Översikt
Sjöorren är en kompakt and. Hanen är helt svart och honan brungrå med ljusa kinder. I Sverige häckar den vid sjöar uppe i fjällkedjan, och vintern tillbringar den ute till havs i stora flockar. Artens mat, främst kräftdjur och blötdjur, hämtar den genom att dyka.1,2,3
Arten är fridlyst i Sverige och bedöms som livskraftig i den svenska rödlistan från 2025. Även globalt räknas den som livskraftig.1,8
Namnet säger mycket om fågeln. Släktnamnet Melanitta betyder svartand, och artnamnet nigra betyder svart. I Bohuslän har den kallats tistel, och äldre svenska namn är svärta, havsorre och svartand. Det kan bli förvirrande, eftersom det norska ordet sjøorre betyder svärta.2,3
Utseende
Sjöorren är mellan 44 och 54 centimeter lång, har ett vingspann på omkring 70 till 80 centimeter och väger runt ett kilo.2,3,8
Hanen är svart över hela kroppen. Enda färgen är en gul fläck på näbben, och vid näbbroten sitter en liten knöl. Honan är brungrå med ljusa kinder och mörkbrun hjässa, alltså ovansidan av huvudet. Hos båda könen är benen svartbruna eller svartgrå. Sjöorren har inga vita fält på vingarna, och det är viktigt att veta när man ska skilja den från svärtan.2
I flykt har sjöorren en något brunare ton än svärtan och ser ofta jämnbrun ut. Kroppen är rund och bullig och halsen smal, så huvudet syns tydligt. När fåglarna är långt borta är honans ljusa kinder det enda som går att se.4
På vattnet ligger sjöorrarna i täta flockar. När en sjöorre dyker gör den ett litet hopp och har vingarna ihopfällda.2
Utbredning och förekomst i Sverige
I Sverige häckar sjöorren vid sjöar i fjällkedjan, från Torne lappmark ner till norra Dalarna. Den finns från videregionen, där fjällets låga videbuskar växer, ner till den övre delen av barrskogen. I de tre nordligaste lappmarkerna häckar den också på de låglänta myrarna öster om fjällen.1
Antalet vuxna fåglar som häckar i Sverige uppskattas till omkring 10 400, någonstans mellan 7 800 och 13 000. Antalet har minskat något, men inte så mycket att arten hamnar på rödlistan.1
Sjöorrarna kommer till häckplatserna i april och maj och flyger då över land på natten. Hanarna ger sig av tidigt. Många flyger söderut redan på sensommaren för att rugga, alltså byta fjädrar, i södra Danmark. Höstflyttningen består mest av honor och unga fåglar som följer kusterna på dagen.2,3
Vill man se sjöorrar flytta förbi kan man ställa sig vid klassiska skådarplatser för sträckande fåglar på västkusten i Bohuslän, Halland och Skåne, i Blekinge, på Öland och i Södermanland.4
Sjöorren övervintrar ute till havs i stora flockar, främst i Nordsjön och Östersjön. Totalt häckar arten i norra Europa och västra Asien, bland annat på Island, på Irland och i Skottland samt i norra Fennoskandien bort till nordvästra Ryssland. Vinterområdena sträcker sig från södra Östersjön och västra Skandinavien genom Nordsjön ner till norra Marocko.2,3
Antalet sjöorrar som övervintrar i Östersjön minskade med ungefär hälften mellan perioden 1988–1993 och perioden 2007–2009. En del av övervintringen kan ha flyttats till Nordsjön. I Europa häckar mellan 107 000 och 131 000 par, och hela världens bestånd uppskattas till över en miljon fåglar.2
Ekologi och häckning
Två miljöer är viktiga för sjöorren, sjöar och grunda havsbottnar ner till 30 meters djup. Den förekommer också på myrar, i småvatten, i buskmark och längs stränder. På vintern söker den sig framför allt till mjuka havsbottnar.1
Sjöorren dyker efter kräftdjur och blötdjur, och ute till havs äter den främst musslor. I sötvatten tar den även insekter och små fiskar. Flockarna på kusten är tätt packade, och fåglarna lyfter och dyker gärna samtidigt.2,7
Boet ligger på marken nära vatten och fodras med fjädrar och multnande växtdelar. Honan lägger 6 till 9 gulvita ägg och ruvar dem ensam i ungefär en månad. Det blir en kull om året.1,2,3,8
Ungarna kläcks dunklädda och lämnar boet tidigt. De kan flyga när de är 45 till 50 dagar gamla. Enligt ringmärkningar i Storbritannien häckar sjöorren oftast första gången vid två års ålder och blir vanligen sex år. Den äldsta kända fågeln där blev drygt 13 år.8
Bottentrålning, fiske och miljögifter påverkar arten negativt.1
Förväxlingsarter
Svärtan är den art som är lättast att förväxla med sjöorren. Säkraste skillnaden är vingarna. Svärtan har ett vitt fält på vingens ovansida, och det syns både i flykt och när fågeln simmar. Sjöorren har inget vitt alls på vingen. Svärtan är också lite större, 48 till 56 centimeter. Svärthanen har en vit fläck under ögat och en grov näbb som är orangegul på sidorna. Svärthonan har en ljus fläck mellan ögat och näbben och ofta en ljus fläck på kinden, men den är svår att se i fält.2,5
Beteendet ger också ledtrådar. Svärtor bildar sällan så stora och täta flockar som sjöorrar. En svärta dyker utan hopp och med vingarna redan öppna. I flykt är svärtan mer kontrastrik och flyger ofta högre än sjöorren, medan sjöorren ser brunare och rundare ut och har smalare hals.4,5
Amerikansk sjöorre räknades tidigare som samma art, men BirdLife Sverige behandlar dem som skilda arter sedan 2011. Den amerikanska hanen har en stor gul knöl på näbben som övergår i orange på undersidan, och halsen är tjockare. Den ser ut som en lite kraftigare sjöorre med tjockare hals. Honorna är mycket lika. Den amerikanska honan har bredare teckning i nacken och en mer nedåtböjd näbbspets.2,4
Amerikansk sjöorre är mycket sällsynt i Sverige. Mellan 1994 och 2024 godkändes 60 fynd, och alla var hanar. De flesta sågs bland sträckande sjöorrar i april och maj eller i september och oktober. Flest fynd har gjorts i Halland, och många i Blekinge. Den har också setts återkommande på Öland och regelbundet i Skåne.6