Nucifraga caryocatactes
Det man oftast hör av nötkråkan är ett kraftigt, upprepat kraxande som låter ungefär "kräähh, kräähh, kräähh". Fågeln sitter gärna i en trädtopp när den låter.
Alla läten och ljud för nötkråka →Utbredningskarta över var Nötkråka har observerats i Sverige.
Nötkråka är en fågel i familjen kråkfåglar som förekommer i Europa och Asien.
Senaste dygnet
Nötkråkan är en mörkbrun fågel med tätt sittande vita prickar och en lång, kraftig näbb. Den bor i granskog och lever till stor del på nötter och frön som den samlar in på hösten och gömmer i marken. I södra Sverige är det hasselnötter, i Norrland frön från sibirisk cembratall.1,2
Arten är stannfågel, alltså en fågel som stannar i landet året runt. Den är fridlyst och finns sedan 2025 åter med i den svenska rödlistan som nära hotad. I Sverige finns två underarter, tjocknäbbad och smalnäbbad nötkråka, som skiljer sig åt både i var de bor och i vad de äter.1,2
Nötkråkan är ungefär 35 centimeter lång, lika stor som en nötskrika men med betydligt kortare stjärt. Näbben är lång och kraftig. Vingarna är breda och trubbiga.1,4
Fjäderdräkten är chokladbrun och full av vita fläckar, framför allt på ansiktet, halsen, ryggen och undersidan. Runt ögat sitter en vit ring, och framför ögat en stor vit fläck. Hjässan är svartbrun och fortsätter ner i nacken. Vingarna är mörka, nästan svarta, med en grönblå glans.1,6
Stjärten är mörk med vita spetsar på pennorna. Ovanifrån syns det som vita hörn och underifrån som ett vitt band längst ut. Undergumpen, fjädrarna under stjärtroten, är helt vit. På håll kan fågeln se grå ut, med svarta vingar och mörkbrun hjässa.1,3,6
Hane och hona ser likadana ut, och ungfåglarna skiljer sig bara lite från de vuxna.4
Nötkråkan häckar numera i nästan hela Sverige nedanför fjällen. Den tjocknäbbade nötkråkan finns i södra och mellersta Sverige, norrut till Värmland, Västmanland och norra Uppland. Den smalnäbbade finns från Norrbotten och söderut.1
Den tjocknäbbade nötkråkan häckar glest och ojämnt. Den finns från mellersta Skåne och Blekinge genom Småland och inre Halland upp till mellersta Värmland, mellersta Västmanland och norra Uppland, och mycket lokalt i södra Dalarna. På Gotland är den mycket sällsynt men finns bland annat på södra Fårö. Inom området finns stora trakter helt utan nötkråka, troligen för att det där saknas äldre mossig granskog med hassel i närheten. Beståndet beräknas till drygt 10 000 par. Den största kända lokala förekomsten, omkring 140 par, fanns på Billingen i Västergötland innan skogen kalhöggs.1
Den smalnäbbade nötkråkan har vid flera tillfällen invaderat Sverige från Ryssland. I slutet av 1970-talet fick den fäste i några städer i Norrbotten och Västerbotten, och i dag finns växande bestånd i många orter längs Norrlandskusten, från Gävle till Haparanda. Den lever där främst på frön från sibiriska cembratallar som planterats i parker och trädgårdar. Från juni till september håller den till inne i samhällena. Norrlandsbeståndet beräknas till omkring 600 par och ökar, och den smalnäbbade kan i dag utgöra 10–20 procent av alla svenska nötkråkor.1,2
Nötkråkan minskar. Nedgången gäller de sydliga fåglarna, från Värmland, Västmanland och Uppland och söderut. Under de senaste 15 åren har beståndet minskat med uppskattningsvis 25 procent, och takten ligger nära gränsen för kategorin sårbar. Kraftiga minskningar har rapporterats bland annat från södra Småland, nordöstra Skåne, Blekinge och Billingen. I Mittlandsskogen på Öland fanns tidigare omkring 25 par, men år 2003 fanns inga kvar.1,2
På vintern kan nötkråkan dyka upp vid fågelbord, där den gärna tar hela hasselnötter. På hösten, från slutet av augusti in i oktober, är den som lättast att få syn på, eftersom den då är ute och samlar nötter.3,9
Utanför Sverige finns arten från Europa genom Asien till Japan. I Europa häckar den bland annat i Finland (Åland och sydvästligaste fastlandskusten), sparsamt i södra Norge och kring Trondheim, och i avskilda bestånd i Alperna, Karpaterna och Balkanbergen. Nötkråkan är normalt stannfågel, men vissa år gör den stora invasioner västerut, som 1968. Globalt räknas arten som livskraftig, och det europeiska beståndet uppskattas till mellan 800 000 och 1,7 miljoner individer.1,4,6
