Översikt
Kejsarörnen tillhör familjen hökar och räknas till Europas största rovfåglar. Till utseendet liknar den kungsörnen, som är något större.5
I Sverige är kejsarörnen en mycket sällsynt gäst som aldrig har häckat här. Sedan 1933 har bara 13 fynd godkänts, och de flesta har gjorts i Skåne. I den svenska rödlistan står arten som ej tillämplig (NA), eftersom den bara dyker upp tillfälligt. Den hör till de fåglar som är skyddade i Sverige.1,2
Sett över hela världen är kejsarörnen klassad som sårbar. Antalet vuxna fåglar uppskattas till 16 000–20 000.5,8
Utseende
Vuxna kejsarörnar blir 72–83 cm långa, och vingarna mäter 190–210 cm mellan spetsarna. Könen skiljer sig i storlek: honan är lite större än hanen och kan vara upp till 40 procent tyngre.5,8
Hos den vuxna örnen sticker ett ljust gulbrunt parti på hjässa och nacke av mot en i övrigt mörk, svartbrun fjäderdräkt. Skuldrorna bär vita fläckar. Stjärten är gråaktig och smalt tvärbandad och slutar i ett brett svart ändband. Hos en sittande fågel räcker vingspetsarna fram till stjärtens spets.5,8
Unga fåglar ser helt annorlunda ut. Svartaktiga vingpennor och stjärtpennor med ljusa spetsar kontrasterar mot en blek kropp i gulbeige till sandgult. Bröstet har kraftiga mörkbruna streck, medan buken nedanför är ljust beige utan teckning. Under det andra levnadsåret bleknar strecken, och fågeln blir mer enfärgat sandfärgad.8
Från den fjärde vintern växer mörka fjädrar av vuxentyp in bland de sandfärgade, och dräkten blir fläckig. Det mörka sprider sig från strupen och övre bröstet, samtidigt som det ljusa partiet på hjässa och nacke tar form. Först vid fem–sex års ålder är dräkten helt vuxen. Den kejsarörn som sågs i Sverige 2012 bar en sådan mellandräkt, med ett huvud som redan hade ganska vuxet utseende och en mest ljus undersida prickad av bruna och svarta fläckar.8,3
Utbredning och förekomst i Sverige
Kejsarörnen häckar i östra och sydöstra Europa, bland annat i östra Österrike, Slovakien, Ungern, Serbien, Bulgarien, Rumänien och Ukraina. Utbredningen fortsätter österut genom Ryssland och Kazakstan. Det finns också avskilda bestånd på Cypern och i Turkiet. I Europa är arten hotad.8,5
Bara en del av fåglarna flyttar. I västra och södra delarna av utbredningen stannar många över vintern eller drar omkring i trakten. De europeiska fåglar som flyttar övervintrar bland annat i Mellanöstern, till exempel i Israel, Jordanien och Saudiarabien, och i Nildalen ner till södra Sudan, Etiopien och norra Kenya. Höstflyttningen pågår från september till november och vårflyttningen från februari till maj.8
I Sverige har 13 fynd av kejsarörn godkänts, det första i juni 1933 nordväst om Gällivare i Lule lappmark. Merparten kommer från Skåne, där Falsterbo och Söderslätt med Börringe, Havgård och Fyledalen återkommer gång på gång. Utanför Skåne har arten setts i Norrbotten och Hälsingland, i Värmland och Västergötland, i Halland och Småland och på Öland. Så gott som alla har varit ungfåglar som ännu inte fått sin fullt utfärgade dräkt.2
Flera av örnarna har stannat länge. Hösten 1961 fanns två unga kejsarörnar samtidigt vid Häckeberga i Skåne. En fågel som först sågs i Fyledalen 1980 återkom många av åren fram till 1992, oftast till Falsterbo. En annan sågs på en rad platser i landet mellan 2004 och 2007, från Skåne ända upp till Norrbotten, och övervintrade både i Halland och i Skåne. Kejsarörn har setts här under årets alla årstider, men flest fynd har gjorts i augusti till oktober.2
Det senaste godkända fyndet är en ung fågel som dök upp i sydvästra Skåne i oktober 2018. Den sågs bland annat vid Börringesjön nordost om Trelleborg. Samma fågel övervintrade i trakten och fanns kvar till början av april 2019. På Öland finns bara tre fynd, och det senaste av dem är från 2014.2,4,1
Alla fynd granskas av BirdLife Sveriges raritetskommitté. Kejsarörnen som höll till i södra och västra Sverige sommaren 2012 godkändes först efter en utredning. Frågan var om det i stället kunde vara en spansk kejsarörn, för fågelns dräkt var ganska speciell för den ålder den bedömdes ha. Efter att under vintern ha studerat skinn och foton kom kommittén på sitt vårmöte fram till att det var en östlig kejsarörn.1,3
Ekologi och häckning
