Översikt
Större skrikörn är en medelstor, mörkbrun örn med ett litet huvud i förhållande till kroppen.6
I Sverige görs bara tillfälliga fynd av arten. Den har häckat här en enda gång, i Norrbotten 1973 och 1974. Arten är fridlyst i Sverige.1
I Baltikum och västra Ryssland räknas större skrikörn som starkt hotad. Det beror främst på att dess livsmiljöer försvinner, men också på att den korsar sig med den betydligt talrikare mindre skrikörnen.2
Globalt är arten klassad som sårbar. Det vetenskapliga namnet Clanga kommer troligen från grekiskans klangē, som betyder skrik.8
Utseende
Större skrikörn är omkring 65 centimeter lång och har ett vingspann på runt 160 centimeter.6
Honorna är tydligt större än hanarna, upp till 26 procent i kroppsmått, och dubbelt så tunga. En hane väger mellan drygt 1,5 och 2 kilo, en hona mellan drygt 1,8 och 3,25 kilo.8
En fullvuxen fågel är svartbrun, och den gula näbben sticker ut mot den mörka dräkten. Nyss bytta fjädrar kan ha en glansig, lila skiftning. Ovanför stjärten finns ett smalt vitt U, men det syns oftast inte när fågeln sitter.8
På vingens ovansida syns ofta en diskret vit fläck.6
Ungfåglarna är också svartbruna men prickiga, med vitaktiga till gulaktiga fläckar formade som droppar. På vingens ovansida bildar en rad sådana fläckar tydliga band, och på undersidan har fjädrarna gräddvita spetsar. Den fullvuxna dräkten får fågeln ungefär det femte, ibland det sjätte, levnadsåret.8
Utbredning och förekomst i Sverige
I Europa häckar större skrikörn i öster: i Polen, Belarus, Ukraina, Rumänien, Bulgarien, Serbien och Ungern, i östra Estland, Lettland och Litauen, och vidare genom europeiska Ryssland upp till Vita havet.8
Det europeiska häckningsbeståndet har uppskattats till 810–1 100 par. I Finland räknas arten som akut hotad.6
Arten är flyttfågel. Höstflyttningen pågår från slutet av augusti till november och vårflyttningen från februari till april, vid Bosporen ända in i maj. En örn flyttar i snitt runt 150 kilometer om dagen men kan klara 350 kilometer på ett dygn.8
I Europa övervintrar den i sydvästra Spanien, Portugal, södra Frankrike, nordöstra Italien, västra Grekland och södra Bulgarien. Utanför Europa övervintrar den bland annat i nordöstra Egypten, Sudan, Etiopien och på Arabiska halvön. En satellitmärkt örn från Estland övervintrade sju år i rad på samma plats i Katalonien. Den längsta spårade flytten gick från Biebrza nationalpark i Polen till Zambia, 9 270 kilometer.8
I Sverige häckade arten i Norrbotten 1973 och 1974. Första året lyckades häckningen, men året därpå misslyckades den.1
På 1950-talet sågs i genomsnitt 3,6 större skrikörnar per år i Sverige. Antalet steg till 6,1 på 1960-talet och 6,5 på 1970-talet, sjönk till 3,6 och 3,7 på 1980- och 90-talen, låg på 5,4 under åren 2000–2009 och på 3,7 under åren 2010–2016.2
Räknar man med hur många som var ute och skådade var arten som mest regelbunden i Sverige på 1960- och 70-talen. År 2015 godkändes inget enda fynd av vare sig större eller mindre skrikörn i landet, och det var första gången på mycket länge.3
År 2016 sågs minst fem, kanske sex, olika större skrikörnar, det största antalet på några år. Fynden gjordes i Skåne och på Öland, och två av fåglarna sågs vid Falsterbo på hösten. En ung fågel som flög ut från Falsterbo i september hade setts i Finland tidigare samma månad.2
Tönn är en större skrikörn som föddes i Estland 2008 och fick en sändare som unge. Somrarna 2010, 2011 och 2013 besökte han Sverige och Norge. Sommaren 2013 tog han en lång tur genom bland annat Norrland, Uppland och Västmanland, ner till Skåne, innan han vände norrut igen.4,5