Den tjocknäbbade nötkråkan har sitt revir i barr- eller blandskog, i Sverige oftast granskog, gärna med mossig mark och fuktiga partier. Reviret är 12–15 hektar stort, paret behåller det livet ut och det måste ligga inom 5–6 kilometer från rikligt med hassel. Ibland flyger fågeln upp till en mil för att hämta nötter.1
Hela livet kretsar kring hasselnötterna. På hösten samlar nötkråkan stora förråd som ska räcka åt de vuxna fåglarna under vintern och som huvudföda åt ungarna i boet. Upp till 20 nötter får plats i strupsäcken åt gången. Nötterna grävs ner i mossan och barret i skogens mörkaste delar, under små undertryckta granar eller i täta granbestånd. Granfrön äter den också, men dem sparar den inte. På våren och sommaren tar den insekter och snäckor, och på vintern händer det att den fångar en näbbmus, en smågnagare eller en liten tätting.1,3
Boet byggs i en klen gran, gärna vid en solig glänta, ofta på trädets sydsida och mellan 4 och 12 meter upp. Som bomaterial används ofta skägglav och trä från murkna stubbar. I slutet av mars eller början av april lägger honan tre till fyra ägg. Hur många det blir beror på hur mycket nötter det fanns hösten innan. Båda föräldrarna ruvar, i ungefär 18 dagar.1,3,4
Ungarna kan flyga efter mitten av maj och stannar sedan ytterligare två till tre veckor i reviret. Under sommaren tillbringar familjen dagarna i lövskog intill, men återvänder varje kväll för att sova i reviret. I slutet av augusti klarar sig ungarna själva, och när hasselnötterna mognar söker de upp egna revir, vanligen inom några mil.1
Om frost har skadat hasselns honblommor på våren blir det dålig nötskörd, och fåglarna kan inte samla tillräckliga vinterförråd. Då ger sig de yngre nötkråkorna av, och i extrema år lämnar de landet. Såvitt man vet överlever nästan inga av dem de riktigt svåra åren. De gamla paren stannar kvar men kan få svårt att häcka våren därpå.1
I Norrland lever den smalnäbbade nötkråkan mest på frön från planterade sibiriska cembratallar, och dess föda verkar vara betydligt mer blandad än de sydliga fåglarnas.1
Duvhök och, under häckningen, mård tar ibland nötkråkor, men det påverkar knappast hur många fåglar det finns. Det avgörande är skogen. Kalavverkning och granplantering förstör både häckningsrevir och nötbärande hassel. Om de undertryckta granarna röjs bort hittar nötkråkan inte sina gömmor och slutar gömma nötter där. Fristående äldre hasselbuskar ger mest nötter, men många vid stenmurar, rösen och betesmarker har röjts bort på grund av hur de svenska miljöstöden utformats. Skägglaven har också gått kraftigt tillbaka.1,2
BirdLife Sverige rekommenderar att man inte avverkar, planterar, markbereder eller röjer i nötkråkerevir mellan 10 mars och 20 juni, och att man sparar hasselbuskar och täta, fuktiga granbestånd.2
Den art som liknar nötkråkan mest i storlek och läte är nötskrikan. Den är 32–37 centimeter lång, alltså ungefär lika stor, men färgen är en helt annan. Sittande är nötskrikan rödgrå till beigeröd, och i flykten syns svartvita vingar, vit övergump och svart stjärt.5
Nötkråkan är i stället chokladbrun och full av vita prickar, har kortare stjärt och en längre, kraftigare näbb. Stjärten är mörk med vita spetsar och undergumpen vit.1,4
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
En nötkråka är ungefär 32–38 cm lång och väger 163.8 gram.
Nötkråka har ett vingspann på ungefär 49–53 cm.
Nötkråka väger ungefär 163.8 gram.
Flest observationer av nötkråka rapporteras i september, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Nötkråka bedöms som ovanlig i Sverige. Graderingen bygger på var och hur ofta arten setts de senaste fem åren samt BirdLife Sveriges officiella artlista.
På kartan ovan ser du var nötkråka har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
