Översikt
Stäpphöken är en kärrhök som förr kallades blek kärrhök. Namnet passar bra på hanen, som är så ljus att han kan se nästan vit ut på håll.4,2
Arten häckar i de södra delarna av Östeuropa och i Centralasien, och på vintern flyttar den främst till Indien och Sydostasien. Globalt räknas den som nära hotad.4,7
I Sverige är stäpphöken en sällsynt besökare som dyker upp varje år, och under 2000-talet har den setts i allt större antal. Vid enstaka tillfällen har den häckat på Öland.1
Utseende
Stäpphöken är 40 till 50 centimeter lång och har ett vingspann på 97 till 118 centimeter. Honan är något större än hanen. En hane väger omkring 315 gram och en hona omkring 445 gram.4,7
Den gamla hanen är ljust grå, ovanpå nästan vitgrå och undertill vit. Vingspetsarna är svarta, men den svarta färgen är smal. Den yttersta handpennan (de långa fjädrarna längst ut på vingen) är ljus, så att det svarta bildar en kil eller ett streck ute på handen. Stjärtens undersida är tvärrandig.4,7,2
Honan är brun ovanpå och har vita fjädrar precis ovanför stjärten, så att hon får en vit fläck vid stjärtroten. Undersidan är smutsvit till beige med bruna streck. Honor och unga fåglar liknar varandra, och på engelska kallas de därför ofta för ringstjärtar.4,7
Den unga fågeln har en ljus krage runt halsen och under den ett mörkt fält, lite som en mörk halsduk. Den har lång stjärt och smala vingar, och ute på vingspetsen syns fyra utspärrade handpennor, så kallade fingrar. Unga hanar under sin andra höst har gråbrunt huvud med ljus halskrage och ett gråbrunt bröst med rödbruna streck.4,2
Hos en sittande hane når vingspetsarna inte ända ned till stjärtspetsen. I luften flyger stäpphöken som andra kärrhökar, lågt och med de långa vingarna hållna i ett grunt V.2,7
Utbredning och förekomst i Sverige
Stäpphökens häckningsområde ligger i södra Östeuropa, i Centralasien och i Iran. Vintern tillbringar den främst i Indien och Sydostasien. Världsbeståndet uppskattades 2003 till 9 000–15 000 par, varav 300–1 100 par antogs häcka i Europa.4,7
I Västeuropa är den en sällsynt gäst, men den ses allt oftare. Den har häckat flera gånger i Finland, och på senare år har häckning också konstaterats i Nederländerna 2017 och i Spanien 2019. I Storbritannien räknas den som mycket sällsynt och ses mest på hösten och vintern.4,7,8
I Sverige är stäpphöken en årlig men sällsynt besökare, och antalet har ökat under 2000-talet. Den har tillfälligt häckat på Öland. I den svenska rödlistan klassas den som ej tillämplig (NA).1
Här ses den framför allt när den flyttar förbi, i april och maj och ännu mer på hösten i september.2
Stäpphöken har också parat sig med blå kärrhök, och sådana blandningar ses i Sverige. Raritetskommittén har godkänt 25 hybrider mellan stäpphök och blå kärrhök från åren 2011 till 2021. De flesta har setts i Skåne, till exempel på Falsterbonäset och kring Trelleborg, men fynd finns även från Västerbotten, Östergötland, Närke och Uppland. Oftast har de setts på hösten, mellan augusti och oktober och särskilt i september, men några har setts på våren.3
Stäpphöken är fridlyst i Sverige. Den räknas också som vilt och är fredad. Arten finns upptagen i CITES bilaga A samt i bilaga II till både Bernkonventionen och Bonnkonventionen.1
Ekologi och häckning
Stäpphöken häckar på öppna ängar, myrar och hedar. På vintern håller den till i öppet landskap.4,7
Den jagar genom att glida lågt över fält och hedar och överrumpla bytet. Mest tar den små däggdjur och fåglar, men den äter också ödlor, grodor och stora insekter, oftast gräshoppor.7,4
Boet ligger direkt på marken, gömt i högt gräs och gärna nära vatten. Honan lägger tre till sex vitaktiga ägg, vanligen fyra eller fem.4,7
Förväxlingsarter
Stäpphöken förväxlas främst med blå kärrhök och ängshök. Ett bra första tecken är fingrarna ute på vingspetsen. Stäpphök och ängshök har fyra, medan blå kärrhök och brun kärrhök har fem.4,2
Jämfört med blå kärrhök har stäpphöken längre och smalare vingar och en spetsigare hand. Den blå kärrhöken har en kortare och fylligare hand. Hanen av stäpphök är mindre och ljusare än den blå kärrhökens hane och har färre svarta handpennor. Den blå kärrhökens hane har också ett blågrått bröst som är skarpt avgränsat och en mörk bakkant på vingen.4,6,7,8
Ängshökens hane är blågrå och har tydligt svarta handpennor. Bröstet är skiffergrått ned mot buken och har fina rödbruna streck. Stäpphökshanen är betydligt ljusare och har bara ett smalt svart parti på vingspetsen.5,2
Honor och unga fåglar av stäpphök och ängshök är svåra att skilja åt, och för en säker bestämning krävs god erfarenhet och en riktigt bra observation eller bilder. Stäpphökens hona har ljusare buk och ett tydligare mönster i ansiktet än ängshökens. Ovanpå är handpennorna mörkare, och det mörka i ”armhålorna” under vingen syns mer.2,7
Hos ungfåglarna är halskragen ett bra tecken. Den unga stäpphöken har en ljus, smal krage som går under örontäckarna ned mot strupen, med ett mörkt fält under. Den unga ängshöken saknar kragen och har en ostreckad, rödorange undersida. Den unga stäpphöken ser också lite argare ut i ansiktet än ängshöken.5,2,4
Brun kärrhök är mycket mörkare än stäpphök.2
Hybrider mellan stäpphök och blå kärrhök gör bestämningen ännu svårare. Fåglar som inte går att bestämma säkert kan rapporteras som stäpphök/blå kärrhök eller stäpphök/ängshök.8,3,1
