Tjäder
Tetrao urogallus
Tjäder observationskarta
Utbredningskarta över var Tjäder har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
1+
10+
50+
100+
500+
1000+
Observationstrend
Senaste dygnet
Tetrao urogallus
Utbredningskarta över var Tjäder har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
Senaste dygnet
Tjädern är Sveriges största skogsfågel. Tuppen ger ett svart helhetsintryck med blågrönt bröst, röd vulst över ögat och en ganska lång, rundad stjärt. Hönan är brunspräcklig med rödbrunt bröst och betydligt mindre än tuppen. Fågeln hör hemma i de större barrskogarna och är huvudsakligen stannfågel, även om vissa flyttrörelser har rapporterats från Ryssland.3
Arten häckar i norra och mellersta Europa samt i norra Asien, och den svenska underarten heter Tetrao urogallus urogallus. En fjärdedel av det europeiska tjäderbeståndet finns i Sverige. Världspopulationen anges till 5 till 8,5 miljoner vuxna individer, och globalt är tjädern klassad som livskraftig.1
Tuppen mäter 74 till 90 centimeter och har ett vingspann på ungefär 115 centimeter. Huvud, nacke, framrygg, strupe och övre delen av bröstet är fint vattrade i svart och ljusgrått, med mer eller mindre blått skimmer. Stjärten är svart med vita tvärfläckar, och över ögat sitter en röd svullen vulst. Näbben är gulvit hos vuxna fåglar och mörkare hos yngre.1
Tuppen väger i medeltal 4,1 kilo, med ett spann på 3,6 till 5,05 kilo. Det tyngsta vilt uppmätta exemplaret vägde 6,7 kilo. Kroppsfjädrarna är mörkgrå till mörkbruna, bröstfjädrarna mörkt metalliskt gröna, och på vingknogen sitter en vit fläck. Benen är befjädrade.2
Hönan är 54 till 63 centimeter lång i medeltal och har ett vingspann på omkring 95 centimeter. Hon är spräcklig i brunsvart, rostgult, grått och vitt, har rödbrunt bröst och en roströd stjärt med svarta band och en smal vit kant.1
En höna väger 1,5 till 2,5 kilo, i medeltal 1,8 kilo, alltså ungefär hälften så mycket som en tupp. Undersidan är ljust gulbeige och ovansidans bruna fjädrar har svart och silvrig bandning.2
Dunungarna är gråaktigt gula ovan med inslag av rödbrunt samt svarta band och fläckar. Undersidan är enfärgat gråaktigt gul.1
Utanför spelet är tjädern tystlåten. Det man kan höra i skogen är alltså i praktiken tuppens spel, och det består av tre tydligt skilda ljud. Varje strof tar ungefär sju sekunder.3
Först kommer knäppningarna. De låter som när tunna pinnar slås mot varandra och upprepas 8 till 10 gånger i allt snabbare takt. Sedan följer klunken, ett ljud som påminner om när en kork dras ur en flaska. I lugnt väder hörs klunken upp till 100 till 150 meter. Sist kommer sisningen, ett väsande ljud som liknar det när en lie bryns.1
Ordningen är alltså: knäppningar som gradvis går fortare, ett distinkt plopp och därefter en sisning som varar i ungefär tre sekunder. Beskrivningen på engelska fångar samma sak: en serie dubbelklick som en studsande pingisboll, som accelererar till ett poppande ljud likt korken ur en champagneflaska, följt av skrapande ljud.4,2
Under sisningen låter tuppen samtidigt höra ett hummande ljud i intervallet 28 till 32 hertz. Det räknas till den mest lågfrekventa fågelsång som har uppmätts. Örat klarar i teorin ned till 20 hertz, men vårt talspråk börjar omkring 200 hertz, så såna toner är ovana för oss att uppfatta. Hönorna kan sannolikt höra dem på längre avstånd än de vanliga spellätena, vilket kan hjälpa dem att hitta och välja partner.4
En annan beskrivning anger bastoner kring 20 hertz, lägre än vad vi uppfattar som ljud. De kan bära upp till 500 meter genom skogen och hjälper sannolikt hönorna att lokalisera tupparna på spelplatsen.5
Mot rivaliserande tuppar hörs ett rosslande, skrällande läte. Uttrycket att tuppen skär näbb beskriver detta skrovliga ljud när fågeln är irriterad eller störd.1
Ett ljud till är värt att känna igen, även om det inte är ett läte. Tjädern är tung och har korta, rundade vingar som ger ett dånande ljud när fågeln flyger upp, och vingpennorna visslar i flykten.2
