Coloeus monedula
Kajan har ingen riktig sång, och den har inte heller ett enda bestämt lockläte. Den använder i stället en rad olika varianter av ett kort "kja". Lätena hörs när kajorna håller kontakt med varandra, när de blir upprörda och i andra liknande lägen.
Alla läten och ljud för kaja →Utbredningskarta över var Kaja har observerats i Sverige.
Senaste dygnet
Kajan är den minsta av våra svarta kråkfåglar i Sverige. Man känner igen den på den grå nacken och de ljusa ögonen. Det vetenskapliga namnet är Coloeus monedula, och tidigare hette den Corvus monedula. Det gamla namnet betyder ungefär "myntätande korp".1,2
Kajan är social och intelligent. Den är uppfinningsrik och har lätt att lära sig nya saker. Paren håller ihop hela livet, och även i en stor flock kan man se att kajorna rör sig två och två.2,4,5
I Rödlistan 2025 bedöms kajan som livskraftig i Sverige, och beståndet ökar. Arten är fridlyst enligt artskyddsförordningen, men den kan ändå vara jaktbar enligt jaktlagen och jaktförordningen.1
Kajan är 34–39 centimeter lång, har ett vingspann på 64–73 centimeter och väger runt 240 gram. Den är svart över nästan hela kroppen, utom på nacken och huvudsidorna, som är grå. Undersidan är skiffergrå. Hättan är svart och syns tydligt mot den grå nacken. Näbben är kort och kraftig.2,5,7,9
Ögonen syns lätt. Hos vuxna kajor är de ljust gråvita och lyser mot den mörka fjäderdräkten. Kajan är den enda kråkfågeln i Sverige som har ljusa ögon. Ungfåglarna är brunare i fjäderdräkten och har mörkare ögon än de vuxna.2,3,9
Det finns fyra underarter, och de skiljer sig främst i färgen på huvud och hals. Mycket gamla kajor kan börja gråna och få fläckvis grå fjädrar. Ringmärkta kajor som återfunnits visar att fåglar med sådan grånad var minst 14 år gamla.5,10
Kajan finns i Europa, i västra Nordafrika och i Asien österut till nordvästra Kina. Det europeiska beståndet uppskattades 2021 till 24,7 miljoner vuxna fåglar, trenden är stabil och det finns inga större hot. Globalt räknas arten som livskraftig.5
I Sverige finns kajan i de södra och mellersta delarna av landet och längs Norrlandskusten upp till Norrbotten. Den finns också på sina håll i Norrlands inland. Den har spritt sig dit sedan 1980-talet och håller sig då oftast nära bebyggelse. Den trivs bäst i jordbruksbygd och i städer, men den finns även i skog.1,2
År 2018 uppskattades det svenska beståndet till omkring 199 000 par. Arten har ökat kraftigt. Enligt bedömningen 2015 hade beståndet växt med 85–115 procent på 30 år och med 24–53 procent på tio år.1,5
De flesta svenska kajor är stannfåglar, och allt fler övervintrar i södra Sverige. En del flyttar sent på hösten, i oktober och november, till Nordsjöområdet och Västeuropa. De kommer tillbaka i februari och mars.2,3
På vintern samlas kajorna i stora flockar inne i städerna och sover tillsammans, för att hålla värmen och vara skyddade.4,11
Kajan äter det mesta. Frön är viktiga, och den äter också frukt, levande smådjur, särskilt insekter och daggmaskar, samt kadaver. Den letar mat på åkrar, på soptippar och i soptunnor. På sensommaren kommer den gärna till trädgårdar för att äta frukt och bär. Den äter även säd, ekollon och små gnagare, och den delar mat med andra i flocken.1,2,5
Vid fågelbordet tycker kajan särskilt om fett, till exempel talg, ister och talgbollar. Den äter snabbt upp det som finns, så den är inte populär överallt. Näbben är ganska stark, och kajan kan bända isär metalltrådar. Den kan också känna igen enskilda människors ansikten.4,9
I flocken finns en rangordning som är komplicerad. Ålder, storlek och beteende avgör var en kaja hamnar, och rangordningen hålls på plats genom uppvisningar och konkurrens.3,5
Kajan bygger boet i en hålighet, gärna i kolonier. Den häckar i trädhål, holkar, hål i byggnader och skorstenar. I städerna väljer den ofta skorstenar och ventilationstrummor och kan täppa igen rören med bomaterial. Boet görs av grenar, tunna kvistar och fina rötter.1,2,3,4
Honan lägger vanligen 4–5 ägg, som är blekt blågröna med bruna fläckar. Hon ruvar dem ensam i ungefär 18–20 dagar. Ungarna lämnar boet efter omkring fyra veckor men kan flyga först en vecka senare. Kajan får en kull per år och häckar första gången när den är två år.3,5,7,8
Det svenska åldersrekordet för kaja är 20 år och 9 månader. Fågeln ringmärktes som ettåring i Pildammsparken i Malmö 2002 och hittades senare mindre än en kilometer därifrån. Bland svenska kråkfåglar är det bara råkan som har blivit äldre.10
Kajan förväxlas lättast med råkan, och de två arterna ses ofta i samma flock. Råkan är större, 41–49 centimeter lång med ett vingspann på 81–94 centimeter. Kajan skiljer sig från råkan genom den kortare näbben och den grå nacken.6,7
Råkans näbb är spetsig och lite nedåtböjd. Hos vuxna råkor är näbbroten ljust gulvit och saknar fjädrar. Fjäderdräkten är svart med blå och purpurfärgad glans. Unga råkor har fjädrar vid näbbroten och helt svart näbb, men näbben är spetsig även hos dem. I Sverige häckar råkan främst i Skåne, på Öland och på Gotland, och på vintern finns den bara i de sydligaste landskapen.6,11
Kajan är mindre än både råka och kråka. Kråkan är gråsvart och kommer sällan i större antal till fågelbordet. De ljusa ögonen är ett säkert kännetecken, eftersom ingen annan kråkfågel i Sverige har det.3,9,11
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Kaja är en fågel i familjen kråkfåglar som förekommer över Europa, västra Asien och i Nordafrika. Den är huvudsakligen en stannfågel, men en del populationer i norr och öster flyttar söderut på vintern. Fyra underarter har identifierats. De utskiljer sig framförallt i fjäderdräktens färger på huvudet och nacken. Carl von Linné var den första som beskrev denna art formellt. Han gav den namnet Corvus monedula. DNA-analys har senare visat att denna art, tillsammans med klippkaja, är en tidig förgrening i släktet Corvus och tillräckligt olika de andra för att motivera att de klassificeras som ett eget släkte, Coloeus.
En kaja är ungefär 34–39 cm lång och väger 196–265 gram.
Kaja har ett vingspann på ungefär 64–73 cm.
Kaja väger ungefär 196–265 gram.
Flest observationer av kaja rapporteras i mars, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Kaja bedöms som vanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var kaja har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
