Kattuggla
Strix aluco
Kattuggla observationskarta
Utbredningskarta över var Kattuggla har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
1+
10+
50+
100+
500+
1000+
Observationstrend
Senaste dygnet
Strix aluco
Utbredningskarta över var Kattuggla har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna.
Senaste dygnet
Kattugglan heter Strix aluco på latin. Strix betyder uggla, och aluco är ett gammalt latinskt ord som troligen betyder hoande uggla. Det svenska namnet kommer av att ansiktet ser kattlikt ut.2
Tillsammans med pärlugglan är den den vanligaste av Sveriges ugglor, och BirdLife Sverige beskriver den som den vanligaste av våra ugglor. Den är stannfågel och håller sig kvar i sitt revir året om. Jakten sker på natten, och den jagar sällan i dagsljus annat än när den matar ungar. Globalt är arten klassad som livskraftig av IUCN.1,2
I svensk folktro har ugglelätet kopplats till väderomslag eller dödsfall. Om kattugglan höll till vid en gård och skrek sitt klä vitt om nätterna sågs det som ett säkert tecken på att någon i familjen snart skulle dö.1
Kattugglan är 37 till 43 cm lång, har 81 till 96 cm vingbredd och väger 400 till 500 gram. Den är ungefär lika stor som en ringduva. Honan är större än hanen: 5 procent längre och mer än 25 procent tyngre.1,8
Huvudet är runt och saknar örontofsar, ögonen är stora och mörka, vingarna breda och rundade och stjärten kort. Vingarna är relativt korta och rundade, och flykten går i rak bana med snabba vingslag som följs av glidflykt.2,8
Dräkten varierar kraftigt, från rödbrun till gråvit, med fin vattring och mörkgrå streckning. Nominatformen uppträder i två huvudsakliga färgvarianter: en brun morf med rödbrun ovansida och en grå morf med gråbrun ovansida. Båda har vitaktig, brunstrimmig undersida. Honor tenderar att vara mer rostfärgade och hanar gråare. Den bruna varianten dominerar i västra Europas fuktiga klimat, medan den grå blir vanligare österut, och nordliga populationer är kallt grå.1,2,4
Hörseln är tio gånger bättre än en människas, och öronöppningarna sitter asymmetriskt, vilket förbättrar riktningshörseln. Kattugglan kan jaga enbart på hörseln. Näthinnan innehåller ungefär 56 000 ljuskänsliga stavar per kvadratmillimeter, men den faktiska synskärpan är bara något större än människans; den upplevda överlägsenheten beror på optiska faktorer.1,7
Hanens revirläte är det som de flesta känner igen: ett långt dallrande hoande, hoo ... ho, ho, hoo-hoo-hoo-hoo. Natursidan beskriver samma sång som ett svajande hoooo, en paus på någon sekund, och därefter hu-huhuhu-hooo. Hoandet kan höras flera kilometer.1,2,3,7
Det andra lätet är ett gällt, skarpt ke-vitt, ofta skrivet klävitt. Engelska Wikipedia anger det som honans lockläte. Natursidan skriver att honan ibland hörs med ett upprepande klävitt. Enligt BirdLife Västmanland är klävitt-lätet vanligare under sommaren och hösten.1,2,3,5,7
Det berömda tu-whit, tu-who är alltså ingen enskild fågel utan en duett: hanens hoande och honans ke-vitt tillsammans. Rivaliserande hanar hörs med ett trestavigt hu-U-u. Vid uppvaktning förekommer ett xylofonliknande ljud som bara hörs på nära håll. BirdLife Västmanland räknar upp tre huvudsakliga lätestyper: sången, klävitt och xylofonlätet, och skriver att lätet är så karaktäristiskt att man inte kan ta fel på nära håll. Under sommaren, i juni och juli, hörs ungarnas tiggläte.1,3,5,7
Kattugglan kan höras dygnet runt och året om, men framför allt från januari till mars. Den är inte lika tidsbunden som andra ugglor och kan därför höras vid olika tider på dygnet; den går att höra hela natten från skymning till gryning. När födotillgången är god är det inte ovanligt att höra ropen redan i januari.3,5,6
Lätet säger något om fågeln själv. Hanar med hög belastning av blodparasiter använder färre höga frekvenser i sitt läte.1
Arten finns i de tempererade delarna av Eurasien, från Storbritannien och Iberiska halvön österut till Korea.1
I Sverige häckar kattugglan tämligen allmänt i södra Sverige och i sydöstra Norrland, och förekommer även längre norrut längs norrlandskusten. Norrut når den södra Västerbotten. I Västmanland är den den mest spridda ugglan.1,2,5
Beståndet i Sverige uppskattas till 10 000 till 20 000 par enligt svenska Wikipedia, medan fageln.se anger cirka 18 000 par. Övervakningen visar en oroande utveckling: kattugglan uppvisar en signifikant minskning så här långt under 2010-talet. Arten har expanderat norrut i Sverige under senare tid, men det totala antalet har inte påverkats nämnvärt.1,2
Nordgränsen låg historiskt i gränsområdet mellan Svealand och Norrland. Ett varmare klimat har gjort det möjligt för arten att flytta norrut, eftersom förutsättningarna för denna snödjupskänsliga art har förändrats. Thomas Holmberg startade 2024 ett holkprojekt i Ångermanland och Jämtland. Hösten 2023 sattes 25 holkar upp utefter farbara vägar, med ungefär två kilometers mellanrum och på fyra meters höjd, vilket gav tre häckningar våren 2024. Under 2025 utökades antalet till drygt 90 holkar, med slutmålet 100. Resultatet beskrivs som bra, med påtaglig häckningsaktivitet, och en häckning skedde bara 25 meter från ett bebott hus. Holkarna kontrolleras två till tre gånger per år, och ungar samt vissa vuxna fåglar ringmärks för att följa spridning och förekomst.6
