Översikt
Nötskrikan är Sveriges talrikaste kråkfågel. Beståndet uppges till omkring 290 000 par enligt boken Sveriges fåglar, antal och förekomst. Den häckar främst i barrskog och håller sig normalt undan från människan. Till bebyggelsen söker den sig i huvudsak på vintern, ibland också på hösten.3
Det gör att många hör nötskrikan oftare än de ser den. Den beskrivs som en skygg skogsfågel som håller distans till människor, men på hösten kommer den närmare husen för att samla föda.4
Fågeln har fått många namn ute i landskapen: aidskräika och aldskreika på Gotland, akarnaskrika i Blekinge, ollonskrika och kornskrika i Östergötland, skogsskata i Skåne och rågskrika i Norrland. I vissa svenska landsdelar sågs den som en lyckobringare för jakten, i andra tvärtom som en olycksfågel, och den kopplades också ihop med mytologiska väsen som Näcken.1
Utseende
Nötskrikan är en medelstor fågel. Kroppslängden anges till 32 till 37 centimeter, och fågeln.se sätter den till 35 centimeter. Vingspannet ligger på 54 till 58 centimeter, engelskspråkiga Wikipedia anger 52 till 58 centimeter. Vikten är ungefär 170 gram.1,2,5
Grundfärgen är beigebrun med rödaktig ton, ibland beskriven som rödgrå. Pannan och strupen är vitaktiga, hjässan har mörka strimmor eller fläckar, och från näbben går ett brett svart mustaschstreck längs huvudsidan. Gumpen är vit och stjärten svart.1,2
De större vingtäckarna är azurblå med svarta tvärstreck. Vingen är svart ytterst med en stor vit fläck och brunröd in mot kroppen. Näbben är kort och rund, vingarna korta och trubbiga, stjärten lång och avrundad. Fjäderdräkten är yvig och på huvudet sitter en tofs. I flykten syns kontrasten mellan svart och vitt med inslag av ljusblått. Hanar och honor ser likadana ut.1,2
Utbredning och förekomst i Sverige
Nötskrikan häckar allmänt i södra och mellersta Sverige samt upp till och med mellersta Norrland. Fågeln.se anger förekomsten som allmän till tämligen allmän från Skåne till södra Lappland, men sällsynt i norra Norrlands inre delar. Utbredningen har inte alltid sett ut så. Historiskt var den mer begränsad, och arten expanderade betydligt norrut och västerut under 1900-talet. I Västmanland ligger nötskrikan på plats 32 bland de vanligaste fågelarterna.1,2,4
Häckningsmiljön är främst barrskog. Omvandlingen från naturliga barrskogar till plantager av gran eller tall har missgynnat arten, eftersom sådana enformiga och likåldriga bestånd ger betydligt färre födoresurser.3
De flesta nötskrikor är stannfåglar. De nordligaste populationerna kan uppträda som strykfåglar vissa vintrar. Ungefär vart femte år, vid dåliga ollonår, sker massutvandringar då stora mängder fåglar drar till Danmark. Vid Falsterbo kan man sådana höstar se stora skaror nötskrikor försöka lämna den skyddande vegetationen och ge sig ut över havet mot sydväst. Fåglarna verkar tveksamma och vänder ofta tillbaka flera gånger innan de till slut ger sig av.1,2,3
Utanför Sverige finns arten i ett vidsträckt område i den palearktiska regionen, från västra Europa och nordvästra Afrika österut till Asiens östra kust och söderut i Sydostasien. Världspopulationen delas in i många underarter, grupperade i sju till åtta huvudgrupper. Utbredningsområdet och den globala populationen är mycket stora, och arten är inte hotad. IUCN placerar den i kategorin livskraftig. I Finland är den däremot klassad som nära hotad.1,5
Ekologi och häckning
Under häckningstiden lever nötskrikorna parvis och hjälps åt att föda upp ungarna. Resten av året ser man dem familjevis eller i små flockar.1,4
Boet placeras i träd, ofta i gran, på 2 till 10 meters höjd över marken. Fågeln.se anger att det vanligen ligger på några meters höjd intill stammen i en gran och byggs av båda könen av tunna kvistar. Insidan fodras med rottrådar, och svenskspråkiga Wikipedia nämner rötter och mossa.1,2
Kullen består av 5 till 8 ägg, medan engelskspråkiga Wikipedia anger 3 till 6. Äggen är ljust grågröna och tätt fläckade med brunt, ungefär 31 gånger 23 millimeter stora och väger omkring 8,5 gram. Ruvningen tar 16 till 19 dagar. Ungarna lämnar boet efter 19 till 20 dagar, och engelska uppgifter anger 19 till 23 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna, och nötskrikan får en kull per år. Den högsta kända åldern gäller en fågel som ringmärktes 1966 och återfanns 1983, alltså 16 år och 9 månader gammal.1,4,5
Födan är mycket varierad. Nötskrikan tar frukt och bär, insekter och andra ryggradslösa djur, daggmaskar, kräldjur, fågelägg och fågelungar, smågnagare och andra mindre däggdjur. Vid fågelmatningen föredrar den fett och äter gärna talg.1,2,3
På hösten hamstrar den föda inför vintern. Under hösten och vintern är ekollon och nötter huvudfödan, och fågeln anlägger flera vinterförråd som den håller uppsikt över. Norr om ekens utbredningsområde hamstrar den i stället annat, bland annat spillsäd, frön, frukt och talg. Enskilda individer kan sprida mer än tusen ekollon på ett år och bära enstaka ekollon så långt som 20 kilometer. I mindre utsträckning kan nötskrikan också parasitera på lavskrikans hamstring.1,3,4,5
Förväxlingsarter
Nötkråkan är ungefär 35 centimeter lång och alltså jämförbar med nötskrikan i storlek, men ser annorlunda ut. Dräkten är chokladbrun med vita fläckar, vingar och stjärt är svartbruna, näbben är lång, rak och spetsig och stjärten relativt kort. Den saknar nötskrikans blå vingtäckare och vita gump. Varningslätet är ett kraftfullt kräähh, kräähh, kräähh som framförs från trädtopparna. Nötkråkan häckar numera i nästan hela Sverige nedanför fjällkedjan.7
Lavskrikan är mindre, omkring 30 centimeter, och brungrå med roströda yttre stjärtpennor och rostrött på vingarna. Den saknar nötskrikans blå vingtäckare, vita gump och svarta mustaschstreck, och den klänger ofta som mesarna. Lätet kan däremot leda fel: repertoaren innehåller både vråkliknande jamande och nötskrikeliknande skrän samt olika härmningar. Lavskrikan häckar i äldre barrskog i de norrländska skogarna och saknas nära Bottenviken.8