Sändaren slutade fungera våren 2014. Den 30 april 2016 hittades Tönn igen i Spanien, och han övervintrade vid våtmarken El Hondo. I september samma år fick han en ny, lättare sändare.5
Spårningen av Tönn har visat att en rovfågel som ses på samma plats flera gånger inte nödvändigtvis har stannat där hela tiden.2
Ekologi och häckning
Skog och våtmark är de miljöer som betyder mest för arten, och den är beroende av levande träd.1
Större skrikörn håller till i öppna, blöta skogar och i skogskanter intill kärr, sumpmarker, myrar och fuktängar, liksom i ådalar och skog som översvämmas. Den finns oftare i våtmarker än mindre skrikörn. På vintern ses den i floddeltan och våtmarker, vid sjöstränder, på risfält och på soptippar.8
Omkring 150 olika bytesarter är kända. I en studie i Belarus med 797 byten var drygt 40 procent däggdjur, 36 procent fåglar och knappt 16 procent ryggradslösa djur, mest skalbaggar. Resten var kräldjur, groddjur och en liten andel fisk. Sorkar av släktet Microtus stod för 23 procent av bytena och vattensork för 9 procent. Bland fåglarna fanns enkelbeckasin, gräsand, vattenrall och småfläckig sumphöna. Örnen tar också snok, grodor och huggorm, och den äter as. Ett byte väger i snitt runt 157 gram.8
Den jagar mest från luften. Den glider fram över kärr och blöta fält och söker av marken ungefär som kärrhökarna gör, men den jagar också från en sittplats eller till fots. Jakt och flygning är intensivast mellan klockan 10 och 14.8
Boet är byggt av ris och ligger i ett stort träd. Kullen består av 1–3 ägg. Honan ruvar medan hanen jagar och kommer med mat. Paret får sällan fram mer än en flygg unge (en unge som klarar att flyga) per år, eftersom den äldsta ungen ofta dödar sina syskon.8
Tönn fick en unge med en partner, troligen för första gången, när han var ungefär åtta år gammal. Det var överraskande sent för arten.5
Arten hotas av att livsmiljöer försvinner, av kollisioner och av korsning med mindre skrikörn. Korsningarna är vanliga och skadar det mer sällsynta beståndet av större skrikörn. Antalet större skrikörnar som sträcker förbi Bosporen kan ha minskat med upp till 75 procent jämfört med när de var som flest.8
Arten hotas också av förföljelse.6
Förväxlingsarter
Mindre skrikörn liknar större skrikörn både i storlek och i utseende.6
Mindre skrikörn är omkring 60 centimeter lång och har ett vingspann på runt 150 centimeter. Den har ljusbrunt huvud och ljusbruna vingtäckare (de mindre fjädrarna som täcker vingens bas), och de sticker ut mot resten av den mörka dräkten.7
Större skrikörn har mycket breda vingar som får huvudet att se litet ut. Den är oftast klart mörkare, med mörka fjädrar ovanför stjärten, enfärgat svartbrun inre del av vingen och enfärgat mörka täckare på vingens ovansida. Den saknar ljus nackfläck.8
En vuxen mindre skrikörn har kvar ett vitt V på övergumpen, alltså på ryggens nedre del ovanför stjärten. En ung mindre skrikörn har en gräddfärgad nackfläck.9
Unga större skrikörnar saknar oftast ljus nackfläck, och om de har en är den aldrig ockra- eller orangefärgad. De är också kraftigare fläckade än unga mindre skrikörnar, men det är inte alltid ett säkert kännetecken.8
Korsningar mellan de två arterna är nästan omöjliga att artbestämma om man inte ser dem på nära håll.9
Mindre skrikörn häckar som närmast i Baltikum och Polen. År 2016 sågs troligen nio mindre skrikörnar i Sverige.2
Stäppörn är större och kraftigare än större skrikörn. Den har längre hals, större näbb med längre mungipa, ljus nackfläck och längre vingar. En ung kejsarörn har längre och smalare vingar, längre hals, ett strimmigt bröst och ljusa inre handpennor (de långa flygfjädrarna på vingens yttre del).8