Perdix perdix
Sången är ett hest, ganska högt läte som slutar tvärt. Det kan skrivas ungefär "kieerr-ik". Lätet har två stavelser, låter lite metalliskt och upprepas.
Alla läten och ljud för rapphöna →Utbredningskarta över var Rapphöna har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Rapphönan är en kort, kompakt hönsfågel med kort stjärt. Storleken ligger ungefär som en tamduva eller en kaja. Den hör till familjen fasanfåglar.1,2
Rapphönan lever i det öppna odlingslandskapet och trivs bäst där jorden inte brukas alltför intensivt. Den är bofast året runt och flyttar sällan mer än 2–3 kilometer.1
Rapphönan har blivit mycket färre sedan åtminstone mitten av 1900-talet och har försvunnit från många trakter där den tidigare häckade. På den svenska rödlistan 2025 räknas den som livskraftig. Före det stod den i många år som nära hotad.1
Rapphönan är ungefär 28–32 centimeter lång, och vingbredden är 45–48 centimeter. De rapphöns som finns i Sverige väger för det mesta mellan 320 och 455 gram.3,7
Ansiktet är orangebrunt, och bröstet och kroppssidorna är askgrå. Ryggen är fint mönstrad i bruna nyanser, svart och grått. På de grå sidorna syns kastanjebruna tvärband tydligt. På buken sitter en stor mörkbrun fläck som är formad som en hästsko. Stjärten är roströd, och det syns bäst när fåglarna skräms upp och flyger iväg.1
Hönan liknar tuppen men är något mattare i färgerna. Hennes bukfläck är mindre, svag eller saknas helt. På ryggen och övergumpen har hon svarta band där tuppen har rödbruna.3,7
Ungfåglarna är mest gulbruna och saknar de vuxnas teckning i ansiktet och på undersidan. De har ljusa streck på hals, bröst och sidor, ett svartbrunt huvud med ljusa längsstreck och gulaktiga ben.3,7
Rapphönan håller sig på marken och sätter sig aldrig i träd. Den springer snabbt. När den flyger slår den snabbt med vingarna och glider emellanåt, men den flyger sällan långt. På öppen mark smälter den väl in i omgivningen.3,8
I dag finns rapphönan på de större slättbygderna i södra Sverige samt på Öland och Gotland. Öland och Skåne är de enda landskap som fortfarande har någorlunda starka bestånd, men även där har en stor del av fåglarna satts ut av jägare.1
Förr var utbredningen mycket större. På 1800-talet fanns rapphönan ända upp i Tornedalen. På 1930- och 1940-talen var den en vanlig fågel upp till Värmland, Dalarna, Hälsingland och Medelpad. Sedan 1950-talet har den försvunnit från Norrlands kustland och från Dalarna och Värmland. Det ursprungliga beståndet i Mälardalen är troligen borta, och de få rapphöns som ses där nu har sannolikt satts ut av jägare och bönder.1,4
Enligt den senaste bedömningen finns omkring 12 000 fortplantningsdugliga rapphöns i landet, någonstans mellan 7 800 och 17 000. De kalla vintrarna i början av 2010-talet slog hårt mot beståndet, men det har återhämtat sig sedan dess och ökar nu. Sett över lång tid går utvecklingen ändå kraftigt nedåt.1
På många platser i Götaland och Svealand sätts rapphöns ut i stor omfattning, och det har tidvis gjorts även i Norrland. Därför vet man inte varifrån en stor del av dagens fåglar kommer. Uppfödda rapphöns dör i hög grad efter utsättningen. Kycklingarna har inga föräldrar som lär dem att skydda sig mot till exempel hök och räv, och de har svårt att vänja sig av med kraftfodret och hitta naturlig föda. Skulle rapphönan dö ut i Sverige kan den inte komma tillbaka av egen kraft.1
Det som främst har drivit tillbakagången är besprutningen. När ogräset bekämpas försvinner också insekterna som kycklingarna lever av. Nya växtföljder och skördetider, nya grödor och större fält har också slagit hårt mot arten. Särskilt i norra Sverige saknas föda på vintern.1
Öppna diken, låga häckar och gärdesgårdar gynnar rapphönan. På ett tjugotal gårdar i södra Sverige lämnade man sex meter breda kanter av sädesfälten obesprutade. Där överlevde i genomsnitt 33 procent fler kycklingar. Rapphönan är fridlyst.1
Utanför Sverige lever arten från centrala Finland i norr till de norra delarna av Medelhavsområdet och norra Iran i söder, och österut ända till Altai. Globalt räknas den som livskraftig.1,7
Rapphönan trivs i större, sammanhängande jordbruksbygder där sädesfält, vallar, trädor och betesmarker finns i samma trakt. Häckar, kantzoner, diken, åkerholmar och trädor är mycket viktiga för att fåglarna ska hitta skydd och mat. Rapphönan rör sig mest på morgonen och kvällen.3,4
I slutet av februari och början av mars slåss tupparna, och de unga hönorna väljer en av dem. Paren kan hålla ihop livet ut. Boet är en liten grop i marken, gömd i tät växtlighet i en odlad gröda, längs en väg- eller dikeskant eller under en häck eller ett snår.1,2
Hönan lägger äggen i slutet av maj och i juni, oftast 10–20 stycken. Ju längre norrut, desto fler ägg lägger varje höna. I norra Europa, Skandinavien inräknad, kläcks i genomsnitt knappt 14 ungar per kull. En höna i Finland lade 36 ägg, och de nordligaste hönornas ägg kan tillsammans väga mer än hönan själv.1
Bara hönan ruvar, i 24–25 dagar, men båda föräldrarna tar hand om ungarna. Ungarna är dunklädda och lämnar boet som små, alltså vad man kallar borymmare. De kan flyga vid knappt två veckors ålder, runt månadsskiftet juli och augusti. Familjen håller ihop under hösten och vintern, och på vintern samlas rapphönsen i större flockar.1,2,3,6
Under de första 3–8 veckorna lever kycklingarna bara på insekter och andra småkryp, bland annat trampörtsbladbaggar, stinkflyn och larver av bladsteklar. Efter hand går de över till växtföda. De vuxna äter klöver, gräs, höst- och vårsäd samt frön från ogräs som pilörter, dån och våtarv, och på vintern även enbär. Spillsäd på stubbåkrar och fröställningar på trädor är viktig mat under vintern.1,3,4
En rapphöna lever vanligen omkring tre år och häckar oftast första gången vid ett års ålder.6
Vakteln är en liten hönsfågel som lever i samma sorts odlingsmark. Den är mycket mindre än rapphönan, 16–18 centimeter lång och 70–135 gram tung. Vakteln är rostbrun eller rostgrå med svarta fläckar och gulaktiga streck på ovansidan. Den har ett smalt ljust streck mitt på hjässan och ett bredare ljust streck ovanför ögat. Rapphönan har ett orangebrunt ansikte, grå sidor med kastanjebruna band och roströd stjärt, och den har inga sådana streck på huvudet.1,5
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Rapphöna är en fågel inom familjen fasanfåglar. Den förekommer naturligt i stora delar av Europa och västra Asien. Arten har av jaktintresse introducerats till Nordamerika där den etablerat frilevande bestånd. Rapphönan minskar i antal till följd av jordbrukets omvandling, men beståndet anses ändå vara livskraftigt globalt.
En rapphöna är ungefär 28–32 cm lång och väger 390 gram.
Rapphöna har ett vingspann på ungefär 45–48 cm.
Rapphöna väger ungefär 390 gram.
Flest observationer av rapphöna rapporteras i januari, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Rapphöna bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var rapphöna har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