I Sverige finns tjädern i de större barrskogarna från norra Skåne upp till trädgränsen i de lappländska fjällen. Sommartid uppehåller sig fåglarna även ovanför björkregionen i fjällen. Fåglar i nordliga populationer är betydligt mindre till kroppsstorleken än de i södra och mellersta Sverige.1
Utbredningen sträcker sig från norra Skåne till Torne lappmark, upp till barrskogsgränsen. Omkring 90 procent av populationen finns från Värmland, Dalarna och Gästrikland och norrut. På Öland och Gotland saknas arten.3
Tjädern är klassad som livskraftig i Sverige och står inte på SLU Artdatabankens rödlista. Under 1970- och 1980-talen minskade beståndet till följd av skogsbruk som minskade arealen gammal tallskog, men det återhämtade sig under 1990- och 2000-talen tack vare god häckningsframgång, särskilt i norra Sverige. Arten har också en naturlig populationscykel på fyra till fem år.1
Bilden av beståndet skiljer sig något mellan källorna. Fågeln.se anger att det nuvarande svenska beståndet ungefär motsvarar storleken för 40 år sedan, utan tydliga populationsförändringar.3
SLU Artdatabanken klassade 2020 tjädern som livskraftig, utan tecken på betydande förändring och med stabila bestånd de senaste 15 åren. Nyare data från Svensk Fågeltaxering pekar dock åt ett annat håll: utvecklingen för skogshönsen de allra senaste åren beskrivs som tydligt negativ efter toppen 2018 till 2019, och tjäderns trend sägs peka betänkligt nedåt. I Skåne har beståndet minskat med 80 procent under 40 år, och statistiskt säkerställda minskningar finns söder om 60 grader nord.6
På spelplatserna syns förändringen i antalet tuppar. En lekplats som följts i över 50 år hade 16 till 20 tuppar i naturskogsmiljö i slutet av 1970-talet, gick under 1980-talet från 15 till 12 tuppar, under 1990-talet från 12 till 7, och har i dag omkring 5. Gamla skogar kan hysa upp till 10 till 20 tuppar på en spelplats, medan yngre skogar vanligen bara har 1 till 5. Sotbospelet bedömdes ha 13 tuppar 2023 enligt Naturvårdsverket men rapporteras nu vara helt utslaget.6
Hoten mot arten är kopplade till skogen. Industriellt skogsbruk ger fragmentering och monokulturer, och skog som avverkas vid 65 till 70 års ålder är biologiskt för ung för tjädern, som föredrar skog äldre än 90 år.1
Kalhyggen slår ut spelplatser, och tjäderspel som uppstår i ungskog beskrivs som högst instabila och tillfälliga. När livsmiljön styckas upp minskar populationen, och små isolerade populationer hotas av inavel.6
Tjädern håller till i öppen, gammal barrskog, helst äldre än 90 år, och undviker ren lövskog, hedmark, hyggen, planteringar och öppna myrar. Den föredrar områden med tät vegetation och blandskog med våtmarker och kärr. Under dagen håller sig fåglarna på marken och sover i träd, med undantag för ruvande hönor och kullar.1
Arten kräver mycket tall, särskilt träd med grova grenar, och en varierad miljö där tall står i granbestånd eller tvärtom. Buskvegetation och blåbärsris är viktiga inslag. Sumpskogar behövs eftersom de ger fjärilslarver till kycklingarna, och i landskapet behövs breda kantzoner intill vattendrag och myrar.6
Födan består av knoppar, späda blad, säd, frön och bär samt insekter, larver och maskar, det sistnämnda särskilt viktigt för ungarna. Vintertid äter tjädern framför allt tallbarr. Blåbär är en nyckelföda och alla delar av blåbärsriset utnyttjas, och på hösten tas ekollon både uppe i kronorna och nere på marken. Fågeln sväljer små stenar som mals i muskelmagen.1
Tupparna samlas till spel i mars och april, ibland tidigare, och hönorna anländer efter mitten av april. Spelet pågår från klockan tre eller fyra på natten, och i maj redan från klockan två. Det inleds i sovträdet i gryningen, därefter går tupparna ner på marken där strider förekommer.1
Under april spelas det i timmarna före gryningen, strax efter klockan tre, medan det fortfarande är mörkt. Tupparna flyger bullersamt till sina nattkvistar och kan vara påfallande närgångna: en tupp hoppade rakt upp på en nedgrävd mikrofon utan att bry sig, och tuppar springer ibland runt inspelningsutrustningen mitt i spelet. Hönorna verkar tämligen oberörda av alltihop och är mer intresserade av att äta knoppar från blåbärsriset. På spelplatsen hörs samtidigt rödstjärt, rödhake, trastar och lärkor, och under natten ugglor och räv.5
