Acanthis flammea
Gråsiskans sång består dels av locklätet, dels av ett surrande och nästan pressat "serrrrrr". Ett vanligt sätt att skriva lätet är ett upprepat "djäck djäck serrrrrr", där den surrande slutdelen följer på ett par korta ljud.
Alla läten och ljud för gråsiska →Utbredningskarta över var Gråsiska har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Gråsiskan är en liten fink, omkring 11,5–14 centimeter lång och med en vikt på ungefär 14 gram. Den hör till familjen finkar, och dess närmaste släktingar är korsnäbbarna. Linné beskrev arten år 1758.7
Vid fågelborden hör gråsiskan till de minsta gästerna. Den kommer ofta i flockar, och en sådan flock kan bestå av mer än hundra fåglar. Gråsiskan är en invasionsfågel. Vissa år dyker den upp i stora mängder långt söder om de områden där den brukar finnas, och andra år syns den knappt alls.3
Snösiskan och brunsiskan räknades förr som egna arter. Numera räknas de som underarter till gråsiskan. BirdLife Sveriges taxonomikommitté beslutade i april 2016 att snösiskan inte längre skulle räknas som egen art.6,7
Namnet gråsiska finns belagt första gången år 1611. Förledet grå kommer av fjäderdräkten, och siska anses härma fågelns läte. På Gotland kallades arten förr erits.2,7
Gråsiskan är gråbrun och spräcklig. Man känner igen den på den röda fläcken i pannan och den lilla svarta haklappen. Ovansidan är grå till vitaktig med mörkare fläckar, och vingarna har ljusa fjäderkanter. Stjärten är kluven.2,7,12
Hanen och honan skiljer sig åt på bröstet. Den vuxna hanen har ett rosarött bröst på våren, men på vintern kan bröstet vara helt vitt. Honans bröst är gråaktigt gulvitt. Vinterdräkten skiljer sig alltså från sommardräkten.2,7
Näbben är kort, trekantig och gul. Runt näbbroten är fjäderdräkten svart. När gråsiskan flyger syns två vita vingband mot den mörkare vingovansidan, och den ljusa undersidan sticker av mot det mörka ansiktet och stjärten. Fjäderdräkten är fluffigare än hos andra finkar.7,3
Underarterna är svåra att skilja åt, eftersom färgen skiftar gradvis över utbredningsområdet. Brunsiskan är den minsta underarten och har en kanelbrun till gulbrun grundton. Grönlandsgråsiskan är den största och har kraftigast näbb.7
I Sverige häckar gråsiskan främst i Norrland. Den är som vanligast i fjällbjörkskogen i norra Norrland, men den finns rikligt även i bland- och barrskog så långt söderut som Hälsingland och norra Värmland. Vissa år kan den häcka långt söderut.1,2
Tre olika former häckar i landet. Brunsiskan har häckat i Skåne och längs västkusten sedan 1970-talet och förekommer lokalt även längs Östersjökusten. Snösiskan häckar sällsynt på fjällhed och i fjällbjörkskog från Lycksele lappmark till Torne lappmark. Snösiskan övervintrar regelbundet i de allra nordligaste trakterna.1,7,3
På vintern är gråsiskan vanligare i södra Sverige. Den finns då över södra delen av landet upp till södra Norrland, och en del fåglar flyttar vidare till Tyskland och Frankrike. Gråsiskor från Skandinavien kommer också till Storbritannien på vintern.2,7,12
Vart och när gråsiskorna drar styrs av hur mycket björkfrö det finns. Vandringarna går inte bara söderut, de kan också gå i sidled.3
Grönlandsgråsiskan häckar på Baffinön och södra Grönland. I Sverige finns tre godkända fynd, samtliga ringmärkta fåglar i Södermanland. Mellan 1911 och 2008 ringmärktes 239 114 gråsiskor i Sverige.7
Gråsiskan bedöms som livskraftig i Sveriges rödlista 2025, och det finns inga tecken på att beståndet har förändrats nämnvärt. År 2005 uppskattades den svenska populationen till nära en miljon könsmogna individer. Antalet svänger kraftigt mellan åren, och fåglarna flyttar runt utan fast mönster. Arten är fridlyst i Sverige. Även globalt räknas den som livskraftig, men trenden är nedåtgående.1,7
Gråsiskan häckar i barr- och blandskog och i fjällbjörkskog, ibland också i fjällens videbälte.1
Helst äter den björkfrön, och på vintern är det huvudfödan. Den äter också frön från al och andra växter, och på sommaren tar den insekter och fjärilslarver. Den klättrar skickligt i trädgrenarna när den letar mat. Vid fågelbordet tar den gärna små frön, till exempel hirs.2,7,12,3
Innan det blir kväll fyller gråsiskan krävan med björkfrön, som ger den energi under natten. Den kan också borra ner sig i snön och sova där, eftersom det är varmare än i luften. På vintern rör den sig i flockar, ofta tillsammans med grönsiskor.3,7
Häckningstiden varierar mycket och kan pågå från april till augusti. Gråsiskorna häckar ofta i glesa grupper som liknar kolonier. Honan bygger boet helt själv, relativt nära marken, av kvistar, strån, växtull och fjädrar. Ofta är det klart på två eller tre dagar.2,7
Kullen består av fyra till sex grönblå ägg med rödbruna fläckar. Honan ruvar ensam i omkring 10–12 dagar och lämnar sällan boet, medan hanen kommer med mat till henne. Ungarna är flygga efter ungefär 12–13 dagar. Båda föräldrarna tar hand om ungarna. Paret får oftast två kullar per år, och fåglarna häckar första gången när de är ett år gamla.2,7,10
Hos ringmärkta fåglar i Storbritannien är den vanliga livslängden två år. Den äldsta kända var 6 år och 10 månader gammal.11
Grönsiskan har alltid något grönt i dräkten, och det har gråsiskan aldrig. Grönsiskehanen har grön rygg och grönt bröst, svart hjässa och en svart fläck på strupen. Honan saknar de svarta partierna och är ljust grågrön med mörka streck.2,8
Vinterhämplingen saknar både den svarta haklappen och det röda på huvud och bröst. Den har mörkt brunsvart rygg och vit till smutsvit undersida, och näbben är gul i vinterdräkt. Lockläte är metalliskt och vresigt, ungefär "tweeht". I Sverige häckar den sällsynt i bergsbranter i de västra delarna av fjällkedjan.2,9
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Gråsiska är en siska som tillhör familjen finkar. Den häckar cirkumpolärt på norra halvklotet i tempererat och subarktiskt klimat. Den globala populationen uppvisar tydliga men klinala morfologiska skillnader vilket skapat stora diskussioner vilka populationer som ska ingå i artkomplexet. Sentida studier indikerar att snösiska, som tidigare ofta haft artstatus istället – tillsammans med bland annat brunsiska – bör behandlas som del av gråsiskan, vilket bland annat Birdlife Sverige gör. Denna linje följs här.
En gråsiska är ungefär 11.5–14 cm lång och väger 14 gram.
Gråsiska har ett vingspann på ungefär 20–25 cm.
Gråsiska väger ungefär 14 gram.
Flest observationer av gråsiska rapporteras i oktober, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Gråsiska bedöms som vanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var gråsiska har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
