning än hanen.1,2
Hanens strupteckning beskrivs olika av källorna: fågeln.se skriver att hanarna har en svart haklapp, medan engelska Wikipedia anger vit haka och strupe och ett vitt ögonbrynsstreck.2,3
RSPB lyfter fram kombinationen av den satta kroppen och de spetsiga vingarna, med brun, streckad och strimmig ovansida i beige och en varmt brunorange undersida. Till skillnad från de typiskt kortvingade hönsfåglarna har vakteln långa vingar.3,4
Vakteln förekommer i Sverige främst på de vidsträckta slätterna i Götaland och Svealand, och lokalt längs Norrlandskusten med nordgräns i Västerbottens breddgrad. Fågeln.se beskriver den som sällsynt i större delen av landet, där det finns klövervallar eller andra öppna fält.1,2
Före 1840-talet var arten sällsynt hos oss. Därefter ökade den, och under de senaste decennierna syns en förnyad beståndsökning. Fågeln.se skriver att vakteln betraktades som en raritet långt in på 1900-talet men anses ha fortsatt att öka i antal under senare tid.1,2
Vakteln kommer till Sverige i slutet av maj och i juni, och bortflyttningen sker från augusti till oktober. Den är en utpräglad nattflyttare, och vinterkvarteren ligger antagligen oftast norr om ekvatorn i Afrika.2
Globalt är arten utbredd i tempererade Europa och Asien, i tropiska östra och södra Afrika samt på Madagaskar. De palearktiska bestånden är flyttfåglar som övervintrar i subtropiska och tropiska områden, i Medelhavsområdet och i södra Tibet. Engelska Wikipedia anger att arten häckar i västra Palearktis och övervintrar i Afrika och södra Indien.1,3
Fem underarter är erkända. Nominatformen Coturnix coturnix coturnix, den som finns hos oss i Europa, sträcker sig österut till Mongoliet.1
Världsbeståndet uppskattas till 15 till 35 miljoner vuxna individer och minskar, men inte kraftigt, och globalt klassas arten som livskraftig. I Europa är den däremot klassad som Nära hotad. I Sverige ändrades kategorin 2025 från Nära hotad till Livskraftig, med omkring 2 800 reproduktiva individer (intervallet anges till 1 520 till 4 000) och ett bestånd som ökar. I Finland är arten Akut hotad.1,3
Vakteln håller till i öppna odlingslandskap och föredrar torr eller frisk åkermark och slåtterängar med högt fältskikt. Våta marker undviker den. Den lever på marken och håller sig dold i grödorna, ovillig att flyga och benägen att i stället smita undan.1,3
Maten består av frön, gräs, mjuka växtdelar och insekter, och fågeln.se nämner även sniglar samt insektslarver. Engelska Wikipedia specificerar ogräsfrön och spillsäd bland fröna, och skalbaggar, halvvingar, myror, tvestjärtar och hopprätvingar bland insekterna.1,2,3
Boet är en liten uppkrafsad grop i marken i åkrar och fält, enligt engelska Wikipedia en grund grop på 7 till 13,5 centimeter i diameter, sparsamt fodrad med växtmaterial. Vakteln häckar senare på säsongen än andra svenska häckfåglar.1,2,3
Kullen är vanligen 8 till 12 ägg. Fågeln.se anger sex till tolv, ibland ännu fler, och engelska Wikipedia 8 till 13. Äggen beskrivs som grönaktigt gula med bruna och svarta fläckar, respektive gulvita till gräddgula med mörkbruna fläckar, och mäter omkring 30 gånger 23 millimeter och väger 8 gram.1,2,3
Ruvningstiden är normalt 17 dygn, av engelska Wikipedia angiven som 17 till 20 dygn, och honan ruvar ensam. Ungarna blir flygga efter ungefär 17 till 19 dygn men stannar i familjegruppen i 30 till 50 dagar. Arten får bara en kull per år.1,2,3
Modernt intensivjordbruk hotar häckningsframgången: maskiner skadar ruvande fåglar, och insektsmedel minskar tillgången på föda. Rymda japanska vaktlar från uppfödning innebär en risk för hybridisering med vilda bestånd.1
Historiskt fångades vaktel i stor skala under flytten i Medelhavsområdet, där kött och ägg räknades som delikatesser. Jakten där är fortsatt hård: fångsten under höstflytten i Egypten uppskattades 2012 till 3,4 miljoner fåglar i norra Sinai och upp till 12,9 miljoner i hela landet.1,3
En kuriositet med praktisk baksida: vaktel kan bli giftig att äta om fågeln själv har ätit vissa växter. Ungefär en av fyra som äter sådant kött insjuknar i det som kallas coturnism, med muskelsmärtor som kan leda till njursvikt.3
Japansk vaktel (Coturnix japonica) är visuellt lik och förekommer som rymling från uppfödning. Lätet skiljer sig dock tydligt mellan de två.1,3
Rapphönan är den hönsfågel vakteln oftast jämförs med, och det gamla namnet lilla rapphönan säger något om likheten. Storleksskillnaden är ändå stor: rapphönan är 28 till 32 centimeter lång med 45 till 48 centimeters vingspann, mot vaktelns 16 till 18 centimeter och 32 till 35 centimeter. Rapphönan är gråare i tonen, och hanen har en karaktäristisk hästskoformad kastanjebrun fläck på bröstet.1,5
Lätena är lätta att hålla isär. Rapphönan har ett hest och tvärt avklippt kieerrr-ik som båda könen ger ifrån sig, ofta nattetid, och ett skärrande prri prri prri vid uppflog. Rapphönan finns huvudsakligen i Götaland och Svealand och har varit försvunnen från norra Sverige sedan 1950-talet.5
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Vaktel är en liten hönsfågel, endast 16–18 centimeter lång. Till skillnad från de flesta hönsfåglar är den en flyttfågel. Arten är vida spridd i tempererade delar av Europa och Asien, men även i Afrika. Globalt minskar den i antal, men beståndet anses av IUCN ändå vara livskraftigt.
En vaktel är ungefär 16–18 cm lång och väger 70–135 gram.
Vaktel har ett vingspann på ungefär 32–35 cm.
Vaktel väger ungefär 70–135 gram.
Flest observationer av vaktel rapporteras i juni, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Vaktel bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var vaktel har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