Före gryningen knäpper tupparna uppe i träden. Mellan klockan 05.00 och 05.30 är de flesta nere på marken. Omkring 07.30 landade hönor, vilket lockade fler tuppar till platsen.4
Hönan lägger 8 till 9 ägg i en enkel grop i marken. Äggen är gulaktiga med små bruna fläckar och ruvningstiden är tre veckor. I södra och mellersta Sverige är äggläggningen avslutad i mitten av maj, i norra Sverige normalt i slutet av maj. Häckningsmiljön är gammal, hög tallskog med hällmarksinslag, och brandfält är särskilt uppskattade.1
Fågeln.se anger 6 till 10 gulvita, brunprickiga ägg och en ruvningstid på 27 till 29 dygn. Hönan ruvar ensam och föder också upp kycklingarna själv.3
Boet läggs på marken, dolt under låga grenar eller nedfallna trädkronor, och hönan lämnar det sällan mer än en timme per dygn. Ungarna är borymmare och täckta av dun, men klarar till en början inte av att hålla kroppstemperaturen själva. De första korta flygturerna sker vid tre till fyra veckors ålder, temperaturregleringen fungerar vid ungefär sex veckor, och vid omkring tre månader ruggar de till ungfågeldräkt, då könen går att skilja åt. Familjen splittras från september, de unga tupparna först och därefter hönorna.2
Tjädern är aktiv bara i dagsljus. Ett vårrevir omfattar omkring 25 hektar per fågel, ett optimalt revir för en vuxen tupp 50 till 60 hektar och en hönas revir ungefär 40 hektar. Vinterområdet kan bli flera kvadratkilometer när storm och snö tvingar ner fåglarna. Sovträden är gamla träd med horisontella grenar, ofta samma träd flera nätter i rad, vilket går att se på ansamlingarna av spillning under trädet.2
Bland rovdjuren tar mård, stenmård, brunbjörn, vildsvin och rödräv mest ägg och kycklingar, men kan också överraska vuxna fåglar. Kungsörn och duvhök tar tjäder, duvhöken i stora antal och även vuxna fåglar. Berguv tar alla åldrar och storlekar men föredrar däggdjur.2
Orren är den art som ligger närmast till hands att blanda ihop med tjädern. Tjädern skiljs på sin större storlek och på stjärten, som är rundad och inte kluven.1
Storleksskillnaden är tydlig i alla mått. En orrtupp är 49 till 58 centimeter lång med 75 till 80 centimeters vingspann och väger 1 100 till 1 250 gram, upp till 2 300 gram. Orrhönan är 40 till 45 centimeter med 65 till 70 centimeters vingspann. Orrtuppen är i stort sett helsvart med blålila eller blåvioletta fjädrar på hals och bröst, röda ögonbrynsvulster och en lyrformad, kluven stjärt med vit undersida. Orrhönan är brunspräcklig, mörkare ovan och ljusare på buken, med kort stjärt.7
Tjäderhönan är mer rödaktig än orrhönan och har rundad stjärt.3
Lätena skiljer sig också. Orrens spel är starkt, bubblande och något duvlikt och består av blåsande och kuttrande ljud, till skillnad från tjäderns knäppningar, klunk och sisning.7
En rackelhane är en hybrid mellan tjäder och orre och påträffas regelbundet, både som hane och hona. Den visar blandade karaktärer från båda arterna. Riptjäder, en korsning mellan dalripshane och tjäderhöna, är mycket sällsynt och har bara ett säkerställt svenskt fynd.1
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Tjäder är en skogsfågel i familjen fasanfåglar. Den förekommer i öppna skogar i norra och mellersta Europa samt i norra Asien. Den är nära besläktad med orre och det förekommer hybrider mellan tjäder och andra hönsfåglar.
I Qvittr
Lyssna på hur tjäder låter i ljudspelaren ovan. Där kan du höra okategoriserat.
En tjäder är ungefär 54–90 cm lång och väger 1500–5050 gram.
Tjäder har ett vingspann på ungefär 95–115 cm.
Tjäder väger ungefär 1500–5050 gram.
Flest observationer av tjäder rapporteras i april, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Tjäder bedöms som sällsynt i Sverige, sett till hur ofta arten rapporteras jämfört med andra fåglar.
På kartan ovan ser du var tjäder har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