Kejsarörnen trivs i öppen mark med mindre skogspartier. Det kan vara landskap med spridda träd, skogsbryn, skog längs vattendrag eller jordbruksbygd med dungar. Stora skogar, bergsområden och helt trädlös stäpp undviker den i regel. Låglandet är det den helst väljer. I Slovakien och Ungern har arten sedan 1990-talet sakta tagit tillbaka låglandsmarker, efter att förföljelse drivit den upp i skogklädda lägre berg. Vintertid finns den i halvöken, i våtmarker och i mer öppen terräng.5,8
I Europa är fältharen ett viktigt byte. I Ungern utgjorde harar drygt 27 procent av över 8 500 undersökta byten, och i Slovakien och Tjeckien ungefär 40 procent. I Ungern tar örnen också mycket hamster och fasan. Europeisk sisel utgjorde tidigare 51 procent av 606 undersökta byten under åren 1975–1985, men mellan 2005 och 2017 fanns siseln nästan inte med alls. Över 120 fågelarter har noterats som byten, och örnen äter as året runt, mest på vintern.8
Bytet tas nästan alltid på marken. Örnen väntar gärna på en låg sittplats, till exempel en elstolpe, en sten eller ett träd, och dyker sedan en kort sträcka ner mot bytet. Den är mindre skygg än sina släktingar bland Aquila-örnarna och sitter ofta öppet, med ganska rak hållning, på en gren, en kulle eller uppe på en höstack. Vingslagen är djupa, tunga och jämna. När den glider eller cirklar håller den vingarna plant och lite framåtskjutna.8
Två eller tre ägg läggs av honan i mars–april och ruvas i 45 dagar. Boplatsen är oftast ett stort, gammalt träd som står för sig självt och ger god överblick. Själva boet är ett bygge av grenar, klätt invändigt med gräs och fjädrar. Paret får i regel fram en eller två flygga ungar, och i många kullar är det bara en unge som klarar sig ut ur boet.5,8
Kejsarörnen minskade kraftigt mellan 1970 och 1990, men sedan har nedgången avstannat. Arten hotas av att dess livsmiljöer förstörs eller försvinner, av jakt och plundring av bon, av brist på föda och av kollisioner med kraftledningar.5
Förväxlingsarter
I Fyledalen, där kejsarörn setts flera gånger, finns ett känt kungsörnspar, och unga svenska kungsörnar övervintrar till stor del i mellersta och södra Sverige. Flygande kungsörnar lyfter vingarna i ett V, medan kejsarörnen håller sina smalare vingar plant. Kejsarörnen är dessutom mindre och smäckrare, med längre hals och ett huvud som är stort för kroppen. Hos kungsörnen ser stjärten smalare ut, med ett rakare avslut i spetsen.6,2,8
En vuxen kejsarörn är mycket mörkare än en kungsörn, har vita fläckar på skuldrorna och en gråaktig stjärtundersida. Det ljusa partiet på huvudet är blekare, större och skarpare avgränsat. Kejsarörnens vingovansida är ljusare än kungsörnens. Kungsörnen har å sin sida ljusare undre vingtäckare, som bildar ett band på vingens undersida. Unga kungsörnar är mer jämnt bruna, men vingundersidan och stjärten har skarpa kontraster. I alla åldrar har kungsörnen en vit stjärtbas med svarta spetsar på undersidan.8,5,6
Stäppörnen har påträffats i Sverige knappt 60 gånger, mest i Skåne och på Öland, och dyker upp här nästan varje år. Med 62–74 cm är den mindre än kejsarörnen. Ett vitt band längs vingundersidan skiljer en ung stäppörn från en ung kejsarörn, som i sin tur är ljus i grundfärgen och brunstreckad, vilket stäppörnen inte är.7,8
Även spansk kejsarörn liknar arten. Stjärten ger en ledtråd: hos den östliga är ändbandet smalare och tvärbanden innanför tydligare. Unga spanska fåglar är varmt rostbeige och saknar bruna streck, medan unga östliga går mer åt blekt halmgult med inslag av brunt. I mellandräkten är en östlig fågel ofta ljus på panna och hjässa men mörk på strupe och haka, och dess mönstrade bröst och övre buk kontrasterar mot en ljusare nedre buk och undergump. En spansk fågel är i stället fläckig på ett mer slumpartat sätt, ofta ända ner på byxorna. Vuxna östliga har mindre vitt på skuldran och en något brunare undersida. Ingen enskild detalj avgör, utan det är helheten som brukar ge svaret.8,3
En kejsarörn i mellandräkt kan också tas för en större skrikörn. Skrikörnen har mindre huvud och mer kompakt kropp, dess vingar är kortare och bredare, och den har varken den ljusa "sjalen" eller lika starka kontraster. Havsörnen skiljer sig genom sin kortare stjärt och sina betydligt bredare vingar, och både kroppen och huvudet är större.8