Kattugglan håller till i löv- och blandskog i tempererade zoner, även i äldre barrskogsplanteringar, och föredrar platser med tillgång till vatten. Den trivs i lövskog, gärna ekskog, samt i parker, större trädgårdar och träddungar. Längs Norrlandskusten föredrar den täta lövskogar med gamla hålträd nära odlade marker och bebyggelse, och ugglorna valde ofta boplats nära odlad mark och glesa högstammiga skogar. Många häckningar sker numera i holkar i produktionsskog, och holkhäckningar är relativt vanliga i delar av Norrland. Arten häckar gärna nära människan och finns även inne i städer och samhällen.1,2,5,6
Födan består främst av skogslevande gnagare, upp till storleken av en kaninunge, men också av fåglar, daggmaskar, skalbaggar, grodor och ödlor. I stadsbiotoper utgör fåglar en större del av födan. Fageln.se anger småfåglar och smågnagare. Kattugglan äter också råttor och fungerar därmed som naturlig skadedjursbekämpning.1,2,4
Den spanar från en gren och störtar eller glider sedan tyst ned på sitt offer. Den tysta flykten beror på morfologiska anpassningar. Bytet sväljs helt, och de osmältbara delarna stöts upp som spybollar, medelstora och grå och till största delen bestående av gnagarpäls.1
Boet läggs i trädhålor, gamla skat- och ekorrbon, hålrum i byggnader eller holkar. Bobyggnaden pågår från februari i söder till mitten av mars i Skandinavien. Äggen läggs tidigt på våren, ibland redan i slutet av februari men oftast i mars. Kullen består i medeltal av två till tre ägg. Ett ägg mäter 48 gånger 39 mm och väger 39 gram. Ruvningstiden är 30 dagar och endast honan ruvar.1,2,7
Ungarna blir flygga efter 35 till 39 dagar, men lämnar vanligen boet upp till tio dagar innan de kan flyga. Föräldrarna sköter om dem i två eller tre månader efter att de blivit flygga. Vid boet är kattugglan mycket aggressiv och anfaller inkräktarens huvud med sina skarpa klor. Fotografen Eric Hosking förlorade ett öga när han fotograferade vid ett kattugglebo och gav sin självbiografi titeln An Eye for a Bird.1,2,7
Berguv, kungsörn, sparvhök och ormvråk tar kattugglor. Rävar utgör ett vanligt hot mot nyligen flygfärdiga juveniler, och en dansk studie visade att 36 procent dör efter att de blivit flygga. Den årliga överlevnaden hos vuxna fåglar är 76,8 procent och medellivslängden är fem år. Högsta noterade ålder är över 18 år i frihet och över 27 år i fångenskap.1,7
Slagugglan liknar en större variant av kattuggla men är ljusare i färgen. Skillnaden i storlek är tydlig: slagugglan är 50 till 59 cm lång med 103 till 124 cm vingbredd, honan väger 950 till 1 150 gram och hanen 600 till 850 gram, mot kattugglans 37 till 43 cm och 400 till 500 gram. Natursidan lyfter fram att slagugglan är något ljusare, har längre stjärt och ett renare ansikte. Slagugglan har runt huvud, platt ansiktsskiva, små svarta ögon, orangegul näbb och kilformad stjärt med jämna tvärband. Sången är ett sjustavigt rytmiskt djupt hoande, vo-hå... voho åvo-ho. I Sverige förekommer slagugglan från norra Västmanland till Lule lappmark, tätast från Uppland till Medelpad.1,3,9
Hornugglans läte är ett ganska kort hoo som upprepas, betydligt kortare än kattugglans hoande. Pärlugglan har ett helt annat läte, ett starkt och snabbt poo-poo-poo-poo-poo.3
Bland de större släktingarna skiljs kattugglan på storlek och satt kroppsform. Lappuggla, berguv och slaguggla är alla betydligt större.7
Har du hittat fel i artikeln? Kontakta oss
Kattuggla är en kompakt, medelstor uggla som tillhör familjen ugglor och är vanlig i skogar över stora delar av Eurasien. Dess undersida är blek med mörka strimmor och ovansidan är antingen brun eller grå, och flera av de elva erkända underarterna uppvisar båda dessa färgvarianter. Boet är vanligen placerat i en trädhåla och ägg och ungar försvaras våldsamt mot potentiella predatorer. Kattugglan är en stannfågel och mycket territoriell. Många årsungar svälter om de inte kan hitta ett ledigt revir när omvårdnaden från föräldrarna upphör.
I Qvittr
Lyssna på hur kattuggla låter i ljudspelaren ovan. Där kan du höra sång, läte och varningsläte.
En kattuggla är ungefär 37–43 cm lång och väger 400–500 gram.
Kattuggla har ett vingspann på ungefär 81–96 cm.
Kattuggla väger ungefär 400–500 gram.
Flest observationer av kattuggla rapporteras i mars, baserat på svenska fågelskådares rapporter det senaste året.
Kattuggla bedöms som ovanlig i Sverige, sett till hur ofta arten rapporteras jämfört med andra fåglar.
På kartan ovan ser du var kattuggla har observerats i Sverige de senaste 12 månaderna. Zooma in för att hitta platser nära dig.
